Se nu, om detta språk finge rum i hjärtat, vad skulle inte det bli för ett himmelrike av outsäglig tröst, evig och orubblig tröst, så att vi skulle trotsa all helvetets makt och i all vår ömkligaste svaghet triumfera och berömma oss i Herren!
Ty betänk dock, vilka ord som är här och vilken bild vi skådar! Kristus vart en förbannelse! Att Kristus, Guds egen Son, vart en förbannelse är ett underligt och hårt tal, men en övermåttan stark och väldig tröst, om man kan betänka det.
Märk då: Kristus har burit all lagens förbannelse. Men denna var så stor, att aposteln säger att han vart en förbannelse, blev hel och hållen idel förbannelse, blev inte bara belagd med mycken förbannelse, utan så överhopad därmed, att han kunde hel och hållen kallas en förbannelse.
Nu, detta låter alltför underligt, men vad är det annat, än det Johannes säger: Se Guds Lamm, som bär och tar bort världens synder — vilket vi hör sjungas över våra huvuden varje gång vi böjer dem till Jesu nattvardsbord för att ta emot hans lekamen och blod, om vilka han själv där förklarar: utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse — och detsamma som står i Jes. 53: "Herren kastade allas våra synder på honom; han bär deras synder." Det är därför ett ord, som vi aldrig nog kan begrunda och tänka på, att Kristus blev en förbannelse.
Det andra högst tänkvärda ordet är detta: för oss — för oss, för oss! På detta korta ord: för oss, ligger språkets hela kraft. För sin egen del behövde Kristus visst inte bli en förbannelse; ty han var till sitt eget väsende alldeles oskyldig, helig och rättfärdig. Men att han vart en förbannelse, det kom sej av att han tagit på sej våra skulder. Efter lag skulle varje mördare hängas på förbannelseträd, därför har också Kristus efter lag måst hänga därpå. Ty han hade tagit på sej en syndares och mördares person, ja, inte bara ens, utan alla syndares och mördares tillsammans; ty vi är allesamman syndare och mördare inför Gud. Därför har han inför Gud måst bli det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman; som skrivet står: "Honom, som av ingen synd visste, har Gud för oss gjort till synd."
Men på detta sätt blev Kristus inför Gud den allrastörsta syndare, vars like inte var kommen på jorden. Ty i det han är ett offer för hela världens synder, är han nu för Gud inte en sådan person som är oskyldig och utan synd, såsom Guds Son i herrlighet, utan en syndare är han, "en liten tid av Gud övergiven", vilken bär och har på sin rygg Pauli synder, som var en Guds försmädare, förföljare och våldsverkare; Petri synder, som förnekade sin Herre; Davids, som begick hor och mord; ja, mina och dina och hela världens. Ty alla de synder som jag, du och vi allesammans gjort och ännu dagligen gör, de är med sådan kraft och gudomligt allvar lagda på Kristus, Guds Lamm, som skulle han själv ha gjort dem; så verkligt är de Kristi egna synder.
Sannerligen, antingen måste våra synder vara Kristi egna synder, eller också måste vi vi i evighet bli förtappade!
Se detta — att Kristus så alldeles haft våra synder på sej, som om han själv gjort dem; och däremot, att allt, det han gjorde och led, skedde så alldeles i vårt ställe, som om vi själva gjort det — detta var vad Paulus menade, då han sade. "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet genom Honom." Och åter: "Eftersom vi håller före, att om en är död för alla, så är de alla döda!" Därav kan vi se, vad det ordet för oss innebär, då han säger: Kristus vart en förbannelse för oss. Kristus har av outsäglig barmhärtighet och i kraft av Faderns eviga försoningsråd gjort ett högst nådefullt byte med oss: Det vi hade och han saknade, som var synden, förbannelsen och döden, det tog han på sej; och det han hade och vi saknade, nämligen rättfärdighet, liv och salighet, det gav han åt oss. Det kostade visst den käre Herren ganska mycket, starkt rop och tårar, svett och blod, då han vart till förbannelse; men det skulle dock ske, och han gick herrligen igenom det.
Nu säger aposteln att Kristus därigenom verkligen har förlossat oss från lagens förbannelse. Han säger inte: "ska förlossa oss", t.ex då vi bliva rätt fromma, troende och helgade; nej, utan han "har förlossat oss", på den dagen och de timmarna, då han vart en förbannelse för oss. Här ser vi orsaken till att de största syndare och synderskor, när de kommer till Jesus för att söka nåd och för hela sitt liv bli hans egna, genast fick nåd och blev så mottagna som om ingen lag funnits till, som om de aldrig hade syndat. Här är orsaken till att vi alla, vid ett sådant kommande till Jesus, blir rättfärdiga och saliga genast, så snart vi bara med tron vill ta emot vår stora, eviga, skänkta rättfärdighet, som stått och står färdig och väntar på oss.
Kristus, på korset du tog på dej
skapelsens synd och ve!
Kristus, på korset du bar för mej
dom och förbannelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar