Det är sant, det är gruvligt med våra synder, vårt hjärtas
lättsinnighet och ogudaktighet. Men, du betungade själ, allting skulle botas,
om du blott lärde känna Kristus — du skulle mitt i din största uselhet
fröjda dig storligen.
Det är isynnerhet några stycken, som du icke tror
och förstår: du tror icke, att all världens synder och dina äro redan
borttagna — i Kristi dödsminut redan helt sonade, utstrukna och
avplanade; du tror icke, att all världens synder och dina blevo på
korset så verkligt sonade, att de aldrig en minut hindrat din benådning,
utan att en evig nåd och rättfärdighet alltsedan den stunden väntat
på att blott bliva emottagna; att Gud med ett försonat och av kärlek
brinnande hjärta sett efter dig på dina villostigar, såsom efter ett
bortkommet barn — trodde du det, så skulle du genast, full av salig
förödmjukelse och kärlek, löpa i hans famn och utropa: O, min Herre och
min Gud.
För det andra tror du icke, att Kristi blod gäller för alla
synder; du menar, att det gäller för några yttre och avlägsna synder,
samt för vissa måttliga synder, men icke för de inre eller hjärtats ondska,
och icke för de rätt svåra och ohyggliga synder, och icke för de kvarboende, starka och mäktiga synder. Allt detta kommer därav, att du icke
i levande tro besinnar, att Guds Sons blod är utgjutet för våra
synder; ty trodde du det, så skulle du försvinna för dig själv, du skulle
alldeles glömma dig själv för den förvånande storheten av en sådan
försoning. Kunde någon rätteligen tro, att Guds Sons blod är
utgjutet för oss, så skulle han väl alldeles förlora sig själv och blott
försjunka i ett evigt, saligt åskådande av försoningens under i Kristi blod.
Herren öppne oss ögonen och föröke oss tron!
Vakna då och se, huru en stor evangelisters skara, änglar, profeter
och apostlar likasom med en mun vittnat, att Gud så älskade världen,
att Han utgav sin ende Son till ett försoningsoffer för hela världens
synder, och att denna försoning skulle verkligen tjäna syndarna till
förlossning från deras synder och lagens dom. Så vittnar här profeten:
"Du utsläpper ock genom ditt förbunds blod dina fångar utur kulan."
Så vittnade Kristus i den natten, då Han gick till sitt lidande: "Mitt
blod varder utgjutet till syndernas förlåtelse." Så vittnar Johannes:
"Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss av alla våra synder." Så vittnar aposteln Petrus: "Veten, att I ären igenlösta med Kristi
dyra blod, såsom med ett menlöst och obesmittat lamms."
Och skola vi väl anföra flera strödda vittnesbörd? Tänk, när en hel lång världsålder, med en av Gud föreskriven vidlyftig offertjänst, full av otaliga
blodiga offer, i fyra tusen år förkunnat och föremålat världen, huru en
gång i tidens fullbordan ett blodigt offer skulle borttaga och försona världens synder! Du arma, lagbundna människobarn, vad väger du
mot detta stora vittnesbörd av en hel lång världsålders otaliga blodiga
offer, som alla ropa till dig: Icke du, icke du kan bota den skadan, som
heter: syndafallet! "Herren har vägt dig på en våg och funnit dig
alltför lätt." Nej, Zion! du utsläpper (endast) genom ditt förbunds
blod dina fångar utur kulan, där intet vatten uti är.
Gör nu här en sund slutsats! Har du förstått, att Gud genom
alla dessa vittnesbörd förkunnat oss, att Han utgivit sin ende Son
till ett blodigt offer för våra synder — säg, äro de icke då väl och
tillräckligt sonade? Äro icke då hela världens synder allaredan sonade? Eller gäller icke Kristi blod för alla synder? Eller har Kristus
utgjutit sitt blod blott för de trogna och blott för vissa smärre synder? —
Såsom Luther säger: "Kristus har sannerligen icke utgjutit sitt blod
allenast för tänkta och diktade synder, utan för rätta och verkliga synder;
och icke blott för de små, utan ock för de rätt stora och svåra synder;
och icke blott för de fordna och övervunna, utan ock för de ännu
starka, mäktiga och herrskande synder" — ty märk! var skulle vi annars
få hjälp och försoning för dessa herrskande och mäktiga synder? Och var skulle vi få kraft till deras övervinnande och dödande, om vi
icke först genom tron finge förlåtelsens tröst och fröjd, vilken allena
är vår starkhet att övervinna de mäktiga synder? — Vi måste ju först
få förlåtelse och frid och fröjd i den Helige Ande, innan vi kunna få
kraft att underkuva synden! Gud bevare oss för att inskränka kraften
av Guds Sons blod! Skulle icke det "rena oss av alla våra synder"!
Så säger Herren Gud: "Kommen allenast och låtom oss gå med varandra till rätta. Om edra synder vore blodröda, så skola de dock varda
snövita: och om de än vore såsom rosenfärg, skola de dock varda
såsom en ull."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar