Kristus var av Fadern given och förordnad att såsom den andre Adam stå i vårt ställe inför lagen. Ifrån krubban till sin grav var och handlade Han i vårt ställe. Detta lär Skriften uttryckligare än något. "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss." Han övertog våra plikter och skulder — "vorden under lagen för att förlossa dem, som var under lagen". Vad Han gjorde, det gjorde vi, vad Han led, led vi — "eftersom vi håller före, att om en är död för alla, så är de alla döda."
Sedan Han nu uppfyllt all rättfärdighet för oss, och vi i Honom uppfyllt den, återvände Han under hela himmelens fröjderop dit upp igen, varifrån Han var kommen. Och vad gör Han nu för oss i himmelen? Aposteln säger: "För att Han nu ska vara, visa sej, framställa sej, i Guds åsyn för oss." Han framställer sej för Fadern, inte bara med de förklarade såren, såsom tecken av sin oändliga lydnad, utan i hela den sköna skruden av all lagens uppfyllelse för oss och är, såsom sådan, Faderns hela välbehag, fröjd och förnöjelse.
Men det har Han ju varit av evighet? torde du säga.
Nej märk! Han är det inte bara såsom det eviga Ordet, som var av begynnelsen hos Gud, utan nu är Han allt detta såsom en Människoson, såsom den andre Adam, såsom sin mänskliga släkts huvud och borgesman. Han inte bara framställer sej för Fadern, utan Han föreställer eller företräder inför Fadern i sin person alla sina lemmar. Lägg märke till hur aposteln talar: Han är i Guds åsyn för oss — för oss — observera, för oss!
Såsom den evige Fadern en gång såg hela det mänskliga släktet i den ene Adam, så ser Han nu alla Kristi lemmar i Kristus allena. I Kristi gestalt ser Han vår gestalt, i Kristi renhet, skönhet och älskvärdhet ser Han vår. Såsom Kristus själv uttryckligen säger: "Jag helgar mej själv för dem, för att de också ska bli helgade i sanningen", och Paulus: "Han har gjort oss täcka i Honom, som är kärkommen." Men när Fadern ser oss i Kristus, följer också, att Han även älskar oss i Kristus "med den kärlek, som Han älskar Honom med", och som därför i Skriften kallas hans "kärlek i Kristus Jesus".
O, detta himmelska råd, detta herrliga förhållande, det kan inte liknas med någon jordisk bild!
Föreställom oss dock såsom ett svagt exempel: Om konung Farao, för vilken Josef var allt i alla, hans högra hand och folkets räddare, kunnat få för sitt öga samma bild på alla de övriga Jakobs söner — samma bild som han hade av Josef. Han tänkte sej dem alla i lika mått älskvärda som denne, älskade dem därför med samma innerlighet, bestämde för dem alla samma välgärningar, ära och förmåner, som han skänkt Josef. Då hade ju Farao skådat Ruben, Simeon, Benjamin etc. i Josef; i Josef älskat dem, i Josef omfamnat dem, och Josef har inför konungen företrätt sina bröder, har i sin egen person bragt dem för hans ögon.
Nu, på sådant sätt företräder Kristus oss inför Fadern, fast med den stora åtskillnaden, att den himmelske Fadren inte bildar sej i tanken vår likhet med Kristus, utan att vi verkligen äger densamma, nämligen efter den stora gudomliga tillräknelselagen och genom Kristi verkliga företrädande av vårt ställe, hans verkliga uppfyllande av all rättfärdighet för vår räkning.
Må ingen göra sej en så fåvitsk föreställning av saken, som skulle Gud inte vet, att vi är orena syndare. Det vet Han väl; det är därför, Han för oss i alla de reningseldar, i vilka vi så ofta vill helt försmäkta. Men Han betraktar, Han bedömer oss inte mer efter vad vi är i oss själva, utan efter vad vi är i hans kärkomne, hans älsklige Son. Därför älskar Han oss också över allt, vad vårt förstånd kan fatta, även mitt i de mångfaldiga svagheter och syndaskröpligheter, som plågar oss; så att under det vi gå och sucka och tänka, att vi är högst vederstyggliga inför Honom, då ser Han sina ögons lust på oss — allt därför att Kristus är i Guds åsyn för oss.
Nu beror det bara på, att vi härmed åtnöjer oss och inte vill bli funna i något annat än i Kristus. Vill du inte låta trösta dej, förrän du själv är helig, så vill du vara funnen i din egen helighet. Vill du tvivla på Guds vänskap, eftersom du inte finner din tro sådan den bör vara, så vill du vara funnen i din tro. Tror du, att Gud inte kan älska dig, eftersom du känner dig så torr och kall i hjärtat, så vill du vara funnen i dina varma känslor. Menar du, att Gud skulle älska dej mer, om den och den dygden en gång hunne till en mer fulländad skönhet, så är det i dina dygder, du vill vara funnen. Du vill själv vara din överstepräst, du vill bli salig i ditt eget namn!
Akta dej för otrons uppror emot Herrens Smorde! "Det finns inget namn under himmelen, människorna givet, i vilket vi blir saliga, utom i Jesu Kristi namn."
Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst;
kan han då ej passa för dej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar