Här ser vi vilka nådeskatter Herren fästat vid dopet, vad och hur mycket vi får ta emot där. Det heter nämligen inget mindre än: bli salig.
Att bli salig innebär att befrias ifrån alla sina synder, ifrån dödens och djävulens våld och å andra sidan insättas i det eviga livets oändliga arv och håvor; att på en gång återfå all den nåd, det barnaskap hos Gud, den ära och herrlighet, vartill vi i skapelsen var ämnade, varifrån vi genom synden var fallna, men vartill Kristus med allt sitt görande och lidande, ja, med sin död och uppståndelse åter förvärvade oss rättighet. O, makalösa kärleksråd!
Allt detta ville Kristus binda samman med och liksom lägga ned i döpelsens vatten, för att så med ett synligt tecken i sin församling kunna utmärka den enskilda ägaren av all denna nåd och därigenom äntligen förmå oss att omfatta hans stora, men andliga och osynliga gåva och ta trösten åt oss. Döpelsens vatten, så ringa det än synes för utvärtes ögon, är då likväl ett övermåttan rikt och dyrbart vatten.
Det är med detta som om en stor egendomsherre sade om en ringa guldring: "Den som får och tar emot denna ring, den ska äga mej själv och all min egendom." Då vore den ringen, om än i sej själv bara av några få riksdalers värde, likväl nu en underbart dyr ring; ty den innebure inte bara sitt eget värde av några riksdaler, utan nu vore hela personen, som gjorde löftet, jämte alla hans stora ägodelar inneslutna i denna ringens värde. Och varför så? Jo, endast för det löftesord, som var fästat vid denna ring, nämligen att de, som finge och anammade den, skulle få äga allt detta.
Så är det också med dopet: Utan Guds ord är det bara vatten och av inget värde, men genom det löftesord Kristus fästade vid detta vatten, är det ett sakrament, vari all nåd och salighet är nedlagda.
Det är lärorikt att betrakta, hur Gud ofta använt detta sätt att vid jordiska och synliga ting och tecken sammanknyta osynliga och himmelska nådegåvor. Det svaga, sinnliga, klentrogna människohjärtat har alltid behövt sådant. Vi har många exempel på det i gamla testamentet — exempel som just förebildar vår frälsning genom Kristus.
När Israels barn skulle skonas för mordängelns svärd, skedde det genom det synliga tecknet, att dörrträden skulle bestrykas med påskalammets blod. Och när de i öknen var bitna av de brännande ormarna, skulle de frälsas från döden genom den upphöjda kopparormens åskådande - om vilket räddningstecken uttryckligen står: "De, som vände sej till detta tecknet blev helbrägda, inte genom det, som de skådade, utan genom dej, som är allas Frälsare. [---] Ty varken örter eller plåster helade dem, utan ditt ord, Herre, som helar alla." (Vishetens bok 16:7,12) —
I 2 Kon. har vi även en träffande förebild till dopet, samt hur vårt förnuft förhåller sej däremot. När den syriske hövitsmannen Naaman kom till profeten Elisa för att söka rening och bot för sin spetälska, erhöll han endast genom en tjänare profetens tillsägelse: "Två dej sju gånger i Jordan, så blir du ren." Då blev Naaman vred och ville resa sin väg, därför att profeten inte själv kom och brukade några högtidliga ceremonier, utan endast skickade en tjänare med ett simpelt bud. Men när han äntligen lät förmå sej att på profetens ord nedstiga i Jordan, blev han också genast, enligt tillsägelsen, alldeles frisk och ren. Och varför det? Förvisso inte på grund av någon egenskap hos Jordans vatten, utan endast för det därvid fästade löftesordet: "Två dej, så blir du ren!" Se nu här en bild av dopet — och av oss.
Först ser vi blott en ringa ordets tjänare förrätta dopet, och det med så enkla, oansenliga åtbörder. Om vi dock såge Gud själv med himmelsk högtidlighet döpa och hörde Honom själv tillsäga oss salighet, då skulle vi tro, då vore det av vigt och värde, men nu är det en så gammal och långväga tillsägelse, nu ser vi ingenting för ögonen.
För det andra stirrar vi på själva vattnet och tänker: Är då inte t. ex. mina ångerfulla tårars vatten bättre att avtvå synden än detta, som bara är taget ur brunnen och gjuts över kroppen? Men om vi så fortsätter att bara se på vattnet och förgäta tillsägelsens ord, blir vi dopets och Kristi lättsinniga föraktare och förblir i vår syndaspetälska.
Kan vi däremot i tron se på Kristi tillsägelse om detta vatten, då ska det ske oss alldeles efter orden, att vi också blir rena och saliga. Ty det är ju likväl inte en dröm eller dikt, utan det är en evig, gudomlig sanning. Han kan ju inte ljuga, Han, som sade: "Den som tror och blir döpt, han ska bli salig." När denne Herre säger ett ord, gäller likväl det tusen gånger mer än alla våra tycken och tankar.
Låtom oss därför, utan ringaste sidoblickar, hålla ögonen hårt fästade endast vid Herrens ord; ty ingenting i hela världen är säkert och pålitligt mer än detta.
Glad jag städse vill bekänna:
Jag är döpt i Jesu namn!
Ingen tillflykt är som denna,
öppen står min Faders famn!
Ringa jordens skatter väga
mot det ena, att få äga,
klädd i dopets helga skrud,
nåd och barnaskap hos Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar