Jag är en konung, bekänner här Herren inför Pilatus. Och si,
den av hela världen okände och föraktade Kristus skall omsider finnas vara en stor och mäktig konung, som har ett väldigt rike på jorden,
som lägger alla folk och länder under sin spira. De blinda otrogna
höra och sjunga därom, men se intet, förnimma intet därav, Kristi rike
är för dem såsom en drömbild, ett intet, blott en inbillning hos några
förvillade människor.
Men skåda dock, vilken utomordentlig makt det
riket utövar i världen; se, huru alla folk och länder blivit alldeles
omskapade, så snart Kristi evangelium blir rådande ibland dem; se,
huru det utan svärdsmakt gör segrar midt ibland sina fientligaste
motståndare; och sedan, huru ingen mänsklig makt kan bekämpa det, utan
när denne konung hade åt sina fattiga vittnen blott givit den
befallningen: "Gån ut i hela världen och prediken evangelium för alla
kreatur", så gingo de — och frågade ingen kejsare om tillåtelse, utan
trotsade alla kejsares strängaste förbud och våldsammaste motstånd;
kejsarna hade mot Kristi rike ingen makt i alla sina rustkammare och
pinoverktyg, alla bål och bilor och svärd blevo här vanmäktiga.
Kristi rike är ingen drömbild, såsom världen menar, då antalet av egentliga martyrer, vilka icke endast blivit andligt omskapade, utan
ock velat lida de grymmaste marter för Kristi sak, är så stort, att det
uppgår till flera millioner. Kristi rike är ingen drömbild, då t.ex.
hela bibeln är översatt på över två hundrade särskilda tungomål o.s.v. Vår Herres Kristi rike är då ingen drömbild, då du kanske sett
med dina ögon, att människor, som av ingen mänsklig makt eller konst
kunde i hjärta och håg förändras från sitt köttsliga och ogudaktiga sinne,
blivit endast genom Kristi evangelium så förvandlade, att den
människa, som förut levde av idel fåfänglighet blott i jordiska tankar, ord
och sysselsättningar ifrån morgon till kväll och dag från dag, har nu
fått ett andligt sinne, hjärta och förstånd, så att hon med hjärtlig glädje
och kärlek tänker och talar om Kristus och det, som tillhör Honom, och vill
både med ord och gärningar tjäna Honom; och detta icke av något tvång,
utan av sitt eget hjärtas innersta lust och håg.
Du har kanske med
ögonen sett någon människa, som förut alltid var säker och nöjd med
sig själv, men nu är beständigt missnöjd med sig och rädd för sitt hjärta, ägande all sin tröst endast i Kristus — att en människa, som förut var beständigt olycklig och missbelåten med både Gud och människor, nu
fått en djup hjärtats frid och fröjd i sin Frälsare — eller att en människa, som förr aldrig brydde sig om sin nästas eviga väl eller ve, har
nu en sådan kärlek, att hon oupphörligt tänker på, huru den och den
själen skall bliva frälst o.s.v. Är icke allt sådant tecken av en stor,
underlig makt, som kan så omskapa människors innersta väsende? Och
stå icke sådana tecken uppenbara för våra ögon? Se då, vad Kristi
rike är, och att Han verkligen är en konung — en stor och mäktig
konung, som går fram med sin sak i trots av alla konungars motstånd
och verkar sådant, som för alla människors makt och klokhet är omöjligt.
Men allt detta, som vi endels se med ögonen, är ju alldeles, vad vi kunna vänta av denne konungens person och väsende. Det
kunde ju icke annorlunda vara, när vi betänka, vem denne konung
egentligen är, samt att Han tidigt uppenbarat, att Han skulle på jorden verka ett sådant verk. "Därtill är jag född och är dertill kommen i världen", säger Han. Vem är Han? De orden, "kommen i världen", måste tagas i den betydelse, som de i hans mun verkligen ega,
och som vi se i andra ställen av hans tal, t. ex. då Han sade: "Jag
gick ut av Fadern och kom i världen, åter övergiver jag världen och
går till Fadern." Uti Betlehem skulle den födas, "vilkens utgång
har varit av begynnelsen och av evighet". Det är en konung, som var hos Fadern, förrän världen var skapad.
Tänk nu, skulle icke denne konung regera och hava ett stort och
mäktigt rike! Sådant var ock genom hela gamla testamentet förutsagt.
Så talar Fadern till Sonen: "Äska av mig, så vill jag giva dig
hedningarna till arv och världens ändar till egendom." Och åter:
"Det är en ringa ting, att du är min tjänare till att upprätta Jakobs
släkter och igenföra det förskingrade i Israel; utan jag har ock gjort
dig till hedningarnas ljus, att du skall vara min salighet intill världens ända." "Hans herradöme skall varda stort, och på friden ingen
ände." Så framställes Han ock i Daniels syn, nämligen först såsom
en människas Son, som kom i skyn, och sedan säges: "Honom gav Han välde, ära och rike, att alla land och folk och tungomål skulle tjäna
Honom; hans välde är evigt, det icke förgås, och hans rike har ingen
ände." Därför framställes Han ock i Uppb. 19 såsom en konung, på vilkens huvud äro många kronor, och på vilkens kläder och länd var ett namn skrivet alltså: honung över alla konungar och Herre
över alla herrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar