I dessa ord ligger det första frökornet till icke blott de första
människornas tröst och salighet, utan ock till allt Guds evangelium, till hela
Guds nåderike på jorden.
Det första vi här skola betrakta är, att då
Herren börjar sitt strafftal till satan med de orden: "Efter du har gjort
detta" (nämligen besvikit människan, fört henne i synd och förbannelse),
slutar Han med de orden: "Densamme skall söndertrampa ditt huvud".
Här ser jag, att det är för vårt syndafall, som Herren här brinner,
att det var detta, som skulle hämnas — och så kraftfullt, att Han säger
till förföraren: Ditt huvud skall sönderkrossas, söndertrampas — eftersom du har gjort detta. Här ser jag, att Herren Gud själv antagit sig vår
sak och står på vår sida emot satan, att hämnas på honom och frälsa
oss — och det med så brinnande hjärta, att han brukar de starkaste
hotelseord, som kunna tänkas; ty vad kan tänkas mer förskräckligt och
dödande för ormen, än att hans huvud skall söndertrampas, sönderkrossas.
Detta har visserligen för den listige satan varit ett förfärligt ord.
Så
se vi åter här, att Gud brinner av nit för sin förlorade son, människan.
Likaså se vi, huru Kristus upptändes, när Han talade om dem, som
förarga (d. ä. förleda, fördärva) de små, som tro på Honom; man har
aldrig hört av den milde Frälsarens mun så hårda ord, som då Han
talar om en kvarnsten, som borde bindas vid halsen på sådana
förförare och i hast föra dem i havets djup. Av sådana ord borde man
dock märka Guds brinnande hjärta för själarna, borde man åtminstone
märka, att Gud icke är så liknöjd om oss, som vårt arga, otrogna hjärta
utmålar Honom.
Vi hava visserligen hans bestämda försäkringar om
detta hans kärleksnit — vi hava ännu mer bevis därav i verk och
gärning, i allt vad Han gjort för vår frälsning; men våra hjärtan
äro sådana, att vi ofta icke tro eller besinna dessa stora bevis. Då
kunna vi ofta lättare tro, vad vi själva upptäcka, när Herren icke
talar till oss. Här få vi liksom lyssna — lyssna på Herrens tal till
ormen, och själva därav upptäcka hans innersta tankar om oss. Efter
du har gjort detta, förbannad vare du över allt det, som har liv —
och kvinnans säd skall söndertrampa ditt huvvud.
Det andra, som jag här märker är att Herren gör vår sak till
en affär mellan Kristus och djävulen. Han säger, att kvinnans säd
skall krossa ormens huvud, och ormen skall krossa kvinnosädens häl.
Det förtjänar märkas, att i grundtexten står samma ord om ormens anfall på kvinnosädens häl, som om dennes förstörande av ormens
huvud, fastän det i vår bibel är översatt med stinga, när det talas om
ormen. Det hebreiska ordet betecknar egentligen allt slags ont, som
fientligt tillfogas, och dess närmare betydelse beror dels av vem som
tillfogar det onda, dels av den lem på vilken det tillfogas. Därav förstår man, varför det på förra stället blivit översatt med
söndertrampa, på det senare med stinga.
Men här är det en märkvärdig
antydning, huru också Kristus skulle krossas i denna strid, huru ormen
skulle också använda allt våld emot Kristus och krossa Honom, dock
endast till hälen — hans lägre del, hans mandom, som ock blev krossad
i hans död, då Han däremot till sin högre del behöll segern och livet.
Det hela uttrycker, att det skulle bliva en hård kamp, en strid på liv och död emellan kvinnans säd och ormen.
Så talar Herren — och
talar däremot icke ett ord om oss, om något vårt tillgörande i denna
stora affär, vår frälsning från synden, döden och djävulen. Så
alldeles har Herren tagit denna sak från oss; så alldeles är den gjord till Kristi egen. Vi vore ock eljest evigt förtappade; ty att bota
syndafallet, fria oss ifrån synden, djävulen och döden, är ett verk som vida
övergår alla våra krafter, "vi äro där alltför svaga i harnesket";
därför har den nådige Herren gjort det till sin egen sak, prisat vare
hans namn!
"Så älskade Gud världen, att Han utgav sin ende Son."
— "Såsom igenom en människas olydnad synden och döden är kommen
i världen, så kommer ock igenom ens lydnad livet och rättfärdigheten."
Alltså säger Herren: "I ären sålda för intet, I skolen ock varda lösta
utan penningar." "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort
till synd för oss."
Och vad bliver frukten för oss? Att vi skola alls
intet behöva göra till våra synders avplanande, utan vi skola få allt
helt till skänks av Guds alldeles fria, oförskyllda nåd, blott vi vilja
taga emot den, blott vi vilja komma till hans nådesbröllop, när Han
kallar, och låta Honom göra oss gott. Och då skola vi bliva icke något
mindre än själva Guds rättfärdighet genom Honom. O Gud, föröka
oss tron!
Här sannas Mose ord: "Herren varder stridande för eder,
och I skolen stå stilla därtill. Frukten eder icke, stån och sen till, vilken
en salighet Herren varder görande med eder." Herren föröke oss tron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar