söndag 5 oktober 2014

"Om ni dödar köttets gärningar med Anden, så ska ni leva." (Rom. 8:13)

Här visar oss nu aposteln den rätta segerkraften över köttet till tröst och ledning för dem som känner sin egen svaghet och vanmakt i striden. Till att övervinna och döda köttets mäktiga lustar, därtill fordras något annat än bara mänskliga krafter. Såsom också Luther anmärker, då han om köttets dödande med Anden säger, att vi i frestelsestunden skola "komma ihåg Guds ord och genom tron på syndernas förlåtelse styrka oss däremot".

O, att vi alla kunde minnas detta, att när det blir mycket illa med oss, då vi saknar all kraft i striden och känner endast köttet mäktigt, så att vi ofta faller och förgår oss, och det tycks oss, såsom Gud vore alldeles död och försvunnen ur världen — om vi dock kunde minnas detta, att då är tid att upphöra med vår egen strid och nu vända oss bara till att höra om Guds stora nåd i Kristus, nu vända oss till evangelium och alla nådens medel, för att återställa vår rubbade trosfrid; nu lämna all tanke på vår egen kraft eller svaghet och företa endast en enda fråga: Gud, får jag din nåd? Får jag din förlåtelse för allt?

På denna fråga måste vi ha ett bestämt svar, innan vi kan få någon kraft. Men då gäller det att inte söka detta svar i känslan, utan endast i Guds eget ord. Om du nu får den trösten, att Gud är din vän och Fader, lämna då åt Honom även den omsorgen om dina frestelsers övervinnande. Detta är segerkraftens hemlighet. Så länge du tror dej själv kunna göra något, får du ideligen falla. Ty så stor är Herrens nitälskan om sin nåds förherrligande, att Han hellre låter vår skönaste vandel förstöras, än att hans ära skulle ges åt kreaturet.

Slutlärdomen av alla våra strider för köttets dödande är, att det är allenast Herren, som har makt härtill, att det är Herren, som gör det, om än på det sättet, att Han hos oss uppväcker omsorg därom, hos oss verkar en fattig ande samt tro, villighet och bön, och därför tilltalar oss, för att vi ska söka det allt hos Honom. Och när det kommit därtill, att vi i tron innerligen önskar av Honom all nåd och kraft, då utför Han alltid sitt verk till vårt kötts dödande, hur än Han nu leder oss.

Hör Han vår bön och ger oss nåd och kraft att försaka all ogudaktighet och världslig lusta, då dödas vårt kött; men undandrar Han oss sin kraft och lämnar oss att sållas av satan, då dödas också vårt kött — då dödas det innersta i den gamla människan, den djupa inbillningen om vår egen kraft. Köttets gärningar, som ska dödas, är allehanda yttringar av det inneboende fördärvet, vilket inblandar sej i våra tankar, sinnesrörelser, ord och handlingar, så att tillfällen för köttets dödande aldrig saknas.

I Gal. 5 räknas ett stort antal av "köttets gärningar" upp. Men är du än inte i frestelse till grova synder, så har du en djup och oändlig egensinnighet, eget tycke, egen vilja och egen ära att beständigt vaka emot. Detta finare inre fördärv blir hellre bortglömt än det yttre och grövre, men är likväl själva källan till allt ont; därför fordrar det en särskild allvarlig uppmärksamhet. Betänk därför ofta, att vad du själv tänker, vill och tycker, är det första, som bör misstänkas, vid Guds ord prövas och med Andens kraft dödas.

Sedan frestas du t. ex. till vrede och otålighet emot människor; då gäller det att komma ihåg, huru mycket Gud förlåter dej, och hur du därför bör förlåta din nästa.

Du frestas kanske till högmod över ditt förstånd, din lärdom, konst, skicklighet; kom då ihåg, att Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka ger Han nåd.

Du frestas kanske av vällust och orena begärelser; då måste du komma ihåg, att du är ett heligt Guds tempel, som inte bör orenas — men först och sist, att du är i Guds eviga nåd och sällskap och därför bör vandra Honom värdigt.

Du frestas kanske till girighet och egennytta i handel och arbete; kom då ihåg, att du är en himmelens arvinge, som bör fara efter det, som är ovantill.

På detta sätt fordras här visserligen ett beständigt köttets dödande, vilket ofta blir oss ett bittert lidande och därför fordrar ett oändligt tålamod. Men saliga de människor, som härmed hålla ut intill ändan! De är Guds barn och himmelens arvingar.

Det blir ofta bittert, men är för Gud, änglar och helgon en ljuvlig syn, när t. ex. en ung människa, som mycket älskade världen och dess nöjen, nu för Herrens skull försakar det allt; eller när ett barn, som var av naturen mycket egensinnigt, nu strider mot sej självt och underkuvar sin egen vilja under Guds och föräldrars; när en människa, som var mycket böjd för högfärd och flärd, har nu genom Andens tuktan blivit anspråkslös och enkel; ja vilken skön syn, när den stolta och vredsinta börjar tukta sej själv och vara mild, ödmjuk och saktmodig o. s. v.

När människan så börjar för nådens skull gå rakt emot sin natur och strida emot sej själv: sådant heter visserligen att döda köttets gärningar med Anden. — Och sådana ska leva, säger aposteln; sådana ska inta himmelen, ja, efter en kort tids dödande av köttet, ha det eviga livet hos Gud, änglar och helgon i en oändlig salighet.

Tag tron som sköld, bind Andens svärd,
o kristen, vid din sida,
och gå att så mot kött och värld
med heligt allvar strida.
Den intill döden trofast är,
den en gång livets krona bär,
som Herren Jesus giver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar