Hör här, vad som är Herrens sinne! Nu, alla ni som är törstiga, kom hit till vatten; och ni som inte har pengar, ja, både syndare och helgon, hör här då Herren själv talar och säger oss hur han dömer och handlar i den stora frågan om vår benådning. Vad kan vara säkrare än det Herren själv säger?
Och här hör vi honom på det allra uttryckligaste sätt förklara, att varken det ena eller andra offret, varken inre eller yttre fromhet bevekte Honom till nåd, och varken den ena eller den andra bristen, varken inre eller yttre ofromhet tillintetgjorde hans nåd, utan både förtjänster och skulder uppslukades av ett enda förhållande: "Mej har du gjort arbete i dina synder och gjort mej möda i dina missgärningar."
Och hur ska det då gå? Jo, jag utstryker din överträdelse för min skull — observera: "för min skull", inte för din skull — och kommer inte ihåg dina synder.
O, ljuvliga, honungssöta ord för fattiga syndare! Nådefulle Gud, öppna våra ögon och hjärtan, så att vi måtte smaka och se hur ljuvligt det är!
Men för att kunna rätt märka kraften av dessa ljuvliga ord, är det i synnerhet nödvändigt att förstå den omständigheten, att allt som Herren förut (v. 22—24) uppräknar såsom inte bidragande till hans nåd, utgör just de förnämsta styckena av den gudstjänst, fromhet och goda gärningar, som Herren hade föreskrivit Israels barn. Han talar först om hjärtat: "inte att du har kallat mej" — vilket innefattar allt hjärtats begär efter Herren och sedan allt åkallande och bedjande. Därpå räknar han upp vad som hörde till gudstjänsten, såsom allehanda offer, spisoffer, brännoffer, rökelse, etc. Detta allt motsvarar alltså vad som hos oss i nya testamentet kallas gudaktighet, såsom bön, andakt, gudstjänst, barmhärtighetsverk och allehanda goda gärningar.
Då vi nu vet att Gud själv hade föreskrivit Israel denna gudstjänst, samt att Israels folk med stor omsorg och nit vårdade sin gudstjänst, vad kan det då betyda, att Herren här talar om detta likasom förkastande, ja, som om han ville förneka att de burit fram några offer till honom, då han likväl på samma gång erkänner att de haft "arbete med rökelse och spisoffer"? Månne han nu ogillar det han själv hade föreskrivit? Förvisso inte! "För ditt offers skull straffar jag dej inte", säger han, "dina brännoffer är dock alltid inför mej". Utan här är endast fråga om vad som bevekte honom till nåd och förvärvade dem syndernas förlåtelse; såsom här uttryckligen står: "Jag, jag utstryker din överträdelse för min egen skull", och åter v. 26: Låt oss gå till rätta med varandra; säg hur du vill bli rättfärdig." Detta är det fråga om här.
Och så snart det gäller den frågan, då brinner Herrens nitälskan såsom en eld emot all mänsklig förtjänst och värdighet; då upprepar han mångfaldigt: inte du, inte du — "inte att du har kallat mej, eller att du har arbetat för mej. Jag, jag utstryker din överträdelse för min egen skull."
På samma sätt talade han också i sitt kötts dagar. Liksom han här först säger: Inte att du har kallat mej, inte att du har arbetat för mej, jag har inte haft lust i ditt arbete, utan tvärtom har jag arbetat för dej — och, för det andra, att han också därför förlåter synder och säger: Jag, jag utstryker din överträdelse för min egen skull; så säger han också i Joh. 15: "Ni har inte utkorat mej, men jag har utkorat er", och i Matt. 20: "Människosonen är inte kommen för att låta tjäna sej, utan för att tjäna och ge sitt liv till en återlösning för många", och i Joh. 17: "Jag helgar mej själv för dem, så att de också ska bli helgade i sanningen", och i Matth. 26: "Mitt blod blir utgjutet till syndernas förlåtelse", och åter hos Johannes: "Den som äter av mej ska också leva för min skull."
Vi känner i allt detta igen samma röst; och allt går ut på detsamma, nämligen det Herren här säger: Inte du, inte du — "inte att du har arbetat för mej; jag, jag har arbetat för dej, jag, jag utstryker din överträdelse för min skull." Allt går ut på att vi ingenting förmår mer än synda och såsom helt förtappade måste låta skänka oss allt av nåd, bara genom honom som arbetat för oss, givit sitt liv och sitt blod för oss och säger: "Ni ska leva för min skull. Jag, jag utstryker din överträdelse för min skull."
//: Han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer ://
Vänd er till mej, ni alla,
säger Herren Gud.
Han förlåter dej synden,
han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer,
och han minns den aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar