Hur många och skiftande är inte meningarna om vägen till salighet! Och var och en vill tro sej veta den rätta. Såsom Skriften säger: "Var och en tycks hans vägar vara rena; men Herren allena gör hjärtat visst."
Vi ser ju att ingen synes tryggare än den döda, blinda världen, som allraminst söker efter sanningen. Med lätt mod, med trygg och avgörande ton säger den ene: "Gör bara alla rätt och så många du kan gott, och var viss att Gud inte ska fordra mer; Gud är mild och rättvis."
Den andre säger: "Jag har ingenting på mitt samvete, jag går till skrift och lever ordentligt och tror att Kristus har lidit och dött; om något brister — ty ingen är fullkomlig — så ska Gud förlåta det."
Den tredje säger: "Gud har sett mina böner och tårar i ensamma ögonblick, det är min tröst."
En fjärde: "Att Gud är mej nådig, det säger mej mitt hjärta, det säga mig hans nådiga skickelser med mej, ja det har han själv på enskild väg sagt mej (t.ex. i drömmen); jag behöver inte forska mer därom" o. s. v.
Men en femte, en allvarligare själ säger: "Mer fordras här: en grundlig väckelse, en sann bättring, tro och helgelse, det är vägen."
Men Kristus säger även om de allvarligare: "Många ska söka att gå in genom den trånga porten och ska ändå inte kunna;" och Paulus: "Jag bär vittne med dem, att de har nit om Gud, dock inte visligen."
Då har den ene sitt allt i alla, sin psalm och sin visa i nyss nämnda nådens ordning, så att Kristus och all hans förtjänst är däremot ett intet; en annan talar bara om tro; en tredje bara om gärningar; en fjärde sätter i förkrosselsen och fördömelsekänslan all salighet; en femte talar blott om avdöende, försakelse, luttring, bön, världens och den egna viljans avdöende; en sjätte säger: "Störst bland dem är kärleken; bön, ödmjukhet och kärlek i Jesu fotspår, det är vägen."
En sjunde säger: "Andens och kraftens bevisning, det är min sak. Herre, har jag inte profeterat i ditt namn och i ditt namn utdrivit djävlar och i ditt namn gjort många kraftiga gärningar?"
Sådana och ännu flera är de olika meningarna och förmenta salighetsvägarna, som mitt i kristenheten löper korsvis om varandra. Visst innehåller de många kostliga saker, dygder och övningar, som ingen sann kristen må förakta, utan med allvar eftersträva, ja, det är sådana saker som endast hos sanna kristna finns i verkligheten; men det utmärkande hos en sann kristen, vilket också bevisar att dessa dygder är äkta, är Andens verk, ligger dock inte i dessa bekännelser, utan all denna andlighet kan vara lika fjärran från den sanna, som Sibboleth avek ifrån Schibboleth. (Se Dom. 12).
Man kan med allt detta goda ännu få det svaret på Herrens stora dag: "Jag känner er inte, gå bort ifrån mej!" Se bara Matt. 7, där Herren själv säger: "På den dagen ska många säga till mej: Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och i ditt namn gjort många kraftiga gärningar? Då ska jag bekänna dem: Jag kände er aldrig; gå ifrån mej ni ogärningsmän."
Här frågar kanske någon: Har då den heliga Skrift givit något utmärkande tecken för Kristi rike, varigenom den enda rätta andligheten skiljer sej från alla falska vägar?
Svar: Ja, Gud vare lov! De som redan är komna till sanningen och har ögon att se, de finner detta överallt i Skriften. De ser nämligen, att det är en enda sak som allt beror på — de ser att det är all sann kristendoms utmärkande drag, hemlighet och huvudsak, att Kristus, Kristus blivit hjärtats allt i allt. De ser det bestämt avgjordt sålunda: Den som har Sonen, han har livet; den som inte har Sonen, han har inte livet; ty livet är i Guds Son.
Detta bör nu var och en begagna till sin egen andlighets prövande. Och den som kommit till ljuset, han tacke Gud! Visst måste han då även förstå mycket om andra slag av andlighet; måtte han blott därvid vara i sin kärlek vis och försiktig, men i sin försiktighet av kärlek nitisk. Många, som inte ännu är komna till sanningen och livet, är dock desamma som en gång ska komma därtill, helst om alla trogna ville med kärlek och vishet söka att upplysa dem.
Summa: Att somliga nitälskar och yrka på förkrosselse, allvarlighet såsom deras viktigaste; andra på kärlek, ödmjukhet; andra på självförsakelse, avdöende o. s. v. det är allt gott, allt kostliga saker, men ännu inte livet, ännu blott förberedande ting.
Ur den saliga, tecknade skaran, som för Lammets tron sjunger hans lov, kan ännu en framträda och säga: Även jag har arbetat på allt detta goda; men när jag som mest arbetade, märkte jag, att Guds ögon var såsom eldslågor, att för honom inte ens himlarna var rena, att Guds dom gick mycket högre än människors; "och jag vart död", men Kristus blev mitt liv, och han är nu min psalm och min salighet, för vilkens skull jag har räknat allt för skada och håller det för träck. Herren har givit mej en ny visa i munnen: "Du är dödad och har återlöst oss åt Gud med ditt blod! Du är värdig att ha ära och pris och lov från evighet till evighet. Amen."
Låt mej ej av mänskotycken,
mänskomeningar bero,
ej i någon självgjord bättring
söka eller finna ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar