"Var tålig i all bedrövelse." (Syr. 2:4)

Detta är en frukt av salighetens hopp. Hoppet om en evig glädje bör göra oss tåliga vid all tidens bedrövelse. Denna är snart slutad; den är icke evig; gläds, att du genom Kristus är frälst från den eviga bedrövelsen — och tvärtom går emot den eviga glädjen. Ja, är du en kristen, bör du väl besinna detta!

Men dessutom är ock här en förmaning: "Var tålig i all bedrövelse", vedermöda, lidande — och en förmaning visar oss på vår plikt inför Herren. Vi böra då för Herrens skull vara tåliga i bedrövelsen — och det så mycket mer, som det är Herren Gud, vår himmelske Fader, som tillsänder oss varje lidande. Tror du det, skall detta förhållande kraftigt stilla din otålighet, om du är bland dem, som hava Gud kär.

Tror du Herrens Kristi egna ord: Äro ock alla edra huvudhår räknade? Och åter säger Han: Icke ett hår skall falla av edert huvud, min Faders vilja förutan. Tror du, att även allt det lidande, djävulen och andra människor tillfoga dig, är av Gud på det nogaste avmätt? Sådant lärer Skriften uttryckligt.

Se, med vilken noggrannhet Herren Gud utstakade, huru långt satan skulle få gå vid Jobs plågande. Och då nu araberna hade dräpit Jobs drängar, kaldeerna tagit hans kameler, och stormen kastat huset över hans söner, såg Job i allt detta endast Herren — han sade: "Herren gav, och Herren tog, välsignat vare Herrens namn." Och när den elaka människan Simei bannade David, som nu flydde undan sin son Absalom, sade den bedrövade konungen till sin trogne Abisai: "Låt honom banna, ty Herren har bjudit honom banna David. Ho kan då säga: vi gör du så?" Så säger ock Jeremias: "Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrens befallning?" Och så säger Herren "Jag, som gör ljuset och skapar mörkret. Jag, som giver frid och skapar det onda. Jag är Herren, som gör allt detta."

På vem skola vi då i otålighet klaga och knota? Ho är du som vill träta med Gud? "Har du givit Honom något, det dig skall varda betalat." Är Herren för hård emot dig, vad är då din förtjänst, din fordran? Om Herren vill gå till rätta med oss, kunde vi icke svara Honom ett emot tusende". Om Herren ville handla med oss efter våra synder och vedergälla oss efter våra missgärningar, skulle vi vara i pinorummet och icke hava en droppe vatten.

Man bör ock tänka och säga så: Oräkneliga människor lida mycket mer än jag, varför skulle jag hava lidandet så ringa, då jag dels förtjänt endast Guds vrede, dels också ännu, såsom troende, hoppas en evig glädje? O, Gud, förlåt oss då all otålighet! Gud, förlåt oss och hjälp oss att hädanefter vara "tåliga i bedrövelsen"!

Men utom det att vi hade intet att klaga, om Herren ock handlade med oss efter våra synder, kommer härtill, att Han aldrig så handlar med oss, då vi nu genom tron på Sonen äro i hans nåd, utan att allt, det vi lida, är endast av hans högsta trohet och huldhet oss tillskickat. O, det skall komma en dag, då vi uti det eviga ljuset skola se hemligheten av alla Guds underliga skickelser med oss — då vi skola se, att i vår bedrövelses kalk icke varit en enda droppe mer, än vad som till vårt sanna och eviga väl behövdes; då vi skola se, att det bittraste vi erfarit har varit oss tillsänt för vår högre uppfostran, eller för vår eviga glädjes och herrlighets förhöjande, med flera Guds visa ändamål.

Ja, vem vågar försäkra: Herre, jag skall nog ändå intaga himmelen, även om du icke låter så mycket bittert komma över mig; jag dödar nog ändå mitt kött, detta bittra förutan. Nej, då vi känna vår stora tröghet, otrohet och klemighet mot köttet, bedja vi ju ofta, att Herren själv måtte döda det hos oss; men huru kan Han sådant göra, utan att sända oss lidande? Vi bedja ofta, att Han skall bruka, vad sätt Han finner bäst, blott att Han må utföra sitt verk i oss, vinna vårt hjärta, föröka vår tro, vår bön, vårt allvar och helga vårt hela väsende; men då Herren vill höra sådan bön, måste Han därtill använda många bittra medel — och då klaga vi och kvida, såsom vore detta nu något ont, och besinna icke, att vi själva hava bedit Honom härom.

Och korteligen: då vi en gång få ögon att se, huru Gud med vårt lidande befrämjar sitt namns ära och vår välfärd, huru Han med korset kommer vår villiga men svaga ande till hjälp emot köttet, ja, då vi någon gång få riktigt erfara sanningen av de orden, att "den rättfärdige varder med plats salig"; då skola vi icke blott gärna vara tåliga i bedrövelsen, utan ock vara tacksamma därför och säga med Hiskia: "Jag vill i alla mina livsdagar tacka för denna min själs bedrövelse."