torsdag 18 april 2013

"Du skall icke göra hor." (2 Mos. 20:14)

Även detta bud har Herren Christus förklarat (Matth. 5); och hwilken nåd war icke detta! Ty Honom måste wi dock höra, om wi wilja warda saliga. Judarna hade handlat med sjette budet på samma sätt som med det femte: de sågo blott på den grofwa gerningen, som här war äktenskapsbrott — ty det sjette budet lyder egentligen så: "Du skall icke bryta äktenskapet." Och så aktade de för ett intet, att de uti hjertat woro fulla med olofliga lustar och begärelser, om de blott kunde afhålla sig från deras fulla utöfwande i werk och gerning. Då kom Herren Christus med denna höga förklaring: "Jag säger eder: hwilken som ser på en qwinna till att begära henne, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjerta." Detta är den stora förklaring, i hwars ljus wi skola skåda detta bud.

Men låtom oss först undersöka, hwad det innebär, att då detta bud har en så djup andlig betydelse, att det är brutet blott med en oren begärelse och omfattar alla den orena lustans rörelser och yttringar, så inom som utom äktenskapet (hwilket många skriftställen wisa), det dock egentligen lyder så: Du skall icke bryta äktenskapet. Det ligger nemligen en djup lärdom öfwer detta bud i den omständigheten. Ja, härmed återföras wi till den egentliga grunden för detta bud, nemligen Guds första, i menniskans skapelse uttryckta tanke och förordning i afseende på hennes menskliga tillwaro och fortplantning på jorden, nemligen då Han skapade en man och en qwinna och genast, ja, redan förrän qwinnan war skapad, beslöt äktenskapets heliga ordning. Menniskans skapelse och hennes slägtes förökelse woro twenne hos Gud förenade tankar; så att wi finna äktenskapets stiftelse, grunden till sjette budet, i bibelns första kapitel, i skapelsehistorien! "Man och qwinna skapade Han dem och wälsignade dem och sade: waren fruktsamma och föröken eder" — och derföre tillägges i det andra kapitlet: "Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder och blifwa wid sin hustru, och de skola warda till ett kött."

Då wi nu betänka, att äktenskapet är en så belig stiftelse af Herren Gud wid sjelfwa skapelsen, då kunna wi förstå, hwilken wigt det sjette budet eger, hwilken fruktanswärd förgripelse emot Guds majestätsrätt det är, att på något sätt bryta äktenskapet. Den som bryter äktenskapet, han rubbar och förstör det heligaste och wigtigaste förhållande på jorden, han sönderrifwer de heligaste, af Gud sjelf knutna band, han orenar och skändar det renaste, ömmaste och dyrbaraste förhållande menniskor emellan, han griper som en niding brottsligt in i Guds rätt och ordning — hwarjemte han ock af lycka gör olycka, af wälsignelse gör förbannelse, emedan mensklighetens wälfärd, ofta för både tid och ewighet, hwilar på äktenskapet.

Men gör wäl endast den sådant, hwilken i ordets wanliga bemärkelse bryter sitt eget eller en annans äktenskap? Är det sjette budet taladt blott till dem som redan äro i äktenskapet stadda? Nej, detta bud omfattar, enligt Guds ords utläggning, alla menniskor utan undantag. Ty när Herren Gud skapade menniskan till man och qwinna och stiftade äktenskapets ordning, uppdrog Han ock en helig gränslinie emellan begge könen. Denna gränslinie är Guds inrättning och derföre lika så helig och orygglig, som sjelfwa äktenskapet är. Hwilken helst som då genombryter denna af Gud satta gräns, ehwad det sker i tankar, ord eller gerningar, han bryter emot det sjette budet. Och i denna mening säger den helige Guden äfwen till alla ogifta, män och qwinnor, till alla ynglingar och jungfrur: "Du skall icke bryta äktenskapet."

Att detta bud har en så widt omfattande betydelse, kan hwar och en se af Christi utläggning deraf, då Han säger, att hwilken som blott ser på en qwinna med olofligt begär, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjerta. Du håller dig kanske rättfärdig inför detta bud, då du af rädsla för Guds domar, eller kanske rädsla blott för skam och wanära och andra menliga följder, afhållit dig från utöfningen af din begärelse; men Herren Christus säger här, att du då allaredan står såsom en äktenskapsbrytare inför Guds ögon. Han säger, att du då allaredan gjort hor.

Tag här ett exempel: om någon hade det sinnet emot dig, att han önskade kunna mörda dig, men afhåller sig ifrån gerningen för de fruktanswärda följderna, skulle du då hålla honom något bättre än en mördare, som werkligt utfört den blodiga gerningen? Nej, du skulle ju med rätta säga: skilnaden är blott den, att min owän är rädd om sitt eget hufwud, då deremot den fulländade mördaren warit mer dristig och oförwägen; men i själ och hjerta äro de alldeles lika onda. Så ock här: den skamliga äktenskapsbrytare har icke warit så rädd, som du, för skam och andra straff; detta är skilnaden mellan dig och honom, då du endast af fruktan afhållit dig från att fullborda din begärelse. Derföre har du, icke blott inför Gud utan ock i werkligheten i ditt hjerta, lika ofta begått hor, som du haft begärelse dertill. Så har Herren Christus sjelf förklarat detta bud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar