Hörom här, vad som är Herrens sinne! Nu väl, alla I, som
ären törstiga, kommen hit till vatten; och I, som icke haven
penningar, ja, både syndare och helgon, hören här, då Herren själv talar
och säger oss, huru Han dömer och handlar i den stora frågan om vår
benådning. Vad kan vara säkrare, än det Herren själv säger?
Och
här höra vi Honom på det allra uttryckligaste sätt förklara, att varken
det ena eller andra offret, varken inre eller yttre fromhet bevekte
Honom till nåd, och varken den ena eller den andra bristen, varken
inre eller yttre ofromhet tillintetgjorde hans nåd, utan både förtjänster
och skulder uppslukades av ett enda förhållande: "Mig har du gjort arbete
uti dina synder och gjort mig möda i dina missgärningar."
Och huru
skall det då gå? Jo, jag utstryker din överträdelse för min skull —
märk: "för min skull", icke för din skull — och kommer dina synder intet
ihåg.
O, ljuvliga, honungssöta ord för fattiga syndare! Nådefulle
Gud, öppna våra ögon och hjärtan, att vi måtte smaka och se, huru
ljuvligt det är!
Men för att kunna rätt märka kraften av dessa ljuvliga ord, är det
isynnerhet nödigt att förstå den omständigheten, att allt, det Herren
förut (v. 22—24) uppräknar såsom icke bidragande till hans nåd, utgör
just de förnämsta styckena af den gudstjenst, fromhet och goda gärningar,
som Herren hade föreskrivit Israels barn. Han talar först om hjärtat:
"icke att du har kallat mig" — vilket innefattar allt hjärtats begär
efter Herren och sedan allt åkallande och bedjande. Därpå uppräknar
Han, vad som hörde till gudstjänsten, såsom allehanda offer, spisoffer,
brännoffer, rökelse, etc. Detta allt motsvarar således, vad som hos
oss i nya testamentet kallas gudaktighet, såsom bön, andakt, gudstjänst,
barmhärtighetsverk och allehanda goda gärningar.
Då vi nu veta, att
Gud själv hade föreskrivit Israel denna gudstjänst, samt att Israels
folk med stor omsorg och nit vårdade sin gudstjänst, vad kan det då
betyda, att Herren här talar därom likasom förkastande, ja, såsom ville
Han förneka, att de burit Honom några offer, då Han likväl på samma
gång erkänner, att de haft "arbete med rökelse och spisoffer"? Månne
Han nu ogillar, det Han själv hade föreskrivit? Visserligen icke! "För
ditt offers skull straffar jag dig intet", säger Han, "äro dock dina
brännoffer alltid för mig"; utan här är endast fråga om, vad som bevekte
Honom till nåd och förvärvade dem syndernas förlåtelse; såsom här uttryckligt står: "Jag, jag utstryker din överträdelse för min skull", och
åter v. 26: Låt oss gå med varandra till rätta; säg, huru du vill varda rättfärdig." Därom är här fråga.
Och så snart det gäller den
frågan, då brinner Herrens nitälskan såsom en eld emot all mänsklig
förtjänst och värdighet; då upprepar Han mångfaldigt: icke du, icke du
— "icke att du har kallat mig, eller att du har arbetat om mig. Jag,
jag utstryker din överträdelse för min skull.^
På samma sätt talade Han ock uti sina kötts dagar. Liksom Han
här först säger: Icke att du har kallat mig, icke att du har arbetat om
mig, jag har icke haft lust i ditt arbete, utan tvärtom har jag arbetat
för dig — och, för det andra, att Han ock därför förlåter synder och
säger: Jag, jag utstryker din överträdelse för min skull; så säger Han
ock i Joh. 15: "I haven icke utkorat mig, men jag har utkorat eder",
och i Matt. 20: "Människans Son är icke kommen till att låta tjäna
sig, utan att tjäna och giva sitt liv till en återlösning för många",
och i Joh. 17: "Jag helgar mig själv för dem, att de skola ock varda
helgade i sanningen", och i Matth. 26: "Mitt blod varder utgjutet
till syndernas förlåtelse", och åter hos Johannes: "Den av mig äter,
han skall ock leva för min skull."
Vi igenkänna uti allt samma röst;
och allt går ut på detsamma, nämligen det Herren här säger: Icke du,
icke du — "icke att du har arbetat om mig; jag, jag har arbetat för
dig, jag, jag utstryker din överträdelse för min skull." Allt går därpå
ut, att vi förmå ingenting mer än synda och måste såsom helt
förtappade låta skänka oss allt av nåd, blott genom Honom, som arbetat
för oss, givit sitt liv och sitt blod för oss och säger: "I skolen leva
för min skull. Jag, jag utstryker din överträdelse för min skull."
//: Han förlåter dig synden
och han minns den aldrig mer ://
Vänd er till mej, ni alla,
säger Herren Gud.
Han förlåter dig synden,
han förlåter dig synden
och han minns den aldrig mer,
och han minns den aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar