söndag 28 april 2013

"Inled oss icke i frestelse." (Matt. 6:13)

Har jag rätteligen bedit förlåt oss våra skulder och verkligen fått den trösten, att allt är mig förlåtet, att Gud nu är nöjd med mig för sin älsklige Sons bemedling, så skall det nödvändigt då blifwa mitt hjertas första och innerligaste omsorg, att jag icke måtte på nytt synda emot min nådige Fader — mitt hjärta börjar således bedja: Och inled oss icke i frestelse! Hjälp mig, o Gud, att jag icke åter syndar emot dig!

Den, som blott vill undkomma syndens straff och icke har något bekymmer om att undkomma själva synden, har däri nog bevis på en falsk anda. Ja, det plägar hos alla redliga själar, även förrän de kommit till tron, vara till och med mer omsorg om syndens undkommande än om förlåtelse, så att det ock övergår till en avväg bland väckta själar, att de i hjärtat hava den sjätte bönen före den femte; de vilja först befrias från det ondas makt och sedan bedja om förlåtelse.

Och det följer ännu de troende, isynnerhet då deras ande blivit mer lagisk än evangelisk, att de kunna tänka tio gånger på syndens undkommande, då de tänka en gång på förlåtelsen. Nu är väl detta icke rätt, ty det är dock förlåtelsen och evangelium, som måste vara vårt hjärtas uppfyllelse, om vi skola få någon ren nitälskan och någon segrande kraft emot synden. Men av hela denna allmänt kända benägenhet hos alla redliga själar få vi likväl ett desto starkare bevis, vilken falsk, sovande och köttslig ande som bor där, varest man icke alls bekymrar sig om syndens undkommande.

Vi säga ju aldrig, att det redliga sinnet medför, att köttet icke mer älskar synden; utan vi tala om detta utmärkande Herrens verk i själen, den heliga och villiga anden, att jag rädes för mitt eget kötts syndalustar, så att jag börjar ropa: "Herre, hjälp mig emot synden! Inled mig icke i frestelse! Hjälp mig mot mitt onda kötts samt djävulens och världens frestelser!"

Måtte var och en, som verkligen tänker att inkomma i himmelen, uppriktigt pröva sig inför Guds ansikte, om han verkligen fruktar för frestelsen och vill undkomma synden! Herren ser det. Herren vet människornas lönnligheter. Han wet, om du, som detta läser, verkligen bekymrar dig om din synds undkommande, eller om du blott vill undkomma straffet.

O, vilket förskräckligt hjärtats mörker, vilken tjusning av den gamle ormen, när människan icke bävar för falskhet inför den store Gudens ögon, vilka äro såsom eldslågor! Han, som utrannsakar hjärtan och prövar njurarna och "är en domare över tankar och hjärtans anslag". Han vet, huru du menar det, om du verkligen tänker på syndens undkommande, eller om du ännu ärnar behålla henne. Vartill skall någon bön vara, vartill någon religion, om du icke är uppriktig inför Honom, utan själva din bön är ett skrymteri?

Till detta skrymteri hör ock, att man väl vill undfly många synder, men gör undantag för någon viss, den egentliga skötesynden; eller att man vill undfly utvärtes synder, såsom fariseerna gjorde, men däremot icke bekymrade sig för hjärtats umgänge med synden; eller att man undflyr de synder, som medföra obehag, men däremot lever lugn i de synder, som giva oss en viss själsnjutning och kraft, såsom självbehag och andligt högmod, t.ex. förnöjelse över andligt förstånd, gåvor eller allvarlighet — detta giftigaste onda, som strider direkt mot nåden.

Äntligen bedrives ock ett stort skrymteri med den sjätte bönen på det sättet, att man först beder: Inled oss icke i frestelse, och sedan självviljande går den förutsedda frestelsen till mötes. Du vet t.ex., att i det och det sällskapet, på det och det stället, hos den och den personen väntar dig den och den frestelsen, men du går dock självvilligt dit och beder kanske i dörren: Inled mig icke i frestelse. Detta är antingen att lättsinnigt "fresta Herren", och tjänar då till att draga över dig det rättvisa straffet, att du verkligen får falla i frestelse; eller ock är det en följd av en redan tillvarande frestelse, vilken med våldförande makt drager dig till sitt föremål. Men då vet du redan, huru eländig du är, och har då egentligen att bedja om kraft till det utvärtes flyendet — ty har du icke därtill kraft, så har du ännu mindre sedan den kraft, som fordras att stå det onda emot. Detta gäller nu om det självvilliga ingåendet i frestelsens rum.

Helt annat är det med dem, som för sin kallelses skull nödgas umgås med världen och onda sällskaper, vilket utgör så många fromma själars nöd och bekymmer i denna tiden. Dessa skola blott med fruktan och tröst flitigt bedja denna bön och weta, att "Herren kan väl frälsa den gudaktiga utav frestelsen". De skola ock betänka, att deras bröder i världen hava samma vedermöda, om ock icke av samma frestelse; ty den, som har mindre frestelser av världen, har  vanligen desto svårare frestelser av sitt kött och av djävulen. Dock var och en olika efter olika andlig ålder och övning; men var och en skall hava så mycket, att han "varder med plats salig", att all hans egen kraft förgår honom, och han måste på allvar ropa till den allena mäktige Guden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar