"Var och en som älskar är född av Gud." (1 Joh. 4:7)

Så omöjligt som det vore att förmå snö och is att vara varma, medan de ännu är snö och is, så fruktlöst är det att tvinga sej till att rätt älska Gud och rätt älska sin nästa, förrän hjärtat blivit förvandlat, förrän du fått ett nytt hjärta, som av sej självt älskar. Kärleken är en fri sak, är hjärtats sak, kan inte framtvingas. Hur du än kan tvinga dej att tala och leva, kan du ändå inte tvinga hjärtat att älska vad det inte vill.

Därför är det en dårskap att predika om kärlek för ett hjärta som inte är pånyttfött. "Köttsligt sinne är en fiendskap emot Gud, eftersom det inte är underdånigt Guds lag, och inte kan det heller." All den kärlek man tycker sej ha till Gud före nyfödelsen är inbillad, egennyttig och inskränkt. Du älskar Gud endast då Han gör och talar vad dej behagar; men när Han sätter dej på prov eller bjuder dej något som du inte vill, då knorrar du mot Honom, och på ett eller annat sätt anklagar hans bud för stränghet. Ävenså älskar du inte heller din nästa såsom dej själv, utan är alltid mer angelägen om ditt eget bästa än om hans. Sådana är alla människohjärtan av naturen, ja alla, utan undantag.

Frågas då hur man får ett nytt hjärta som rätt älskar, så märk: du har aldrig rätt kärlek till Gud, förrän Han först bevisat dej så mycken kärlek, att ditt hjärta liksom försmält av denna hans kärleks värme. Du kan inte börja med att skänka Honom kärlek, utan börja med att ta emot kärlek av Honom; såsom aposteln Johannes säger: "Däri består kärleken, inte att vi har älskat Gud, utan att Gud har älskat oss." Och Jesus säger: Ni har inte utvalt mej, men jag har utvalt er." Men nu är det ingen Guds kärlek, som smälter och förvandlar ditt hela väsende, utom den, som omfattar och saliggör ditt hela väsende, den kärlek, som rör själva livet för tid och evighet, nämligen din benådning hos Gud, dina synders förlåtelse och ditt saliga upptagande till Guds barn.

Härom talade Herren själv hos fariseen Simon. En stor synderska kommer in, faller ned vid hans fötter, tvår dem med sina tårar, torkar dem med sitt huvudhår. Fariseerna undrar över detta; men Jesus förklarar saken: "Det var en man, som hade två gäldenärer; den ene var skyldig honom femhundra penningar, den andre femtio. För fattiga att betala, fick de bägge eftergift på skulderna. Säg, Simon, vilken, menar du, älskade mer denne nådige Herren?" "Den som fick mer eftergivet", blev svaret. Och Jesus tillade: "Rätt dömde du; denna kvinna är många synder förlåtna; därför älskar hon mycket."

Se här betydelsen av apostelens ord: "Där synden överflödade, där överflödade också nåden mycket mer." Ju mer lag i samvetet, desto mer stormar och känns synderna; ju mer synd som känns, desto större blir nåden, då alla dessa förlåts; och ju mer nåd du får, desto större blir din kärlek, glädje och tacksamhet. Detta är nya testamentets regeringsordning, att Gud, som befallde oss att älska ovänner och med välgerningar samla glödande kol på deras huvuden, gör själv detsamma emot oss. Han smälter och övervinner oss med den överflödade nådens glödande kol.

Och nu, nu först börjar du älska Gud tillbaka; nu blir också ditt hjärta så förvandlat, att du med en alldeles ny kärlek älskar alla människor. Ty Guds kärlek är utgjuten i ditt hjärta genom den Helige Ande, som är dej given.

Denna kärlek till nästan är tvåfaldig: allmännelig kärlek och broderlig kärlek. Med allmännelig kärlek älskar du alla människor och gör dem gott, varhelst du kan och i alla deras behov. Denna kärlek förutsätter inget förtroende, ingen vänskap; ty den fordrar inget annat villkor hos föremålet, än att det är en människa. Det är om denna kärlek Jesus sade: "Älska era ovänner, gör gott mot dem som hatar er" m. m.

Detta är av vikt att iaktta om du vill vara kristen, så att du inte älskar bara dem som är dina vänner och gör dej gott — älskar dem som man kallar älskvärda. Inte så, om du vill vara kristen! Då tillhör dej att endast betänka om de har samma människoblod som du; om de härstammar från samme Far i himmelen och samme stamfar på jorden som du, samt är återlösta med samma blod som du. Det vore dej då en stor uppmuntran till kärlek, om du vid åsynen av en hjälpbehövande, tänkte: Detta är min broder, min syster! Ty efter köttet är vi ju alla syskon.

Det andra slaget av kristlig kärlek är den broderliga. Broderlig kärlek är den varigenom alla Guds barn i världen, såsom inbördes bröder, är förknippad i ett saligt, innerligt och förtroligt syskonband. Detta broderskap känner inga gränser av olika kyrkobekännelser, former och orter, olika stånd och levnadsvillkor, utan ser efter något som finnes allestädes där Kristus predikas, nämligen Guds barn, födda av Gud. Ty grunden för denna broderliga kärlek är endast denna: "Den som älskar Honom som födde, han älskar också den som är född av Honom."

Och här är orsaken, varför Kristus uppgav just denna kärlek såsom tecknet på hans rätta "lärjungar", sägande: "Därav ska alla förstå att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek inbördes." Ty allt annat kan skrymtare efterapa, men inte den inbördes kärlek, som ser efter dem som är födda av Gud.

Han sände till oss Jesus Krist,
att på honom vi skulle tro,
att genom honom vi leva må

och älska för hans skull.