"Efter sin barmhärtighet gjorde han oss saliga genom den nya födelsens bad." (Tit. 3:5)

Här se vi, vilka nådeskatter Herren fästat vid dopet, vad och huru mycket vi där undfå. Det heter nämligen intet mindre än: varda salig.

Att varda salig åter, innebär att befrias ifrån alla sina synder, ifrån dödens och djävulens våld och däremot insättas uti det eviga livets oändliga arv och håvor; att på en gång återfå all den nåd, det barnaskap hos Gud, den ära och herrlighet, vartill vi uti skapelsen voro ämnade, varifrån vi genom synden voro fallna, men vartill Kristus med allt sitt görande och lidande, ja, med sin död och uppståndelse åter förvärvade oss rättighet. O, makalösa kärleksråd!

Allt detta ville Kristus sammanbinda med och likasom nedlägga uti döpelsens vatten, för att sålunda med ett synligt tecken i sin församling kunna utmärka den enskilda ägaren av all denna nåd och därmedelst äntligen förmå oss till att omfatta hans stora, men andliga och osynliga gåva och taga tröst åt oss. Döpelsens vatten, så ringa det än synes för utvärtes ögon, är då likväl ett övermåttan rikt och dyrbart vatten.

Det är härmed, likasom om en stor egendomsherre sade om en ringa guldring: "Vilken som får och emottager denna ring, den skall äga mig själv och all min egendom." Då vore den ringen, om ock i sig själv blott av några få riksdalers värde, likväl nu en underbart dyr ring; ty den innebure icke blott sitt eget värde av några riksdaler, utan nu vore hela personen, som gjorde löftet, jämte alla hans stora ägodelar inneslutna i denna ringens värde. Och varför så? Jo, endast för det löftesord, som var fästat vid denna ring, nämligen att den, som finge och annammade honom, skulle få äga allt detta.

Så är det ock med dopet: Utan Guds ord är det blott vatten och av intet värde, men genom det löftesord, Kristus fästade vid detta vatten, är det ett sakrament, vari all nåd och salighet äro nedlagda.

Det är lärorikt att betrakta, huru Gud ofta brukat detta sätt att vid jordiska och synliga ting och tecken sammanknyta osynliga och himmelska nådegåvor. Det svaga, sinnliga, klentrogna människohjärtat har alltid behövt sådant. Vi hava härpå många exempel i gamla testamentet — exempel vilka just förebilda wår frälsning genom Kristus.

När Israels barn skulle skonas för mordängelns svärd, skedde det genom det synliga tecknet, att dörrträden skulle bestrykas med påskalammets blod. Och när de i öknen voro bitna av de brännande ormarna, skulle de frälsas från döden genom den upphöjda kopparormens åskådande - om vilket räddningstecken uttryckligen står: "De, som vände sig till detsamma tecknet, blevo helbrägda, icke genom det, som de skådade, utan genom dig, som är allas Frälsare. [---] Ty varken örter eller plåster helade dem, utan ditt ord, Herre, som helar alla." (Vishetens bok 16:7,12) —

Uti 2 Kon. hava vi även en träffande förebild till dopet, samt huru vårt förnuft förhåller sig däremot. När den syriske hövitsmannen Naaman kom till profeten Elisa för att söka rening och bot för sin spetälska, erhöll han endast genom en tjänare profetens tillsägelse: "Två dig sju gånger i Jordan, så varder du ren." Då blev Naaman vred och ville resa sin väg, därför att profeten icke själv kom och brukade några högtidliga ceremonier, utan endast skickade en tjänare med ett simpelt bud. Men när han äntligen lät förmå sig att på profetens ord nedstiga i Jordan, blev han ock genast, enligt tillsägelsen, alldeles frisk och ren. Och varför det? Visserligen icke för någon egenskap hos Jordans vatten, utan endast för det därvid fästade löftesordet: "Två dig, så varder du ren!" Se nu här en bild av dopet — och av oss.

Först se vi blott en ringa ordets tjänare förrätta dopet, och det med så enkla, oansenliga åtbörder. Om vi dock såge Gud själv med himmelsk högtidlighet döpa och hörde Honom själv tillsäga oss salighet, då skulle vi tro, då vore det av vigt och värde, men nu är det en så gammal och långväga tillsägelse, nu se vi ingenting för ögonen.

För det andra stirra vi på själva vattnet och tänka: Äro då icke t. ex. mina ångerfulla tårars vatten bättre att avtvå synden än detta, som är taget blott ur brunnen och gjutes på kroppen? Men om vi så fortfara att blott se på vattnet och förgäta tillsägelsens ord, bliva vi dopets och Kristi lättsinniga föraktare och förbliva i vår syndaspetälska.

Kunna vi däremot i tron se på Kristi tillsägelse om detta vatten, då skall det ske oss alldeles efter orden, att vi också varda rena och saliga. Ty det är ju likväl icke en dröm eller dikt, utan det är en evig, gudomlig sanning. Han kan ju icke ljuga, Han, som sade: "Den som tror och blir döpt, han skall varda salig." När denne Herre säger ett ord, gäller likväl det tusen gånger mer än alla våra tycken och tankar.

Låtom oss därför, utan ringaste sidoblickar, hålla ögonen hårt fästade endast vid Herrens ord; ty ingenting i hela världen är visst och pålitligt mer än detta.