Den sanna bättringen, lagens rätta och genomgripande verk i syndarens hjärta, är så nödvändig, att den förutan allt andligt strävande är förgäves, all tro, all gudaktighet, ja, Kristus och hans förtjänst är för den själen fruktlösa. Den som bara känner sina verksynder, synder i tankar, ord och gärningar, bara ser på dem, arbetar och strider med dem och inte genom lagens krav på hjärtat sjunker ned i naturens orena dy och där kommer i nöd, den människan gör en stympad skrymtarebättring, omvänder sej visst, men bara ifrån ett friare världsväsende till sin egen rättfärdighet, och blir en farise.
Ja, den som också känner naturens ondska, hjärtats fördärv och orenhet, men bara flyr till vaksamhet, bön, strid, försakelse, gudaktighet, och inte blir på allt detta misströstande, utan hoppas och hoppas på seger och har därpå sitt öga, sin tröst och förhoppning, blir också bara en farise. Kommer han inte, medan det ännu står så illa till, medan han ännu inte vunnit den åsyftade segern, utan ännu ligger nere i sitt elände — kommer han inte, medan han ännu är i denna uselhet, till Kristus, till nåd, tröst och salighet blott i Kristus, så blir han aldrig en rätt kristen, utan antingen ett bedraget verkhelgon, som fått tröst i sin bättring och gudaktighet, eller också en uttröttad träl som överger alltsammans, faller tillbaka till sin sorglöshet eller stannar i förtvivlan och förtappelse.
Om dem som uppsåtligen kan hylla vissa skötesynder talar vi inte nu, utan om dem som verkligen försöker gå in genom den trånga porten men inte kan. Felet hos alla dessa är, att de aldrig låter säga sej — eller också blir det dem inte rätteligen sagt — vad den rätta bättringen är, vad som är lagens rätta verk, dess egentliga ändamål och mening. O, att de ville ge akt på Herrens ord!
Hör då! Skriften säger uttryckligen: "Allt det lagen säger, det säger den till dem som är under lagen, för att var och en mun skall tillstoppas och hela världen ska bli brottslig inför Gud." "Men lagen är också härmed inkommen, att synden skulle överflöda; men där synden överflödade, där överflödade då nåden mycket mer". Och denna sin naturliga verkan måste lagen nödvändigt utöva i ditt hjärta, om bättringen ska bli sann.
Det är inte frommare och heligare du ska bli genom krav och bud, nej, det ska du bliva genom en annan, som döper med Ande och eld. Men genom lagen ska du bli "brottslig", syndig, "övermåttan syndig" - det hjälper inte annat, om du någonsin ska lära dej att rätteligen annamma Kristus till ett nytt livs upptändande i ditt hjärta. "Om en lag vore given, som kunde göra levande, så vore rättfärdigheten sannerligen av lagen, och då vore Kristus förgäves död."
Lagen uträttar också förvisso sitt rätta verk, om den bara kommer in i hjärtat. Går han löst bara på ytan, så kan du bli mycket from — nämligen i gärningar och inbillningar, och bli en farise, såsom förut är sagt. Sådan var också Paulus, "förrän budordet kom", förrän lagens andliga krav trängde in på hans hjärta. Sådana är också många religiösa i våra dagar, vilka driver lagen på det sättet och i den meningen, som skulle man också verkligen därigenom kunna bli frommare och bättre, om man bara allvarligare griper sej an, och som yrkar att man inte ska misströsta därom, utan fortsätta kämpa, bedja och hoppas.
Den rätta bättringen går djupare, upprör hjärtats ondska och gör mej inte bättre och bättre, utan syndig, "övermåttan syndig genom budordet", så att jag kommer på skam med allt, vad jag företar mej, tycker verkligt illa om mej och min bättring och får alltså ingen tröst i mej själv. Lägg märke till att när Kristus började sitt läroämbete, var det hans första göromål att förklara lagens andliga krav så högt, att ingen människa skulle kunna fullgöra det. Se Matt. 5: 21—48. Och när en man trodde sej ha fullgjort vad lagen krävde, var Kristus inte nöjd, utan skyndade genast att ge honom ett bud, som skulle bli honom för svårt: "Vill du vara fullkomlig, få sälj också allt det du har och ge de fattiga".
Inte hjälpte han mannen till tröst i sin fromhet! Därför, när någon säger att han vill omvända sej, bli from och helig, då må man svara: Ja, om du allenast först bleve en syndare och ogudaktig, d. ä. kunde du först komma ned i din uselhet, lära känna vad du är för ett förtappat kreatur, i grund fördärvad och ogudaktig, så kunde du sedan med sanning tro på honom, "som gör den ogudaktiga rättfärdig" - och sedan kunde du bli from och helig!
Länge jag tänkte
Gud inte skänkte
nåd åt en själ som saknade allt.
Jag skulle lida,
kämpa och strida,
först göra allt som lagen befallt.
Ändå jag gjorde vad den förbjöd,
bättring och liv blev vanmakt och död.
Lammet har vunnit,
blodet har runnit,
amen, halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar