En ibland de gruvligaste villfarelser med avseende på den heliga
nattvarden är den, att vilken människa som helst skall genom en s. k.
"kristlig beredelse" kunna bliva en värdig nattvardsgäst, utan avseende
på om hon är en sann Jesu vän och lärjunge; att även de, som både
före och efter sin nattvardsgång genom hela sitt liv tillhöra den
allmänna, oomvända hopen skola genom en för tillfället gjord beredelse
kunna gå värdigt till Herrens heliga nattvard. O, en gruvlig villfarelse, varvid håren kunna resa sig hos varje upplyst kristen! —
Var finnes ett enda ord i Skriften, som antyder något sådant, att
även de skola bereda sig till Herrens nattvard, och därigenom bliva värdiga, som icke förut äro omvända till Herren, icke äro Jesu vänner
och lärjungar och alla dagar hela livet igenom leva av Kristus och
med Kristus? O, att alla, som hava öron, måtte höra, och alla,
som hava röst, måtte ropa över denna villfarelse!
Eller månne Kristus låter bedraga sig med en tillfällig beredelse, med en för tillfället
antagen fromhet att hålla dig för sin vän? Månne den Helige låter
så bedraga sig av en påtvingad och självgjord fromhet, ånger,
syndabekännelse och bön, varefter du genast återgår till samma fåfängliga
leverne som förut, när du blott undangjort din årliga nattvardsgång?
Gud förbarme sig!
Och Gud väcke alla lärare ur slummern, vilka
icke ärligt säga folk sådant! Skulle icke de i korta, tydliga och ärliga
ord utsäga den sanningen, att här är endast fråga om ett, för att vara
en värdig nattvardsgäst, nämligen om du är en Jesu vän och
lärjunge, eller åtminstone är stadd i bekymmer och sökande efter att bliva
det för hela din livstid? Genom en tillfällig beredelse blir ingen en värdig nattvardsgäst, utan endast genom en hel omvändelse, varigenom man för hela sitt liv blir en Jesu vän och lärjunge. Är du
detta, då är du en värdig nattvardsgäst; är du icke detta, då är du
ovärdig.
Man må icke besvära sig med någon blott tillfällig beredelse,
utan veta, att man i alla fall "äter och dricker sig själv en dom", om
man ock, icke blott ett dygn, utan en vecka, en månad arbetar på sin
nattvardsberedelse så nitiskt, att man ock på sina böjda knän därunder
badade i tårar — man är lika väl en ovärdig gäst, äter och dricker
sig själv en dom, så länge man blott vill göra en nattvardsberedelse
och icke för hela sitt liv varder Herrens egen, blir och lever under
Honom i hans rike.
Här är saken! Kristus stiftade denna höga måltid för sina vänner. Den innerliga förening, som i nattvarden sker
emellan Kristus och hans trogna, är densamma, om vilken Han samma
afton, som Han instiftade nattvarden, sade i sin bön: "Jag i dem och
de i mig, att de skola vara fullkomna uti ett, såsom du, Fader, i mig,
och jag i dig!" Och om den bönen tillade Han: "Jag beder för dem,
som du har givit mig, för världen beder jag icke." Och huru var
det möjligt, att Han kunde bedja något sådant för världen? Huru
är det möjligt, att Han kunde bjuda världen fira sin dödsåminnelse,
bjuda sina föraktare att äta hans kött och dricka hans blod?
O, det
är förskräckligt, när man betänker, vad det vill säga, att en människa,
som i alla sina dagar "lever utan Gud i världen" och bärgar sig så väl Honom förutan, skall en gång om året träda Gud under ansiktet,
i denna hans vänners heliga kärleksmåltid, och skall nu antyda den
innerligaste vänskap med Honom — för att straxt därpå återgå till
samma fåfängliga väsende och ogudaktiga leverne som förut!
Är icke
detta alldeles detsamma, som när Judas vid Örtagården framträdde
och hälsade Jesus: "Hell Rabbi!" och kysste Honom? Skall icke Herren
säga även till sådana nattvardsgäster: "Min vän, varefter kommer
du? förråder du människans Son med kyssande?" Skulle du icke bäva
genom hela din själ och kropp för att med ett sådant sinne träda Gud
under ansiktet! Förstår du icke, att den store, helige Herren då skall
säga till dig: "Du skrymtare, jag vet dina gärningar! du är icke min
utan världens vän; varefter kommer du hit, där mina vänner fira
min dödsåminnelse? Jag vet, att du i morgon skall gå bort till samma världens och syndens tjänst som härtills. Gå bort, du skrymtare!"
Skulle du icke vänta dig ett sådant svar av den Helige, vars ögon
äro såsom eldslågor — du, som blott gör en nattvardsberedelse, som
eljest alla dina livsdagar igenom icke bryr dig om att tillhöra och följa.
Honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar