"Förmana tjänarna, att de är sina herrar underdåniga, i allting behagliga ... för att de må pryda Guds vår Frälsares lärdom i alla stycken." (Tit. 2: 9-10)

Märk här den bevekelsegrund, aposteln framställer för sin förmaning till tjänare: "För att de må pryda Guds vår Frälsares lärdom i alla stycken." Och märk: "i alla ting behagliga". Tjänarna ska rätta sej efter sitt husbondfolks behag och inte efter sina egna tycken och vanor; de ska söka i allt behaga sitt husbondfolk. Så har det tillgått i den gamla frommare tidsåldern bland de trogna i Israel, då David kunde ta detta förhållande av tjänare till bild för de heligas liv inför Gud — varmed han också visar hur trogna tjänare ska vara. Han säger så skönt i Ps. 123: "Såsom tjänarnas ögon ser på sina herrars händer, och såsom tjänarinnornas ögon på sina fruars händer; så ser våra ögon på dej." Tjänarnas ögon ser på sina herrars händer, d. ä. de ger blott akt på sin herre, hur han vill ha det;  och likaså söker tjänarinnorna blott att göra sin fru till nöjes.

Men i Kol. 3:22 säger aposteln vidare, att detta därjämte bör ske med hjärtans lust för Herrens skull och med uppriktighet, alldeles lika om husbondfolket ser det eller inte. Han säger: "Inte med tjänst för ögonen, såsom människor till viljes, utan med hjärtans enfaldighet och med gudsfruktan." — Ögontjänsten, eller att tjänaren under sin herres ögon är arbetsam, trogen och omsorgsfull, men vid hans frånvaro försumlig, otrogen, vårdslös, är ett sådant skrymteri och förakt för Guds närvaro, att Herren själv måste hemsöka sådant. Tjäna därför, säger aposteln, med hjärtats enfaldighet, d. ä. med uppriktighet, och med gudsfruktan, d. ä. för Herrens skull, såsom inför Herrens ansikte, vilken allestädes ser era gärningar, hör ert tal och ska vedergälla allt.

Därför säger aposteln åter: "Allt vad ni gör, gör det av hjärtat, såsom för Herren och inte för människor." Men han visar genast, att hans mening är, inte bara att vi ska tjäna så som om vi tjänade Herren; nej, utan tjänare ska besinna, att de verkligen tjänar Herren själv, när de på hans befallning tjänar sitt husbondfolk. Aposteln säger: "Och vet, att ni av Herren ska få arvets lön, för ni tjänar Herren Kristus." Här har vi nu den stora grundvalen för tjänares både plikter och uppmuntringar: Ni tjänar Herren.

Ack, om det en gång bleve oss givet att se detta! Det är en hård och tjock hinna över våra ögon, så snart det gäller att se Herrens ord och vägar; det är en djävulens makt över våra sinnen, att vi inte får lov att se dessa herrliga ting. Här säger aposteln, att tjänare och tjänarinnor, då de på Herrens bud tjänar sitt husbondfolk, tjänar Herren Kristus, att de med de simplaste hussysslor tjänar Herren! Men vem kan se sådant? Är det inte en dårskap för förnuftet, det aposteln här säger? —

Tjäna Herren? säger du; nej, en simpel bonde, en fattig torpare, en elak matmoder, ja, kor, får och hästar tjänar jag, och inte Herren, inte ens en ängel! Att jag skulle få tjäna en ängel, vore redan något alltför stort; inte skulle jag begära så mycket som att få tjäna själva Herren Kristus! o. s. v.

Men bida litet, du anspråkslöse tjänare! Du säger, att du tjänar kor, hästar, får. Det är sant. Och vem har befallt dej det? Månne inte ditt husbondfolk? Visserligen. Men tjänar du inte då dessa, som befallt dej det, just därmed att du tjänar deras kreatur? Man tjänar ju den, vars befallning man fullgör! Men då frågas åter: Vem har då befallt dej att tjäna och lyda husbondfolket? Förvisso Herren i himmelen. Tjänar du inte då Honom, emedan Han befallt dej det? — Tjänar du inte då Herren just därmed, att du tjänar dessa hans kreatur, nämligen din husbonde, din matmoder? Dessa är väl lika visst Guds kreatur, som de nämnda husdjuren är husbondens. Ska inte Gud, som skapat din husbonde, lika mycket nitälska om hans tjänande, som husbonden nitälskar om sina kor och får? Om dina ögon rätt öppnades, och du finge nåd att endast se på Guds ord och ordning, så skulle du se, att du inte endast har en så stor ära som att få tjäna änglar, utan att du verkligen tjänar Gud själv i dina ringaste hussysslor, eftersom det är Gud, som befallt dej tjäna och lyda ditt husbondfolk.

Härav följer dyrbara lärdomar för tjänare. Den första lärdomen är denna: När det är Gud, som befallt dig tjäna och lyda ditt husbondfolk, får du inte fråga efter, hurudana dessa är, eller huruvida också de fullgöra sin plikt. Din plikt blir i alla fall densamma; för du tjänar Herren. För det andra, om du är en kristen och gärna ville göra några goda gärningar, men tycker att du saknar alla tillfällen därtill för den trägna tjänstens skull, varigenom ditt liv förgår så onyttigt, så skall du lära dej besinna, att du just i din tjänst gör de bästa gärningar, när du för Herrens skull underkastar dej alla tjänstens obehag, är tålig, lydig, ödmjuk och trogen emot ditt husbondfolk; "ty du tjänar Herren Kristus".

Du, Herre, avskilt har min lott;
giv att jag, nöjd med vad jag fått,
gör allt det goda som jag kan
och söker frid med varje man,
men ock på deras bästa står,
i vilkas tjänst mitt bröd jag får.

Lär mig så lyda deras bud
att främst jag tjänar dig, o Gud,
vars klara blickar skådar ner
dit inget mänskoöga ser.
Ja, hjälp mig alltid vandra så,
att jag din lära pryda må.