"Då ni av oss anammade det predikade ordet om Gud, anammade ni det inte såsom människors ord, utan som det sannerligen är, som Guds ord." (1 Tess. 2:13)

Herren förbarme sej över våra fallna hjärtans mörker och öppne våra sinnen!

Även de som aldrig tvivlar på att ordet är Guds ord, kan ändå inte hålla det för Guds ord, kan inte i levande tro besinna att det verkligen är den store Gudens ord.

O, vilket buller och rumor det skulle göra i världen om man började hålla Guds ord för vad det är — Guds ord — den store, allsmäktige Skaparens ord och domar.

O, vilken förskräckelse, vilket löpande och ropande, vilket forskande och frågande efter vägen till frälsning, om man började hålla Guds ord för vad det är — Guds ord.

Vilken fröjd och trosvisshet, vilket jublande och lovsjungande, vilken frid och starkhet i Herren, om alla väckta och troende själar kunde riktigt hålla Guds ord för vad det är — Guds ord.

Vilken vaksamhet och gudsfruktan, vilken bön och rädsla för varje avvikelse, om vi kunde riktigt hålla Guds ord för vad det är — Guds ord.

Eller du som menar att du redan håller det för Guds ord, hur är det möjligt att du ändå kan vara så oviss i de frågor om vilka Gud själv talar? Hur är det möjligt att du förmår äta, dricka eller sova, medan du ännu inte gjort förlikning med Gud och fått försäkran om dina synders förlåtelse, försäkran att du kan varje stund dö saligt, om du verkligen håller för Guds ord vad som står skrivet i den heliga boken om salighetens enda väg, om den yttersta domen, om himmelen och helvetet?

Eller du som går arbetande och betungad under träldomens ok, men hör Guds vittnesbörd om sin Son och tror att det är Guds ord, att Han har utgivit sin enfödde Son till vår försoning — och hör Guds Son så nådefullt bjuda: "Kom till mej alla ni som arbetar och är betungade", hur är det möjligt att du ännu kan kvarbliva i samma sjuka, trälaktiga sinne, om du verkligt håller allt detta för Guds ord?

Att de flesta människor inte håller Guds ord heligt och sant såsom Guds ord, det märker man väl först av att det inte griper, rör och intar deras hjärtan; för det andra av att de inte umgås med det under en så djup vördnad, som skulle bli följden om deras hjärtan verkligen trodde och kände att det är Gud, Gud himmelens och jordens Herre, som talar till dem däri.

När blott en jordisk konung eller furste talar till oss, isynnerhet om vi står i beroende av honom och hans ord, med vilken spänd uppmärksamhet och vördnad hör vi inte på, så att inte ett av hans ord må undfalla oss! Om nu hans ord därjämte innehåller en fruktansvärd dom, t. ex. själva dödsdomen över oss, vilken förskräckelse och ångest griper inte då vårt hjärta! Och varför det? Förvisso därför att det var själva konungens avgörande och sista ord. Men om hans ord innehöll några nådefulla tillsägelser till oss eller rentav en livsbenådning, en frisägelse från döden, då vi förut varit dömda till den, vilken outsäglig glädje och tacksamhet genomströmmar inte då vårt hjärta!

Och varför det? Allraförst därför att det var själva konungen som talade, jag måste ju lita på detta; och för det andra innehöll ju hans ord den högsta nåd och gåva för mej. Ja, när en konung talar med oss, om han än inte tillsäger oss någon synnerligt stor nåd, inte heller någon bekymrande dom, plägar vi likväl så vörda och gömma hans ord att vi behåller dem i livligt minne kanske i hela vår levnad, bara därför att det var en stor furstes eller konungs ord.

Se nu här vad det skulle medföra om vi hölle Guds ord, för vad det är — Guds ord. Vad är väl en  jordisk konung jämförd med själva Herren och skaparen, alla konungars konung! Kan nu en jordisk konungs ord uppfylla oss med så mycken fruktan eller glädje, allt efter som hans tillsägelse är, hur mycket mer skulle inte den allsmäktige Gudens ord gripa våra hjärtan, uppfylla dem med fruktan eller glädje, om vi rätt hölle hans ord för vad det är!

Och kan vi så älska, vörda och gömma en konungs ord, även om dess innehåll var ganska obetydligt; hur mycket mer skulle vi inte älska, vörda och gömma Guds ord i våra hjärtan, om vi verkligen hölle det för Guds ord! Då vi däremot med tanklöshet och sömnaktighet kan umgås med ordet, och för det andra varken förskräcks eller hugsvalas av dess innehåll, utan går vår väg fram med all vår säkerhet och otro, då måste felet säkert vara att vi inte håller Guds ord för vad det är, den store Gudens ord.

Ja detta ovissa och tvivlande väsende, detta vacklande och svävande mellan tro och otro, mellan fruktan och hopp, eller detta kalla och ljumma och vårdslösa leverne, är inte allt detta ett bevis på att du inte håller Guds ord för vad det är — Guds ord?

Måtte alla kristna väl ge akt på denna punkt! Ty har är grunden till all andlig slapphet och halvhet i tron, i kärleken och i levernet, att vi inte hålla Guds ord heligt, inte tror eller besinnar att det är Guds ord.

Dagar komma, dagar flykta,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.