"Kristus är för den skull död för alla, att de, som lever, ska inte nu leva sej själva, utan honom, som är för dem död och uppstånden." (2 Kor. 5:15)

Dessa ord säger oss, att vi först är delaktiggjorda i Kristi döds förtjänst, så att hans egen död på Golgata för arton hundra år sedan har blivit vår egen, så alldeles, som om vi själva hade varit där och utstått vår förtjänta död; men också, för det andra, att vi på samma gång är invigda till hans döds efterföljelse, så att, så snart vi har blivit kristna, blivit delaktiga av Kristi förtjänst och alla hans rikes förmåner och skatter, är vi i samma stund invigda till syndadöden, förpliktigade att genast ta avsked från vårt förra syndaleverne, vår förra tjänst under orättfärdigheten; att under dagligt korsfästande av köttet mer och mer dö synden och leva för Gud, liksom Kristus genom korsets död tog avsked från de synder, som han hade burit. Och liksom Kristus då gav sej själv åt Gud till ett evigt gällande försoningsoffer, så ska vi nu ge oss åt Gud till ett skäligt och honom behagligt tackoffer. Och detta allt därför, att Kristus är död för oss, och att vi tror på honom och är iklädda hans rättfärdighet.

Men kanske detta ännu är dej för ringa till bevekelsegrund för ett allvarligt köttets dödande. Det är dej kanske ringa, att Kristus är död för dej, att du är nu inte under lagen utan under nåden, att du har blivit fri ifrån synden; måhända du finner dej bättre i syndens tjänst, ty då slipper du detta bittra dödande, då behöver du icke så beständigt försaka dej själv och följa Kristus till korset.

Se, ingen tvingar dej mot din vilja att tjäna Kristus, och nog är det lugnare för köttet hos synden; betänk dej väl, säger Jesus (Luk. 14), innan du ger dig i lag med mej, så att du inte gör såsom den man, som började bygga ett hus och inte hade överräknat kostnaden, utan efter många dagars arbete och mycken uppoffring fick överge det; eller den man, som gav sig i krig och inte hade betänkt fiendens styrka. Synden ger många nöjen för köttet; men det vore orätt att vilja förtiga dess lön — "syndens lön är döden". Sålunda bör vi, då det förefaller oss ringa vad Kristus ger, betänka dess motsats, betänka, vad det vill säga att inte tillhöra Kristus; att inte vara under nåden utan under lagen; inte vara fri från synden, utan ännu i dödens stund vara utan Medlare, vara i sina synder under lagens förbannelse och i domen få ta emot syndens lön, som är döden, den eviga döden i det djupa helvetet.

Sådana är villkoren hos synden. Betänker vi dem rätt, då vill vi mycket hellre här en liten tid vara korsfästa med Kristus och dö synden och sedan vara med honom i paradis för evigt, än att en liten tid ha lust i synden och sedan ha evigt lidande; helst vi redan här genom den stora nåden, genom Andens hugsvalelse och ordets tröst har vunnit mycket mer än vi försakat; ha här genom Kristi blods stänkelse ett gott samvete, vilket är "ett dagligt gästabud".

Ja, du är en av dessa lyckliga själar, att du inte är blott döpt till Kristus, utan också blivit väckt och kommit till tron; du har det hoppet, att du är en av de rättrogna; du vet, att du blivit fri ifrån synden och är nu inte under lagen, utan under nåden, så att intet av allt ditt ännu vidlådande onda skall tillräknas dej, lagen inte fördöma dej, inte Gud förtörnas på dej — se, har du icke sådan tro och sådan frihet, utan du ännu är bekymrad om, hur du skall bli kvitt din syndaskuld och få en nådig Gud, då hör du inte hit, då kan du inte dö synden och leva Gud — nej, du måste först komma till trons frihet. Men är du, såsom nyss sades, genom tron frigjord från dina synder och ditt trälsinne, så att du nu med glädje vet, hur väldeligen, tillräckligt och fullkomligt den saken är ombesörjd av Kristus, och har smakat hur ljuvlig Herren är, erfarit hans Andes vittnesbörd om ditt barnaskap och har den Helige Ande i ditt hjärta; då måste det också vara din lust att dö med Kristus, att vara korsfäst med honom, att ge dej hel och hållen åt honom; då måste du erkänna för din plikt att inte mer vara din egen, inte mer följa ditt eget kött, ditt eget tycke, din egen vilja, dina egna lustar och begärelser, utan i alla dina livsdagar försaka all ogudaktighet och världslig lusta och leva gudligt, rättfärdigt och tuktigt i denna världen, ja, leva för hans räkning, som levde och dog för dej. Ty "han är fördenskull död för alla, att de, som lever, ska inte nu leva sej själva, utan honom som är för dem död och uppstånden".

Lev för Jesus! Inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.