Dessa ord hafwa wanligen blifwit förstådda om dopet; andra åter
förstå dermed: twagningen genom tron i Lammets blod. Men saken
är densamma. Ty twagningen i Lammets blod sker hos oss först i
dopet, sker alltid både genom dopet och tron; likasom ätandet af Christi
lekamen sker både i sakramentet och utom detsamma genom tron.
Allt
nog, här talas om en "andlig" twagning, en "andlig" renhet, efter
Herren säger: "Dock icke alla; ty Han wisste, ho den war, som skulle
förråda Honom." Judas war den ende af lärjungarna, som icke war
ren. Också blef allt detta ännu tydligare, då Jesus åter samma afton
sade: "Nu ären I rena för det tals skull, som jag har talat med eder."
Detta tyder på tron, som omfattar hans tal, eller ordet; ty utan tron
blir ingen ren genom ordet; och denna tro, med allt hwad som åtföljer
densamma, fattades Judas.
Men wi skulle nu betrakta Christi ord. Han
säger: "Den som är twagen, han är alldeles ren, och I ären rena",
och detta säger Han, som med sina allseende ögon på en gång
genomskådade all den qwarboende skröplighet hos sina lärjungar, hwilken Han
så ofta fick bestraffa; och det säger Han till desamma lärjungar, som
samma afton så jämmerligen försyndade sig, och hwilkas swagheter och
syndafall för aftonen Han sjelf samma stund förutsade dem och således
wäl wisste af. Men se nu här, att för Guds ögon står en annan
renhet än wår usla inneboende; se här och märk en gång, hwad den
"tillräknade" renheten är, hwad Christi rättfärdighet, trons rättfärdighet
will säga, den Guds rättfärdighet, som är worden uppenbar utan lagens
tillhjelp.
Se här, att denna rättfärdighet och renhet, ehuru den för
oss är osynlig, likwäl icke är någon dröm och inbillning, icke blotta ord
och förespeglingar, utan är för Guds ögon en stor werklighet och
sanning. Christus, som sist skall döma på yttersta dagen, Han ser renhet
der, hwarest alla menniskor se idel orenhet; Han säger till de skröpliga
lärjungarna: I ären rena — I, I, som stån här för mig — I ären
alldeles rena — och hwar och en, som är twagen, som tror och blir
döpt, han är alldeles ren för Guds ögon, i Guds dom — fastän fötterna
(d.ä. vandringen, wår nedre, wår jordiska rättfärdighet) ofta
orenas och behöfwa sin särskilda twagning, böra under daglig ånger och
tro förbättras.
Men se dock och märk, att, all denna ofullkomlighet och
brist oaktadt, Christus likwäl säger, att de äro alldeles rena; lär då (ännu en gång sagdt), lär då någonsin förstå, att här är något allwar
med Christi försoning och hans rättfärdighets tillräknande; att det icke
är för Guds ögon ett sådant intet, ett sådant dam och skuggwerk, som
det är för wåra blinda förnuftsögon; lär, att det är sannt, hwad
apostelen säger om Christus och församlingen, icke blott att Han gjort henne
ren i wattnets bad genom ordet, utan ock till en brud, som är herrlig,
som icke har någon fläck eller skrynka eller annat sådant; ja, att det
är rätt, hwad Luther sade, att "den som icke will bekänna, att han är
helig och rättfärdig, utan i dess ställe städse klagar, att han är en arm
syndare, han bär sig så åt, som wille han säga: Jag tror icke, att
Christus är död för mig, icke heller att jag är döpt, eller att Christi
blod har renat mig eller kan göra mig ren; jag tror icke något enda
ord wara sannt i Skriftens wittnesbörd om Christus."
Ty Christus har ju sannerligen med sitt blod borttagit allas wåra
synder; och icke det allenast, utan sedan Han först med sitt blodiga
lidande borttagit syndaskulden och straffet, har Han ock förwärfwat och
skänkt oss sin egen fullkomliga rättfärdighet samt ändtligen i dopet
påklädt oss hela denna salighetsskrud. Han har gjort oss icke allenast
syndfria, utan ock rättfärdiga och heliga för Gud; i stället för synden har
Han satt rättfärdigheten, på det wi måtte för Gud wara icke blott fria
från synd, utan ock rättfärdiga, hwilket är en ännu högre grad i salig-
heten.
Att Christus med sin blodiga drägt förwärfwat oss
rättfärdighetens hwita kläder, det är på många ställen i Skriften herrligt
afmåladt. I Uppb. 19 beskrifwes Guds Son såsom en, som sitter på en
hwit häst och har på sig "ett kläde, hwilket är bestänkt med blod". Men
Han har också en härskara efter sig; och dessa ryttare, som med sin
fältherre draga genom jämmerdalen i hwarjehanda strider och
bedröfwelser, de sitta också på hwita hästar, men deras klädnad är icke röd,
utan de äro klädda i hwita kläder — "i rent skinande silke". Och i v.8
heter det: "Men silket är helgonens rättfärdighet", hwilken de hafwa
erhållit genom twagningen i sin salighetshöfdings, Jesu Christi, blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar