Vill vi ha ett bibelord, vari dopets alla herrliga skatter i korta, starka och förklarande ordalag är innefattade, så har vi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty ni, så många som är döpta till Kristus, har iklätt er Kristus."
Hjälp Gud, att vi en gång märker denna omständighet! — Ni har iklätt er Kristus!" Se, det är hela hemligheten av den obegripliga renhet och välbehaglighet för Guds ögon, som skänks oss i dopet. Vi är iklädda Kristus. Vi står inte mer för Guds ögon i våra egna personer, utan i hans Sons Kristi person; liksom Kristus på Försoningsdagen stod inför sin Fader inte i sin egen person med sitt eget anseende, utan i våra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sej hela världens synder.
Då var Han iklädd världen. Nu blir vi i dopet iklädda Kristus och betraktas inför Gud, inte efter vad vi själva är, utan vad Kristus är; vi står inför Gud i Kristi kläder, i Kristi person, i Kristi rättfärdighet och anseende. Detta heter här vara "iklädd Kristus".
Allt vad Kristus för oss var, gjorde och hade, är i dopet på oss överflyttat, åt oss skänkt; ty Kristus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet i detta nedlagt, ja, med detta sammanbundit hela saligheten som Han förvärvade oss. Varav kommer att alla som blir döpta till Kristus på en gång blir iklädda allt detta som hör till att bli salig, nämligen: hela Kristus och all hans förtjänst; så att vad Kristus för oss var och är, det är så alldeles vårt, som om vi själva i våra egna personer vore detsamma, och vad Kristus i vårt ställe gjort, är så alldeles vårt, som om vi själva gjort detsamma. Ty vi är iklädda Kristus.
Men vad är nu Kristus? Först är Kristus idel renhet och rättfärdighet, därför är vi också idel renhet och rättfärdighet. — I oss själva? Nej, i Honom allena; såsom "Han, vilken icke visste av någon synd, blev för oss gjord till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom Honom".
Vidare: Kristus är täck och skön, så att Fadern i Honom har allt sitt behag, Kristus är Guds Son och rikets arvinge; därför är vi Guds barn, arvingar och Kristi medarvingar.
Nu förstå wi, huru det gick till, att de skröpliga lärjungarna woro alldeles rena; nu förstå wi, hwad det språket betyder: "Så är nu intet fördömligt för dem, som äro i Christus Jesus", d. ä. oaktadt de ännu i sitt kött och på sina fötter i wandringen hafwa mycket orent och skröpligt, kan likwäl intet deraf tillräknas dem till fördömelse. Ty just derföre äro de iklädda Christus, att de icke mer skola skådas och dömas, efter hwad de sjelfwa äro, utan efter hwad Christus är.
Nu förstå wi, hwarföre det hos profeten war förutsagdt: "Och detta skall wara hans namn, det man skall kalla Honom: Herren wår rättfärdighet." Den som rätt och wäl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas weta något, han är kommen temmeligen långt ut ur djefwulens wåld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjerta. Men den som icke förstår eller will förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insigt i evangelium och kan hwarken råda sig sjelf eller andra, kan icke heller denna hemlighet förutan någonsin i sin lifstid komma till någon frid, icke heller till någon sann helgelse, än mindre hjelpa andra dertill.
Derföre är det denna salighetens kunskap, som en christen så nödwändigt behöfwer. Då kunde han ändtligen en gång få ett warmt och christligt sinne, både mot sin Gud och sina medmenniskor, samt en wälgrundad och helsosam frid i sitt hjerta.
Ty när detta kommer in i en menniskas hjerta, att hon icke mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Christus och är i Honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plåga henne, aldrig skola tillräknas henne, o, då blir hon en ny menniska, då wämjes hon wid allt sitt eget, wid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Christus, Christus, endast Christus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes lifs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon Honom och hans heliga wägar; då tager hon med nöje farwäl af sin förra werld, sitt förra wäsende i synd och fåfänga;, då will hon gerna följa sin Herre och tjena Honom i ewig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon äfwen för den saken sitt hopp i Honom allena, förtroligt bedjande: Tag du, min Jesu kär, mitt hela hjerta, rensa mig du, döda du mitt kött.
Och si, detta är det, som både werkas uti oss och förebildas genom dopet — hwilket apostelen derföre kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar