Här har vi nu de väldiga ord, vilka liksom med hävstångens
makt kan bortvälta även de största stenar från de troendes hjärtan.
Aposteln säger: Om Guds kärlek till oss var sådan, då vi ännu var syndare, utan försoning, utan rättfärdiggörelse, att Han självmant utgav sin ende Son i döden för oss; mycket mer ska vi nu bli behållna
genom Honom för vreden, eftersom vi är rättfärdiggjorda i hans blod.
Detta är ju en övermåttan väldig, klar och tröstlig slutsats och är
därjämte just den tröst, alla trogna isynnerhet behöver. Ty det är dock
detta, som allramest bekymrar alla vakna själar, som känner sin synd,
att de fruktar att Gud måste åter bli vred på dem och dels här låta
all olycka övergå dem, dels också slutligen fördöma dem. Då är det ju
övermåttan tröstligt, att aposteln möter just sådana bekymmer och med
stor frimodighet liksom frågar: Är det möjligt, att då Gud av sitt eget väsendes kärlek till människan gjort så mycket, när vi var utan
försonare och utan någon rättfärdighet, att Han utgav sin ende älsklige
Son i en blodig död för oss, Han skulle nu, då vi blivit rättfärdiga
i hans Sons blod, kunna rygga denna nåd och börja att döma och
behandla oss efter vår förtjänst och efter lagen? Vartill har Han då
utgivit sin Son i döden för oss?
Kristus säger: "Inte har Gud sänt
sin Son i världen, för att Han ska döma världen, utan för att världen ska bli salig genom Honom." Det war ju dock Guds mening och råd
med Sonens utgivande, att vi skulle genom Honom frälsas och således
inte mer dömas efter lagen, då vi tror på Honom. Det är alldeles
omöjligt, att Gud nu skulle handla på ett sätt, som strider mot hans
eget väsendes kärlek och mot hans eviga frälsningsråd i Kristus.
Det är endast i vårt hjärta sådana tankar om Guds vrede uppstår och
av den gamle lögnaren skjuts in; i Guds hjärta måste vara en evig
nåd över dem som tror på hans Son.
Ty det är inte därmed nog, att Gud så älskat oss, då vi ingen
försoning hade, att Han gav sitt liv för oss, och därför nu mycket mindre
kan vara utan kärlek, då vi är försonade; aposteln anmärker här,
att också vi som tror nu står för Guds ögon i ett helt annat ljus,
nämligen såsom rättfärdiggjorda. Då Gud så älskade oss, säger
aposteln, när vi var syndare, att Han utgav sin Son för oss; "mycket
mer ska vi nu bli frälsta genom Honom för vreden, eftersom vi är gjorda rättfärdiga i hans blod."
Märk då, vad apostelen säger: Vi
är nu rättfärdiga. Skulle inte Gud då älska oss, Han som så
älskade oss då vi var "syndare", som nu är visat? Vi är nu
rättfärdiga, d.ä. inte syndare, utan inför lagen ostraffliga, fullkomliga.
Hur har vi blivit det? Aposteln säger: "Vi är gjorda
rättfärdiga i Kristi blod." Först har det inte skett genom någon vår
fromhet eller gärning; men för det andra inte heller blott genom en Guds
mildhet, varigenom Han efterskänkt något av sin rätt. Nej, säger
aposteln, utan i Kristi blod. Här fordrades "blodsutgjutelse", och inte
något mindre än Guds Sons blod.
Och då aposteln förut (v. 1)
brukade orden: "gjorda rättfärdiga av tron", och nu här säger: "gjorda
rättfärdiga i Kristi blod", så märker vi av hans egna ord, att inte tron
själv såsom en dygd är det rättfärdiggörande, utan endast genom sitt
föremål, försoningen i Kristi blod, som hon omfattar. Något mindre
förslog inte. Måtte ingen tillåta sig den tanken om Guds fullkomliga väsende, att Han skulle kalla någon människa rättfärdig, som inte verkligen är det, d.ä. efterskänka en bokstav eller prick av sin heliga lag och
rättfärdiggöra en människa, utan att allt vad lagen äskar vore för
henne riktigt fullgjort. Nej, hans heliga domar är lika heliga och
orubbliga som hans kärlek.
De orden "i hans blod" ger oss en
allvarsam erinran om, vilket oändligt ont synden är, om Guds stränga
rättvisa och om hans bestämdhet uti att utföra sin första dom: "På vad dag du därav äter, ska du döden dö." Hade Kristus inte utgjutit sitt blod och med detta gått in i det allraheligaste, så hade Han
icke "funnit en evig förlossning" för syndarna. Emedan "livet är i
blodet", och således Kristi blod gäller lika med hans död, varmed
hans försoningsverk fullbordades, så framställs överallt i Skriften
"Kristi blod", "Lammets blod", såsom vår försoning.
Och nu: Om
således allt är efter lag för oss fullkomnat av den store medlaren och
överstepresten, så låtom oss fröjdas och prisa och ge Honom ära,
nämligen med att uppriktigt tro och bekänna, att vi då är verkligt
och efter lag rättfärdiga — märk åter, icke med någon inbillad och
diktad rättfärdighet, utan med en full motsvarighet mot lagens fordringar,
såsom ordet "rättfärdig" betyder. "Jesu Kristi, Guds Sons, blod
renar oss av alla synder."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar