"Jag är den som rannsakar njurar och hjärtan, och jag ska ge var och en efter hans gärningar." (Upp. 2:23)

Hur ska man undgå den uppfattningen av detta och dylika ställen i den heliga Skrift, att saligheten kommer av våra gärningar?

Svar: Hela svårigheten kommer av, att man inte tillräckligt noga ger akt på orden. Skriften säger aldrig på något ställe att vi blir rättfärdiga eller saliga för gärningarnas skull, utan det är vad hon överallt nekar. Men att vi ska bli dömda efter gärningarna, det lär Skriften överallt (Jer. 17:10; 32:19; Hes. 18:30; Matt. 16:27; 25:34—45; 2 Kor. 5:10; Upp. 2:23; 20:12; 22:12).

Fastän Gud i sin allvetenhet känner allas hjärtan, har han dock alltifrån begynnelsen fastställt den ordningen, att vårt innersta ska bevisas och bevittnas av våra gärningar. Abraham, de trognas fader, gjordes till ett tydligt exempel på detta. "Han trodde Gud" i löftet om den välsignade säden, "och det vart honom räknat till rättfärdighet"; nu var han för Gud rättfärdig och en Guds vän; men detta skulle också bevisas i utvärtes handling, och då han nu lydde Guds befallning sade Herrens Ängel: "Nu vet jag, att du fruktar Gud och inte har skonat din enda son för min skull." Detta kallar aposteln Jakob att Abraham vart av gärningen rättfärdigad, d. ä. rättfärdig bevisad, rättfärdig förklarad.

Så ska det också gå till i den yttersta domen. Vid en domstol måste vara vittnen; därtill ska våra gärningar tjäna. De ska vittna om den nåd som varit verksam i de trogna, eller om den ogudaktighet, som bor i de otrogna. Kristus säger: "Inte hämtar man vindruvor av törne, ej heller fikon av tistel. Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett ont träd bär ond frukt." "Av deras frukt ska ni känna dem." De goda gärningarna gör inte människan god, utan de bevisar att hon är god; hon är inte god därför att hon gör gott, utan hon gör gott därför att hon är god. Och Gud måste först göra hennes hjärta gott, innan hon kan göra något som han anser gott.

När Kristus ska döma oss efter våra gärningar, så ska han inte se på gärningens yttre form eller storlek, utan på dess verkliga inre godhet, d.ä. se efter källan och bevekelsegrunden. Detta är en omständighet, som hela världen aldrig vill förstå, men som Herren Kristus så ofta och nitiskt framhöll. I Matt. 6:1 säger han, att "om du ger din allmosa för människorna för att bli sedd av dem, så har du ingen lön hos Fadern i himmelen". Varför det? Se här hur Herren ser efter bevekelsegrunden! Gärningen är ju densamma, nämligen att ge allmosor, som Herren vill nämna på den yttersta dagen; men bara för att den inte var gjord av den rätta bevekelsegrunden är den nu förkastad.

I Matt. 10:42 säger han: "Den som ger en av dessa minsta en bägare kallt vatten dricka, allenast i en lärjunges namn, sannerligen säger jag er, det ska inte bli honom olönt. En bägare kallt vatten är en mycket liten allmosa; men bara för bevekelsegrunden att den var given "i en lärjunges namn", d.ä. för Kristi skull, bedyrar Herren att den gärningen inte skall bli olönt, så liten den än var i sej själv. I Mark. 9:41 uttrycker Kristus det ännu tydligare: "Den som ger er att dricka en bägare vatten i mitt namn, därför att ni tillhör Kristus, sannerligen säger jag er, han ska ingalunda mista sin lön."

Då vi nu förstått själva saken, må vi också något närmare betrakta orden. Herren säger att han "ska ge var och en efter hans gärningar". Gud har liksom mottagit av människorna ont eller gott, och sådant han fått det, har han uppfört det på deras räkning, för att på sin rättvisa doms dag återge det åt var och en, nämligen så som vi sett Kristus förklara det.

Vidare säger han: var och en - Gud ska ge var och en. Här på jorden tycker sej många vara liksom bortgömda i mängden, så att Gud inte så noga ska följa dem med sina ögon. Men Gud är så stor, att han också känner varje fågel. Han förmår lika noga ge akt på var och en, som om det vore bara en enda människa på jorden. I den yttersta domen ska var och en, likasom blottad och bar, framställas för Domarens ögon och dömas efter sina gärningar. Och de som själva står för sina synder, d.ä. de som är under lagen och ska dömas efter den, dem ska inte ens ett fåfängt ord efterskänkas, såsom Kristus förklarar: Jag säger er, för vart och ett fåfängt ord som människorna talar, ska de göra räkenskap på domedag."

Men även de trogna ska få olika salighet efter sina gärningar, såsom vi ser av Jesu liknelse om punden (Matt. 25:14—29) jämte flera bibelställen. Även detta ligger i ordet: "Han ska ge var och en efter hans gärningar."

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.