"Och jag såg i hans högra hand, som satt på stolen, en bok, skriven innan och utan, beseglad med sju insegel." (Upp. 5:1)

Så över måttan väldig och herrlig är den tröst, som ligger i dessa ord, att om vi blott finge ögonen öppnade att se den och kunde i en vaken tro hålla den för verklig sanning, skulle vi väl en gång för alla kasta alla våra bekymmer ifrån oss och säga: Nu vill jag icke mer. Nu får Gud göra med mig alldeles, vad Han vill; ja, nu få alla onda andar och onda människor gärna göra med mig, vad de förmå, jag fruktar ingenting.

Ty låtom oss något betrakta de anförda bibelorden. Johannes ser en bok uti hans högra hand, som sitter på stolen. Och vad innehåller denna bok? Hon innehåller, såsom den första rösten ur den öppnade himmelen sade, vad som skall ske härefter (kap. 4: 1).

Märk nu, vad synen betecknar. Boken innehåller, "vad ske skall härefter" — vad som skall ske med hela världen och isynnerhet med Guds folk på jorden. Att en sådan bok vilar i hans högra hand, som sitter på stolen, det betyder icke blott, att Gud på det noggrannaste känner allt, vad som skall hända oss, såsom det, vilket är skrivet i en bok, alltid ligger för ögonen, utan då boken just är i hans högra hand, den verkande handen, är därmed betecknat, först att den store allsmäktige Guden leder och regerar allting; och för det andra att Han bär en så noggrann omsorg om, vad som skall hända oss, att Han har det uppskrivet i en bok; ty vi veta, att bokföring, över vad som göres, antyder den noggrannaste omsorg därom.

Men nu: Är det icke just, vad som skall ske härefter, som utgör föremålet för alla våra bekymmer? Våra hjärtan äro vanligen fulla av oro och tankar på, vad som skall hända oss. Även den, som är lycklig att icke täras av världens sorg, som åstadkommer döden, utan är vorden en troende kristen, har likväl då en ny värld av bekymmer för mångahanda viktigare föremål: här vår egen själ, våra synder, frestelser, strider och faror för fall och avvikelser; där våra anhörigas och andra människors själar, och huru det skall gå med dem; här kyrkans framtid, eller vad som skall ske i samhället; där en mängd småsaker, vilka dock ofta på det bittraste oroa oss.

Ty utom det att kristna hava kärlekens omsorg, att allt måtte gå väl, och en upplystare blick på vikten av sådant, som andra anse för ett intet, äro de ock alltid skottmål för alla djävulens glödande pilar, denne orolige fiende, vilken med frestelser, anfäktningar och alla möjliga falska ingivelser söker störa vår frid, så att Guds barn ofta hava varken dag eller natt ro.

Varvid skola de då trygga sig? På vad skall jag luta mitt trötta huvud? O, att det vore mig givet att se, vad häri ligger! Allt, vad som kan möta oss, är skrivet i en bok, vilken vilar i hans högra hand, som sitter på stolen. Såsom ock David redan såg det och till sitt hjärtas tröst sjöng: Alla dagar äro skrivna i din bok, förrän någon av dem var kommen. Vi hava ännu en trofast Fader i himmelen, vilken med så huld omsorg vårdar sig om allt, vad oss rörer, att Han har det uppskrivet i en bok, som Han själv håller i sin högra hand. O, om vi kunde tro och se en sådan Guds huldhet och omsorg om oss, tror du icke, att vi då skulle hava en salig ro och vila för våra arma hjärtan och en hög frid och tröst för alla kommande dagar?

Men här kommer nu hedningen i vårt bröst, vårt otrogna, mörka hjärta och förnuft, och säger: Ja, de stora världshändelserna, eller det som skall vederfaras hela kyrkan, det har Gud skrivet i sin bok, men icke det som rörer så små och enskilda varelser som mig. Ja, visst tyckes det vara för mycket, visst är det för vårt förstånd alldeles obegripligt, om vi skulle säga, att Han ock har i sin bok skrivet allt, vad som skall ske dig och mig. Men vad skall man göra, om densamme store Herren, som sitter på stolen, själv säger, att Han räcker till icke blott för varje enskild människa och dess minsta angelägenheter, utan till och med för varje fågel på jorden? Matth. 10: 29—31. Vad skola vi göra av denne Herren?

Å ena sidan säger vårt förnuft: Det är alldeles orimligt, omöjligt; och å andra sidan står till och med hela den synliga skapelsen full med oräkneliga vittnen emot oss och säger med tusen röster: Se vad Gud har gjort! Se vilka storverk och se vilka småting! Och då Han en gång har gjort alla dessa småting, har Han väl lika lätt för att se dem och sköta dem.

O, om vi kunde vakna ur vårt ömkliga otrosmörker! Vi gå mitt i den oändliga rikedomen av Guds makts och herrlighets vittnen och se dock intet. Det är Herren själv, som säger: "Säljas icke två sparvar för en penning, och en av dem faller icke till jorden eder Fader förutan. I ären mer värda än många sparvar. Äro ock edra huvudhår alla räknade".