"Var fasta, rika och ovikliga i Herrens verk alltid." (1 Kor. 15:58)

Du, som läser detta, du är kanske lycklig att ha blivit utvald ur världen till en Jesu efterföljare — lycklig att nu stå i en innerlig förening med din Frälsare:

O, håll det du har, så att ingen tar din krona!

Djävulen har svurit oss döden och går omkring, än såsom ett rytande lejon, än såsom en ljusets ängel. Många, som "begynt i Anden, lyktar i köttet", än genom världen och lustarna, som på nytt återtar dem — de tröttnade vid striden och köttets dödande och gav sej på nytt i syndens tjänst — än genom att för någon mäktig och ihärdig frestelse drunkna i misströstan; än genom nya lärors tjusande makt, varigenom de fördes ut från enfaldigheten i Kristus och i själva livet torkade bort — "då jag inte satt och stillade min själ", säger David, "så vart min själ avvand, såsom en blir avvand från sin moder" — än genom högmodsinbillningar, som är all inneboende nåds död.

Somliga avfallna känns lätt igen, då de rentav återgår till världen och synden och inte mer umgås med Guds ord; andra åter behålla ett sken av gudaktighet, men det är ingen ande i dem, inget liv, inget behov av nåden och evangelium, utan bara "formen av det, som är vetande och rätt i lagen". "Och då hade det varit dem bättre, att de aldrig förstått salighetens väg ... och har det yttersta blivit dem värre än det första."

O bed, att Gud nådigt förskonar dej för en så olycklig ändalykt! Och känn vikten av apostelns förmaning: Var fasta och ovikliga!

Var fast i tron, håll dagligen vänskap med din Frälsare; låt ingenting vara dej så angeläget som att för var dag vara förvissad om din Guds vänskap, att ständigt och alltid bli funnen i Kristus.

Var fast i kärleken och gudaktighetens övning, så att du inte låter trötta dej, varken av människors ondska och otacksamhet, eller av ditt eget onda, så att du blir slapp och efterlåten, när kampen blir mycket hård och långvarig. Håll ut ännu en liten tid med köttets dödande; nu gäller det; nu pågår striden för kronan. "Var trofast", säger Herren, "var trofast intill döden, så ska jag ge dej livets krona."

Var fast i hoppet och i tålamodet under ett bittert kors och lidande. Håll ut, nu gäller det! det är bara en liten ond stund det handlar om. Avfalla kan man lätt, men uthärda och intaga himmelens borg, det fordrar en kamp.

Fasta och ovikliga, säger aposteln. Var "oviklig" från det gamla ordet! Låt dej inte omföras av mångahanda lärdomsväder, såsom de veka rör som drivs hit och dit av vinden. Vi lever i en tid, då alla möjliga nyheter i det andliga utbjudas; den ena kommer med ett, en annan med något annat. Och människonaturen är sådan, att det gamla är snart osmakligt och av inget värde, och det nya livar. Akta dej för att följa denna naturens art! Och var inte nog inbilsk att tro att ingen kan förvilla dej, att du alltid själv ska märka vad som är rätt eller orätt. Var inte heller så otacksam mot den gudomlige Anden och sanningen, som har fött dej på nytt, att du skulle anse ännu en annan lära kunna vara bättre — eller att något nytt behövs för den, som redan "är i Kristus". Aposteln säger: Ni är fullkomliga i Honom; och nu vill du fullkomna det nådeståndet med någon ny egen gärning! Hur vill du då svara din Frälsare, när Han frågar: Var du inte redan salig i mig?

Vi ska inte vara barn och låta oss bevekas och omföras av allehanda lärdomsväder. Nej, såsom ni har anammat Herren Jesus Kristus, så vandra i Honom — och var rotade och uppbyggda i Honom och var fasta i tron, såsom ni är lärda, och var i henne rikligen tacksamma. Var rika i Herrens verk alltid. Var mer och mer flitig i Herrens tjänst den lilla tid, som återstår att leva i köttet, så att du inte, i andlig lättja, "lever för dej själv, utan för Honom, som för oss är död och uppstånden".

I allt, varmed du kan befordra Herrens ära eller hans dyrköptas välfärd, må du flitigt och rikligen bevisa din tjänst och inte tröttna och avta i det goda, utan tvärtom bli mer och mer flitig däri. Somliga börjar så lovande, att med glad och villig håg tjäna Gud och syskonen; men efter några år är de slappa och kallsinniga, där är ingen drivande håg och kraft mer. Detta är en bedrövlig utgång av en så vacker början.

Låt oss vaka! Låt oss väl akta oss, så att inte naturen bedrager oss! "När vi gör gott, låt oss inte ledas därvid; ty vi ska också i sinom tid få uppskära utan återvändo." "Den som sår i sitt kött, ska av köttet uppskära förgänglighet; men den som sår i Anden, ska uppskära av Anden evinnerligt liv."

O, ditt arbete i Herren är inte fåfängt. Vakna upp, besinna dej! Det kommer ännu allt det som ska komma. Vi har inte efterföljt några kloka fabler. Det kommer ännu, nämligen "pris och ära och oförgängligt väsende åt dem, som med tålamod i goda gärningar far efter evigt liv".

Lev för Jesus - ge åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej,
när han fattig och föraktad
led och dog för dej och mej.

Ge dej helt, för det har ingen
än förlorat något på.
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå.