Huru många och skiftande äro icke meningarna om wägen till salighet! Och hwar och en will tro sig weta den rätta. Såsom Skriften säger: "Hwar och en tyckas hans wägar wara rena; men Herren allena gör hjertat wisst."
Wi se ju, att ingen synes tryggare än den döda, blinda werlden, som allraminst söker efter sanningen. Med lätt mod, med trygg och afgörande ton säger den ene: "Gör blott alla rätt och så många du kan godt och war wiss, att Gud skall icke mer fordra; Gud är mild och rättwis."
Den andre säger: "Jag har ingenting på mitt samwete, jag går till skrift och lefwer ordentligt och tror, att Christus har lidit och dött; om något brister — ty ingen är fullkomlig — så skall Gud förlåta det."
Den tredje säger: "Gud har sett mina böner och tårar i ensamma ögonblick, det är min tröst."
En fjerde: "Att Gud är mig nådig, det säger mig mitt hjerta, det säga mig hans nådiga skickelser med mig, ja det har Han sjelf på enskild wäg sagt mig (t.ex. i drömmen); jag behöfwer derom icke mer forska" o. s. w.
Men en femte, en allwarligare själ säger: "Mer fordras här: en grundlig wäckelse, en sann bättring, tro och helgelse, det är wägen."
Men Christus säger äfwen om de allwarligare: "Många skola söka att ingå genom den trånga porten och skola dock icke kunna;" och Paulus: "Jag bär wittne med dem, att de hafwa nit om Gud, dock icke wisligen."
Då har den ene sitt allt i alla, sin psalm och sin wisa uti nyss nämnda nådens ordning, så att Christus och all hans förtjenst är deremot ett intet; en annan talar blott om tro; en tredje blott om gerningar; en fjerde sätter uti förkrosselsen och fördömelsekänslan all salighet; en femte talar blott om afdöende, försakelse, luttring, bön, werldens och den egna wiljans afdöende; en sjette säger: "Störst bland dem är kärleken; bön, ödmjukhet och kärlek i Jesu fotspår, det är wägen."
En sjunde säger: "Andens och kraftens bewisning, det är min sak. Herre, har jag icke profeterat uti ditt namn och i ditt namn utdrifwit djeflar och i ditt namn gjort många kraftiga gerningar?"
Sådana och ännu flera äro de olika meningarna och förmenta salighetswägarna, hwilka midt i christenheten löpa korswis om hwarandra. Wisst innehålla de många kostliga saker, dygder och öfningar, som ingen sann christen må förakta, utan med allwar eftersträfwa, ja, det är sådana saker, som endast hos sanna christna finnas i werkligheten; men det utmärkande hos en sann christen, hwilket också bewisar, att dessa dygder äro äkta, äro Andens werk, ligger dock icke i dessa bekännelser, utan all denna andlighet kan wara lika fjerran från den sanna, som Sibboleth afwek ifrån Schibboleth. (Se Dom. 12).
Man kan med allt detta goda ännu få det swaret på Herrens stora dag: "Jag känner eder icke, gån bort ifrån mig!" Se blott Matth. 7, der Herren sjelf säger: "På den dagen warda många sägande till mig: Herre, hafwa wi icke profeterat uti ditt namn och i ditt namn gjort många kraftiga gerningar? Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; gån ifrån mig I ogerningsmän."
Här frågar kanske någon: Har då den heliga Skrift gifwit något utmärkande tecken för Christi rike, hwarigenom den enda rätta andligheten skiljer sig från alla falska wägar?
Swar: Ja, Gud ware lof! De som redan äro komna till sanningen och hafwa ögon att se, de finna detta öfwerallt i Skriften. De se nemligen, att det är en enda sak, hwarpå allt beror — de se, att det är all sann christendoms utmärkande drag, hemlighet och hufwudsak, att Christus, Christus blifwit hjertats allt uti allt. De se det bestämdt afgjordt sålunda: Den som har Sonen, han har lifwet; den som icke har Sonen, han har icke lifwet; ty lifwet är uti Guds Son.
Detta bör nu hwar och en begagna till sin egen andlighets pröfwande. Och den som kommit till ljuset, han tacke Gud! Wisst måste han då äfwen förstå mycket om andra slag af andlighet; måtte han blott derwid wara i sin kärlek wis och försigtig, men i sin försigtighet af kärlek nitisk. Många, som icke ännu äro komna till sanningen och lifwet, äro dock desamma, som en gång skola komma dertill, helst om alla trogna wille med kärlek och wishet söka att upplysa dem.
Summa: Att somliga nitälska och yrka på förkrosselse, allwarlighet såsom deras wigtigaste; andra på kärlek, ödmjukhet; andra på sjelfförsakelse, afdöende o. s. w. det är allt godt, allt kostliga saker, men ännu icke lifwet, ännu blott förberedande ting.
Ur den saliga, tecknade skaran, som för Lammets thron sjunger hans lof, kan ännu en framträda och säga: Äfwen jag har arbetat på allt detta goda; men när jag som mest arbetade, märkte jag, att Guds ögon woro såsom eldslåge, att för Honom icke ens himlarna woro rena, att Guds dom gick mycket högre än menniskors; "och jag wardt död", men Christus blef mitt lif, och Han är nu min psalm och min salighet, för hwilkens skull jag har räknat allt för skada och håller det för träck. Herren har gifwit mig en ny wisa i munnen: "Du är dödad och har igenlöst oss åt Gud med ditt blod! Du är wärdig att hafwa ära och pris och lof ifrån ewighet till ewighet. Amen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar