Grundtextens uttryck för "denna världen" betyder egentligen "denna
tiden", nämligen hela jordelivets tid, såsom motsats till den tillkommande världen. Men då tiden eller tidsandan beror af och består uti
menniskowerldens anda och wäsende, så menas här också just den werlden,
nemligen den stora rådande massan af menniskor och deras fåfängliga
och onda wäsende — den massan, som lefwer fram efter den fallna
naturen och efter "den anden, som regerar i otrons barn", "i denna
werldens mörker", hwilken mäktiga onda ande derföre kallas "denna
werldens förste".
Denna werlden är derföre alltid ond, stridande emot
Gud, förförisk och farlig; hwarföre apostelen (Gal. 1) också kallar henne:
"denna närwarande onda werld". Denna werld kunna wi således icke
följa eller "hålla oss efter", om wi wilja offra oss åt Gud och göra
hans wilja. Den, som will wara en sann christen och efterfölja sin
Herre genom lifwet, måste alldeles taga afsked från det wanliga
werldswäsendet, måste, i sättet att tänka, tala och lefwa här på jorden,
beträda en helt ny wäg. Sådant menar här apostelen, då han förmanar:
"Hållen eder icke efter denna werlden."
Men skola wi följa denna förmaning, då fordras att "utgifwa sig
sjelf till ett offer"; ty då skall det ofta blifwa öfwermåttan bittert att
ställa sig så ensam och besynnerlig, att man får hela werlden emot sig,
fader, moder, maka, syskon och många wälmenande eller ansedda
menniskor. Låt då icke nedslå eller förwilla dig. Herren Christus och alla
hans efterföljare hafwa gått denna wäg före dig, ja, många tusenden
hafwa derföre blifwit martyrer, emedan de icke kunde hålla sig efter
denna werlden. Du bör derföre tänka så: Fastän jag ser mina grannar
och gamla wänner, ja, mina närmaste gå en helt annan wäg, och de
hafwa hela werldens aktning och wänskap, så will jag dock hellre följa
Christus och hans wänner. Jag har då ett wida herrligare sällskap,
än det jag öfwergifwer; jag har Gud och de goda änglarna med mig,
ja, alla helgon ifrån werldens begynnelse. Gud hjelpe mig blott att
blifwa trofast intill ändan!
Äfwenså, när du ser många, som berömma
sig af att wara christna, kunna på samma gång stå i förtroligt förhållande
till Christi fiender, kanske med dem deltaga i många onyttiga
ting, t. ex. i tidsfördrif på sabbaten, eller du ser dem annars af den
dyra nådetiden bortslösa många timmar med fåfängligt tal eller fåfänglig
läsning, så bör du, som will werkligen följa Christus, eftersinna, om ock
Han och hans lärjungar gjorde något sådant, och då hellre följa dessa
heligas exempel. När du ser många, som wilja wara christna, alltid kunna
tiga om Christus och om de oomwändas själafara, bör du eftersinna, om
det är enligt med kärleken och med Christi exempel, och sedan blott deruti
hafwa ditt rättesnöre. Sålunda skall du lära att både i större och mindre
ting "icke hålla dig efter denna werlden".
Men märk noga, att detta
gäller endast om sådana ting, som innebära någon synd, som strida
emot Guds uppenbara ord, eller emot kärlekslagen. Uti alla andra
ting åter skola wi wara såsom andra menniskor, behålla ett naturligt
sätt och icke göra oss besynnerliga genom något påtaget och efterapadt
wäsende, eller gagnlösa egenheter. Högmodsanden frestar stundom äfwen
fromma själar att göra såsom de skrymtare, påtaga sig något eget
utseende, någon utmärkande besynnerlighet i sättet att wara. Sådant
kunde wisst också kallas att icke "hålla sig efter denna werlden", men icke
är det, hwad apostelen här menar. Sådant är twärtom en skadlig dårskap,
som blott "gifwer lastaren rum". Herren Christus war, äfwen i sättet
att wara, "lika som en annan menniska och i åthäfwor funnen som en
menniska", synden undantagen. Har du ett sundt christligt sinne, så skall
du äfwen häruti wara hans efterföljare; du skall alltid eftersinna, hwad
som tjenar till nästans nytta; ty detta är det stora rättesnöret för allt
wårt yttre lefwerne.
Men genom tron och bekännelsen, genom nitet
för Herrens ära och själars wäl, ja, genom waksamhet öfwer dig sjelf,
skall du dock alltid blifwa besynnerlig för werlden. Det må då icke
bekymra dig. Såsom främlingar och pilgrimer på jorden, sträfwande
hän till wårt rätta fädernesland, det himmelska, skola wi ju alltid synas
såsom dårar för werlden, hwilken twärtom har på jorden sitt hem och
sitt allt. Men det är just i dessa wäsendtliga stycken, hwilka röra
Guds sak, wårt eget och andras ewiga wäl, wi skola icke hålla oss efter
denna werlden. Detta är, hwad apostelen här lägger oss på hjertat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar