Här säger kanske någon: "Men det finns ju likväl så många fromma kristna, som aldrig har denna art att vilja tala om det de tror, men som bevisar sin tro med sina gärningar."
Därpå svaras endast: Var står det skrivet? Var står det i Guds ord, att sådana är kristna, som aldrig har lust att tala om Kristus? — "Men de är ju så fromma?" — Jo, och ändå: Var står det skrivet, att de är kristna? Fromhet, en stilla, redlig och människovänlig vandel, kan komma från många källor utan att vara trons frukt. Var står det skrivet, att de som fått en så stor skatt i hjärtat, som Kristus är, kan tiga om honom?
Med Skriftens ord och exempel för ögonen kan endast så mycket medges, att vissa späda och eljest svaga barn i nåden till en tid, eller vissa tider, kan vara andligen stumma; men aldrig var det Guds mening, att de alltid skulle förbli det. Till en tid kunde Josef av Arimatheia vara Jesu lärjunge "lönnligen, av rädsla för judarna"; det var också en tid, då Nikodemus gick endast under nattens slöja till Jesus; men på en annan tid framträdde de båda med en öppen bekännelse.
Det är helt annat, om vi av svaghet, för människofruktans eller köttets tröghets skull, stundom tiger om Herren; sådant kan ännu alltid hända de trogna och står även alltid under förlåtelse, eftersom de för all synd och brist söka både förlåtelse och ny kraft vid nådastolen. Men helt annat är det, om vår tro och andlighet är av sådan art, att den aldrig medfört denna inre lust och drift att bekänna Jesus.
Här måste Guds ord gälla mer än alla människors tankar och tycken. Och nu lär Guds ord uttryckligt, såsom vi redan sett, först att det ligger i själva naturen, att vi gärna talar om det som uppfyller hjärtat; för det andra att den sanna tron uppfyller hjärtat med stora, himmelska skatter, samt med nit om Herrens ära och själars väl, och att allt sådant då måste vilja framträda även i vårt tal.
Vidare lär Guds ord, att de trogna i alla tider bekänt Jesus, inte bara med gärningar, utan också med munnen — "därav talar munnen", sade Herren Kristus. Och Skriften lär, att de talat inte bara på uppfordran, utan av hjärtats fullhet — "varav hjärtat är fullt, därav talar munnen". Så säger Herren.
Av allt detta följer nu isynnerhet tre viktiga lärdomar.
Den första: Har du ännu aldrig fått den arten, att det blivit din lust att tala om det andliga; har du ej heller det kärleksnitet om Herrens ära och andras frälsning, att du önskar dej kunna tala något, som kunde tjäna dessa viktiga ändamål, så ta för avgjort, att du inte ännu erfarit, vad den levande tron är, utan att, om du än av alla anses för en kristen, du är i någon falsk, självgjord fromhet. Vill du då hjälpa saken på det sättet, att du nu börjar bemöda dej att tala om Jesus, för att så erhålla det tecknet på den levande tron, så heter detta: att endast göra något för att bedra sej själv. Skriften talar om en bekännelse, som går av den inre håg och drift som verkas av själva tron, inte en bekännelse som kommer av ett framtvingat bemödande. Nej, låt övertyga dej, att du saknar själva källan till bekännelsen, den levande tron. Klaga då denna nöd för Herren och ge dej inte tillfreds, förrän du kommit till en sådan tro, som själv medför de verkningar, vilka du i hela Skriften finner i alla tider har följt av den sanna tron. —
Den andra lärdomen är denna: Har du genom Guds stora nåd kommit till en sådan tro på Jesus, att det blivit din lust att tala om honom med dina vänner och att kunna vittna om honom till andras väl och till hans ära, om du också dagligen förödmjukas av stor svaghet och försumlighet häri; men märk, om det dock är din lust, och du har den arten, att när du upplivas i din tro, du ock får en förökad lust och kraft i bekännelsen — så vet, att alla dina brister oaktat detta vittnar, att Herren gjort nåd med dej och verkat i dej den tro, som vår text och hela Skriften omtalar. I kött och blod ligger aldrig denna lust att tala om Jesus, detta kärleksnit om själars frälsning och Herrens ära. Så ska Guds verk kännas igen av dess frukt, även av "läpparnas frukt, som bekänner hans namn". —
Den tredje lärdomen är: Om du erfarit allt detta och ännu efter anden har lust att vittna om Herren, men köttets tröghet, världens fiendskap eller vänskap, med flera omständigheter, förhindrar dej: vaka då och bed, så att du inte här följer köttet och blir Anden olydig; ty då kan åter Guds verk i dej förkvävas.
Var finns väl Jesu like?
Vem har hans hjärtelag?
I hela världens rike
alls ingen finner jag.
Jag detta vill bekänna,
förkunna bäst jag kan:
att jag får tro och nämna
dej som min borgesman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar