O, att vi mer toge till hjärtat, vad ordet lär om Herrens
tillkommelse och de kristnas salighetshopp! Ingen kristen är häri
fullkomlig, ingen har allt så rätt och riktigt; alla behöva vi läras och
rättas.
Visserligen är den för Gud "helig och salig, som har del i den
första uppståndelsen"; den som dagligen drages med synder och brister,
men känner dem och har däruti sitt svåraste lidande på jorden samt
dagligen håller sig till Frälsaren och evangelii ord och behöver därav beständigt tröstas, styrkas och livas. Visserligen är den ett benådat
Guds barn, även om han finner sig mycket kallsinnig och blir mycket
straffad av läran om det saliga hoppet; men han bör också taga den
herrliga läran till sig, så skall han hava stor välsignelse därav.
Apostelen Paulus förklarar salighetens hopp vara ett viktigt vapen och
säger: "Iklädda trons och kärlekens bröstharnesk, och salighetens hopp för
en hjälm." Såsom tron och kärleken äro viktiga, så är ock hoppet.
Hoppet på Kristi herrliga tillkommelse är både väckande, tröstande,
renande och livande. Johannes säger: "Den som har detta hopp till
Honom, han renar sig, såsom ock Han är ren." Paulus vill med den
stora sanningen, att tiden är kort, höja de kristnas sinnen över detta
förgängliga, att de skola vakta sig för den dårskapen att fästa sig vid
något jordiskt, evad det är ljuvt eller lett. Han säger: "Kära bröder,
tiden är kort! De, som hava hustrur vare såsom de inga hade;
och de som gråta, såsom de intet gräte; och de som fröjda sig, såsom
de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behölle det intet, ty
— denna världens väsende förgås."
Märk, o människa, tiden är kort!
Sker dig något glädjande, gläd dig lagom, det blir så kort, du skall
snart lämna det. Sker dig något bedrövligt, sörj lagom, det varar icke
länge, tiden är kort. Tager du hustru, får du jordagods, var så till
sinnes, som om du skulle strax lämna det. Det "dumma köttet" vill
oupphörligt uppresa huvudet och söka bereda sig ett paradis här nere
— det är dårskap — det blir så kort! O, att en del kristna, som
börja så ifrigt rusta i denna värld med sina jordagods, sin handel, sitt
byggande, o, att de ville hejda sig i tid, innan den sista gnistan av det
andliga livet är utsläckt och gudsfruktans ande helt viken! Låt handen
arbeta; men — var uppriktig i den prövningen: var är hjertat!
Ljug icke på din själ! Var är hjärtat? I himmelen, dädan du väntar
Frälsaren? — eller i ditt jordiska goda? Var uppriktig!
Men det saliga hoppet skulle isynnerhet vara till stor tröst. I,
som ofta ären nära att helt uppgivas i vägen för de oändliga
tröttande brister, synder och otroheter, som aldrig tillåta eder hava en
enda rätt glad och molnfri dag; och du, som i trons dunkelhet, i hjärtats obegripliga ondska, hårdhet och kallsinnighet har din dagliga plåga
och förskräckelse; och du, som drages med en svår frestelse, en satans
ängel — glömmom aldrig, att det är blott om en kort tid till görande.
Snart kommer det, som skall komma. Lyften edra huvuden upp, snart
nalkas eder förlossning! Den tunga, tjocka otrosdimman skall icke evigt
trycka vår själ! Detta onda köttet med dess lustar, detta onda hjärtat
med dess kallsinnighet, dess falskhet, lättsinnighet, hårdhet och ondska skola
icke evigt fängsla vår ande.
Måtte isynnerhet de, som äro av Gud
utrustade med några gåvor för själars tjänst och därför, såsom Kristi
stridsmän, äro mest ansatta och plågade, utvärtes av världen med lögn
och smälek och invärtes av djävulen med obegripliga frestelser, så att
de knappt kunna för någon i denna värld uppenbara sitt hjärta — måtte
de aldrig förgäta "salighetens hopp", som skulle vara deras "hjälm" —
aldrig förgäta, att det nu gäller en liten tid. Snart kommer Herren,
att giva dem bedrövelse, som eder bedröva, men eder, som
bedrövens, rolighet, ära och oförgängligt väsende, då Herren Jesus varder
uppenbar av himmelen, samt med sin krafts änglar.
Paulus utbrister:
"Om vi allenast i detta livet hava hoppet till Kristum, vore vi
uslast av alla människor." Det bästa, det herrligaste återstår! Vi skola
se konungen ansikte emot ansikte och sedan vara när Herren alltid!
Eller skola vi tro Kristus, när Han talar om den närvarande nåden,
och icke tro Honom, när Han talar om den herrlighet, som skall komma?
Gud bevare oss!
Måtte alla kristna besinna även detta stycke! Och
nu måtte vi blott vara redo och vakande och hava olja i lamporna,
när anskriet höres:
Si brudgummen kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar