tisdag 2 januari 2018

"Och jag såg i hans högra hand, som satt på stolen, en bok, skriven innan och utan, beseglad med sju insegel." (Upp. 5:1)

Så över måttan väldig och herrlig är den tröst, som ligger i dessa ord, att om vi blott finge ögonen öppnade att se den och kunde i en vaken tro hålla den för verklig sanning, skulle vi väl en gång för alla kasta alla våra bekymmer ifrån oss och säga: Nu vill jag inget mer. Nu får Gud göra med mej alldeles vad Han vill; ja, nu får alla onda andar och onda människor gärna göra med mej vad de förmår, jag fruktar ingenting.

Ty låt oss något betrakta de anförda bibelorden. Johannes ser en bok i dens högra hand, som sitter på stolen. Och vad innehåller denna bok? Den innehåller, såsom den första rösten ur den öppnade himmelen sa, vad som ska ske härefter (kap. 4: 1),

Lägg nu märke till vad synen betecknar. Boken innehåller "vad som ska ske härefter" — vad som ska ske med hela världen och i synnerhet med Guds folk på jorden. Att en sådan bok vilar i dens högra hand som sitter på stolen, det betyder inte bara att Gud på det noggrannaste känner allt vad som ska hända oss, såsom det som är skrivet i en bok alltid ligger för ögonen, utan då boken just är i hans högra hand, den verkande handen, är därmed betecknat, först att den store allsmäktige Guden leder och regerar allting; och för det andra att Han bär en så noggrann omsorg om vad som ska hända oss, att Han har det uppskrivet i en bok; ty vi vet att bokföring över vad som görs antyder den noggrannaste omsorg därom.

Men nu: Är det inte just vad som ska ske härefter, som utgör föremålet för alla våra bekymmer? Våra hjärtan är vanligen fulla av oro och tankar på vad som ska hända oss. Även den som är lycklig att inte täras av världens sorg, den som åstadkommer död, utan har blivit en troende kristen, har likväl då en ny värld av bekymmer för mångahanda viktigare föremål: här vår egen själ, våra synder, frestelser, strider och faror för fall och avvikelser; där våra anhörigas och andra människors själar, och hur det ska gå med dem; här kyrkans framtid, eller vad som ska ske i samhället; där en mängd småsaker, som dock ofta på det bittraste oroar oss.

Ty förutom det att kristna har kärlekens omsorg, att allt måtte gå väl, och en upplystare blick på vikten av sådant som andra anser för ett intet, är de också alltid skottmål för alla djävulens glödande pilar, denne orolige fiende, vilken med frestelser, anfäktelser och alla möjliga falska ingivelser söker störa vår frid, så att Guds barn ofta varken dag eller natt har någon ro.

Vad ska de då trygga sej vid? På vad ska jag luta mitt trötta huvud? O, att det vore mej givet att se, vad som ligger häri! Allt, vad som kan möta oss, är skrivet i en bok, vilken vilar i hans högra hand, som sitter på stolen. Såsom också David redan såg det och till sitt hjärtas tröst sjöng: Alla dagar är skrivna i din bok, förrän någon av dem var kommen. Vi har ännu en trofast Fader i himmelen, vilken med så huld omsorg vårdar sej om allt som rör oss, att Han har det uppskrivet i en bok som Han själv håller i sin högra hand. O, om vi kunde tro och se en sådan Guds huldhet och omsorg om oss, tror du inte att vi då skulle hava en salig ro och vila för våra arma hjärtan och en hög frid och tröst för alla kommande dagar?

Men här kommer nu hedningen i vårt bröst, vårt otrogna, mörka hjärta och förnuft, och säger: Ja, de stora världshändelserna, eller det som ska vederfaras hela kyrkan, det har Gud skrivet i sin bok, men inte det som rör så små och enskilda varelser som mej!

Ja, visst tycks det vara för mycket, visst är det för vårt förstånd alldeles obegripligt, om vi skulle säga, att han också har i sin bok skrivet allt vad som ska ske dej och mej. Men vad ska man göra, om denne store Herren, som sitter på stolen, själv säger, att han räcker till inte bara för varje enskild människa och dess minsta angelägenheter, utan till och med för varje fågel på jorden? Matt. 10: 29—31. Vad ska vi göra av denne Herren?

Å ena sidan säger vårt förnuft: Det är alldeles orimligt, omöjligt; och å andra sidan står till och med hela den synliga skapelsen full med oräkneliga vittnen emot oss och säger med tusen röster: Se vad Gud har gjort! Se vilka storverk och se vilka småting! Och då han en gång har gjort alla dessa småting, har han väl lika lätt för att se dem och sköta dem.

O, om vi kunde vakna ur vårt ömkliga otrosmörker! Vi går mitt i den oändliga rikedomen av Guds makts och herrlighets vittnen och ser ändå ingenting. Det är Herren själv, som säger: "Säljs inte två sparvar för en penning, och en av dem faller inte till jorden eder Fader förutan. Ni är mer värda än många sparvar. Är också era huvudhår alla räknade".

Alla dagar, så Gud sagt,
i sin bok han skrivit.
Han har gjort dem en och var, 
mulen dag såväl som klar, 
och åt dej dem givit. 
Alla dagar full av nåd 
i sin bok han skrivit. 

Vilken trygghet, vilken tröst 
att ur Faderns händer 
motta varje dag i tro, 
stilla vid hans hjärta bo, 
hur än allt sej vänder. 
Tänk, så tryggt att vila få 
i Guds starka händer! 

Hans barmhärtighet och nåd 
skall dej troget följa. 
Ljus av Herrens klarhets ljus 
skall i fridens trygga hus 
för allt ont dej dölja. 
Guds barmhärtighet och nåd 
skall dej troget följa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar