torsdag 4 januari 2018

"Alla dem som anammade honom gav han makt att bli Guds barn... vilka är födda... av Gud." (Joh. 1:12,13)

För en sådan Skriftens förklaring över Guds barn borde dock alla trognas hjärtan utvidga sej av glädje och förundran — och däremot det djärva, själviska tillgripandet av det höga namnet häpna och studsa tillbaka!

Guds barn, i Skriftens mening, är födda av Gud, är underverk av Guds nåd, är nya, andliga skapelser på jorden, som röjer en "delaktighet av Guds natur". Och sådant medför den sanna, levande tron. Att vi endast av nåd genom tron blir Guds barn och saliga, det är så nådefullt och trösterikt att man borde gråta i glädje däröver; men skulle vi inte då förstå och besinna, att här menas en sådan tro, varigenom vi blir födda av Gud? Eller månne även en självgjord inbillningstro, som aldrig medför någon födelse av Gud, ändå gör oss saliga?

Vem som helst kan gärna hålla till godo den sköna titeln av Guds barn; mången, som dock saknar de mest utmärkande tecknen av den nya födelsen, smeker sej också med hoppet att vara en sann kristen. Far inte vilse! Gud låter inte gäcka sej! Här ska till slut inte bli fråga om hur mycket förstånd vi haft i huvudet, eller ord i munnen, utan om det varit sanning i vår kristendom, om vi varit födda av Gud.

O, det vore ju ändå förskräckligt att ha gycklat sej fram genom tiden med en självtagen tröst, i stället för en av Gud verkad tro, att ha bedragit sej och andra med en lös tanketro, som ingen kraft hade till hjärtats förödmjukande, nyfödande och helgande, utan bara bestod i kunskap och ord samt i några religionsövningar, i något bedjande, läsande och talande, vilket allt var självskapat, för att tillvinna sej kristnas förtroende eller något dylikt! Snart är det spelat ut, snart kommer den Store, Helige, inför vilken man skrymtat, med det allvarsamma budskapet: Det är gjort! Gör räkenskap! Och då, inför dödens allvarsamma ansikte, då vi ska ställas avslöjade och blottade inför den Heliges ögon — så gruvligt, om vi hela tiden har skrymtat!

Just därför att nåden är så stor och det himmelska barnaskapet så herrligt, är det ock så äventyrligt, om det inte är sanning i vår kristendom. Lägg därför väl märke till apostelns ord i vårt språk. Han sa först: Alla dem, som anammade honom, gav han makt att bliva Guds barn. Det "anammandet" förklarade han med tillägget: dem som tror på hans namn. Men se hur han förklarar sej! Han tillägger, att de, som genom tron voro Guds barn, också var födda av Gud.

Man måste djupt fästa den punkten i sitt sinne. Den som ska kunna "se Guds rike" och såsom ett Guds barn evigt leva med Gud, måste vara född av Gud. Det gudomliga liv som före syndafallet bodde i människan och just utgjorde Guds beläte i henne, och vars förlorande Gud isynnerhet åsyftade, då han sade: På vad dag du bryter, skall du döden dö  —  detta gudomliga liv måste nu genom en ny födelse av Anden återställas i oss, så att vi åter "blir Guds avbild lika". Om än detta beläte inte blir fullkomnat, förrän vi också blir befriade från den hindrande omklädnaden av köttet. Kristus förklarade uttryckligen: Utan att en blir född på nytt, kan en inte se Guds rike.

Guds rike skänks oss av idel nåd — den punkten står evigt fast — men du är alldeles obekväm att åtnjuta det, du kan omöjligt leva det livet med Gud och livet i himmelen, om du inte blivit född av Gud, blivit delaktig av Guds natur. Den sanne Guden är en helig Gud; en ohelig varelse förtärs och utpinas i hans närvaro. Där måste bli en med Gud besläktad natur, en ny människa, som är skapad efter Gud, innan det kan bliva salighet i Guds sällskap. "Köttsligt sinne är en fiendskap emot Gud", trivs inte med honom en enda dag, mycket mindre en hel evighet.

Därför säger Kristus: "Undra inte på att jag sa att ni måste födas på nytt. Det som är fött av kött, det är kött. Utan att en blir född på nytt, kan en inte se Guds rike". Och här säger Johannes: "Vilka är födda, inte av blod, inte heller av köttslig vilja, utan av Gud". Och så säger Petrus: "Ni är födda på nytt, inte av någon förgänglig säd, utan av oförgänglig, som är av levande Guds ord, det evinnerligen bliver". Och så säger Paulus: "I Kristus Jesus gäller intet, varken omskärelse eller förhud, utom en ny skapelse".

Nu, vem skulle du tro i denna stora livsfråga, om inte Herren själv? Kristus är ju själva kärleken och mildheten. Kristus och hans apostlar måste vi ju höra; då nu Kristus och hans apostlar liksom med en mun betygar att Gud har fastställt en sådan väg för människors barn, att de ska födas på nytt och bli delaktiga av Guds natur, om de skola ingå i himmelriket — hur kan du då framleva emot evigheten, utan att veta med dej något sådant?

Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag.
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar