Aposteln säger, att Guds nåd är oss given i Kristus Jesus. "Gud är kärleken", men icke en sådan kärlek, som kunde överse med synder eller efterskänka något av sin heliga rättfärdighets krav. Därför har Han upptäckt ett råd, varigenom både hans rättfärdighet och hans barmhärtighet skulle tillfredsställas, nämligen genom en man, uti vilken vi skulle finnas heliga och ostraffliga inför lagen. Det som lagen icke kunde åstadkomma, i det han vart försvagad av köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son. Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom Honom — till förbannelse för oss, på det vi skulle ärva välsignelsen.
Härav se vi, att vårt eviga nådeval grundar sig icke på någon överseende kärlek hos Gud; ty missgärningen skulle försonas, överträdelsen borttagas, synden betäckas, och den eviga rättfärdigheten framhavas — mycket mindre på någon vår egen förtjänst, dygd eller värdighet, ty vi lågo, såsom Skriften säger, i vårt blod, då Förbarmaren gick framom oss och varkunnade sig — utan helt och hållet på Kristus, den osynlige Gudens beläte, förstfödd för alla kreatur, Guds evige och enfödde Son efter Anden, men efter köttet Davids Son, människans Son, kvinnans säd, den andre Adam. Honom, den store medlaren mellan Gud och människor, har det kostat ganska mycket att nedbryta medelbalken, försona synden, tillfredsställa rättfärdigheten och återvinna åt oss den förverkade barnarätten och det förstörda arvet.
Det kostade den käre Herren ganska mycket, då Han i över trettio år var en träl för vår skull för att förlossa oss ifrån djävulens våld och förvärva en rättfärdighet, som i alla våra levnadsår skulle gälla för alla våra dagliga synder och orenligheter; det kostade Honom "starkt rop och tårar", svett och blod — men Han vann ock därmed en förlossning, som hos Gud evigt gäller. Sedan Han efter Guds eviga råd var gjord till synd för oss, sedan Herren "kastade allas våra synder uppå Honom", har Han icke fått den ringaste eftergift på vårt oändliga skuldebrev, utan har måst betala allt; men därför säger ock aposteln, att Han "tog handskriften oss av vägen och naglade henne vid korset". Där stannade våra synder och all lagens förbannelse!
Och såsom våra synder voro gjorda till Kristi egna, så blevo ock hans förtjänst, rättfärdighet och dygder våra. Han är Herren vår rättfärdighet. Gud ser nu hela det mänskliga släktet i Kristus inneslutet och därför i Kristus försonat, i Kristus rättfärdigt, i Kristus heligt, ostraffligt och gott.
Men Lammet har varit slaktat ifrån världens begynnelse, nämligen för Guds ögon. Detta är grunden, varför Gud alltifrån begynnelsen har hushållat med människors barn såsom en försonad Gud, en nådig och huld Fader, som med innerlig barmhärtighet sökt sina förlorade söner och med kärlek omfamnat dem, så snart de velat återkomma. Så förklarade sig Herren Gud redan för Moses, då han satt uti stenklyftan på berget för att se Herrens herrlighet: "Herre, Herre Gud, barmhertig och nådelig, långmodig och av stor nåd och trofast. Du, som bevarar nåd till tusende leder och förlåter missgärningar och synder."
Detta är ju Guds allmänna nådeval i Kristus, som omfattar alla människobarn på jorden; ty efter Guds uppsåt är ingen utesluten; Gud vill göra alla saliga. Högtidligt betygar Han själv: Så sant som jag lever, jag har icke lust till den ogudaktiges död, utan att han omvänder sig och lever. Gud vill, att alla människor skola varda frälsta och komma till sanningens kunskap. Gud vill icke, att några skola förgås, utan att var och en vänder sig till bättring. Han är alla människors Frälsare. Därför befallde Kristus sina apostlar: "Gån ut i hela världen och prediken evangelium för alla kreatur."
Här är således ingen åtskillnad; här är icke någon viss person, något visst folk eller släkte på jorden utvalt, utan denna utkorelse är allmän, omfattar alla släkter och alla människor, judar, hedningar, turkar, kristna, katoliker, lutheraner, kortligen, alla människor, onda och goda, trogna och otrogna, ogudaktiga och fromma, fattiga och rika, höga och låga, man och kvinna, med ett ord: hela människosläktet, "alla kreatur därav, som äro under himmelen". Så lydde det eviga nådevalets förkunnelse: "Uti din säd, som är Kristus, skola alla släkter på jorden varda välsignade.^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar