Här visar oss nu aposteln den rätta segerkraften över köttet till tröst och ledning för dem, som känna sin egen svaghet och vanmakt i striden. Till att övervinna och döda köttets mäktiga lustar, därtill fordras något annat än blott mänskliga krafter. Såsom ock Luther anmärker, då han om köttets dödande med Anden säger, att vi uti frestelsestunden skola "komma ihåg Guds ord och genom tron på syndernas förlåtelse styrka oss däremot".
O, att vi alla kunde minnas detta, att när det blir mycket illa med oss, då vi sakna all kraft i striden och känna endast köttet mäktigt, så att vi ofta falla och förgå oss, och det tyckes oss, såsom Gud vore alldeles död och försvunnen ur världen — om vi dock kunde minnas detta, att då är tid att upphöra med vår egen strid och nu vända oss blott till att höra om Guds stora nåd i Kristus, nu vända oss till evangelium och alla nådens medel, för att återställa vår rubbade trosfrid; nu lämna all tanke på vår egen kraft eller svaghet och företaga blott en enda fråga: Gud, får jag din nåd? Får jag din förlåtelse för allt?
På denna fråga måste vi hava ett bestämt svar, innan vi kunna få någon kraft. Men då gäller att icke söka detta svar i känslan, utan endast i Guds eget ord. Om du nu får den trösten, att Gud är din vän och Fader, lämna då åt Honom även den omsorgen om dina frestelsers övervinnande. Detta är segerkraftens hemlighet. Så länge du tror dig själv kunna något göra, får du ideligen falla. Ty så stor är Herrens nitälskan om sin nåds förherrligande, att Han hellre låter vår skönaste vandel förstöras, än att hans ära skulle givas åt kreaturet.
Slutlärdomen av alla våra strider för köttets dödande är, att det är allenast Herren, som har makt härtill, att det är Herren, som gör det, ehuru på det sättet, att Han hos oss uppväcker omsorg därom, hos oss verkar en fattig ande samt tro, villighet och bön, och därför tilltalar oss, på det vi måtte söka det allt hos Honom. Och när det kommit därtill, att vi i tron innerligen önska av Honom all nåd och kraft, då utför Han alltid sitt verk till vårt kötts dödande, huru helst Han nu förer oss.
Hör Han vår bön och giver oss nåd och kraft att försaka all ogudaktighet och världslig lusta, då dödas vårt kött; men undandrager Han oss sin kraft och lämnar oss att sållas av satan, då dödas också vårt kött — då dödas det innersta i den gamla människan, den djupa inbillningen om vår egen kraft. Köttets gärningar, som skola dödas, äro allehanda yttringar av det inneboende fördärvet, vilket inblandar sig i våra tankar, sinnesrörelser, ord och handlingar, så att tillfällen för köttets dödande saknas aldrig.
Uti Gal. 5 uppräknas ett stort antal av "köttets gärningar". Men är du ock icke i frestelse till grova synder, så har du en djup och oändlig egensinnighet, eget tycke, egen vilja och egen ära att beständigt vaka emot. Detta finare inre fördärv blir hellre bortglömt än det yttre och grövre, men är likväl själva källan till allt ont; därför fordrar det en särskild allvarlig uppmärksamhet. Betänk därför ofta, att vad du själv tänker, vill och tycker, är det första, som bör misstänkas, vid Guds ord prövas och med Andens kraft dödas.
Sedan frestas du t. ex. till vrede och otålighet emot människor; då gäller det att ihågkomma, huru mycket Gud förlåter dig, och huru du därför bör förlåta din nästa.
Du frestas kanske till högmod över ditt förstånd, din lärdom, konst, skicklighet; kom då ihåg, att Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka giver Han nåd.
Du frestas kanske av vällust och orena begärelser; då måste du ihågkomma, att du är ett heligt Guds tempel, vilket icke bör orenas — men först och sist, att du är i Guds eviga nåd och sällskap och bör därför vandra Honom värdigt.
Du frestas kanske till girighet och egennytta i handel och arbete; kom då ihåg, att du är en himmelens arvinge, som bör fara efter det, som är ovantill.
På detta sätt fordras här visserligen ett beständigt köttets dödande, vilket ofta blir oss ett bittert lidande och fordrar därför ett oändligt tålamod. Men saliga de människor, som härmed hålla ut intill ändan! De äro Guds barn och himmelens arvingar.
Det blir ofta bittert, men är för Gud, änglar och helgon en ljuvlig syn, när t. ex. en ung människa, som mycket älskade världen och dess nöjen, nu för Herrens skull försakar det allt; eller när ett barn, som var av naturen mycket egensinnigt, nu strider mot sig självt och underkuvar sin egen vilja under Guds och föräldrars; när en människa, som var mycket böjd för högfärd och flärd, har nu genom Andens tuktan blivit anspråkslös och enkel; ja vilken skön syn, när den stolta och vredsinta börjar tukta sig själv och vara mild, ödmjuk och saktmodig o. s. v.
När människan sålunda börjar för nådens skull gå rakt emot sin natur och strida emot sig själv: sådant heter visserligen att döda köttets gärningar med Anden. — Och sådana skola leva, säger aposteln; sådana skola intaga himmelen, skola, efter en kort tids dödande av köttet, hava det eviga livet hos Gud, änglar och helgon i en oändlig salighet.
Tag tron som sköld, bind Andens svärd,
o kristen, vid din sida,
och gå att så mot kött och värld
med heligt allvar strida.
Den intill döden trofast är,
den en gång livets krona bär,
som Herren Jesus giver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar