I en predikan på femtonde söndagen efter Trefaldighet säger Luther: "Det heter i allmänhet att tjäna Gud, när man gör vad Gud befallt och underlåter vad Gud förbjudit. Och på det sättet kunde hela världen vara full av gudstjänst, icke allenast i kyrkan, utan ock i huset, i köket, i källaren, i verkstaden, på åkern, hos borgare och bönder, om vi blott ville skicka oss rätt däruti. Ty visst är det, att Gud har förordnat och vill uppehålla icke blott kyrkan och det världsliga regementet, utan ock hushållet. Var och en därför, som därtill tjänar, fader och moder först och främst, därnäst barnen och slutligen tjänstfolk och grannar, alla tillsammans tjäna Gud; ty det är hans vilja och befallning. Så kunde en människa vid all sin möda vara glad och vid gott mod, och ingenting skulle varda henne besvärligt, om hon så skickade sig i sin tjänst och kallelse. Men djävulen strävar med händer och fötter däremot, att man icke må komma till denna fröjd, utan att var och en må hava en ovilja till det han skall göra och till det som är honom befallt, på det människorna ingen kärlek måtte få därtill och Gud ingen tjänst." Så långt Luther.
Här är nu endast av nöden, att var och en av oss hade ett villigt hjärta och andliga ögon, tro och kärlek och lust till Guds lag — andliga ögon, att var och en i sitt stånd och kallelse må se Gud, se Gud framför sig, se Guds bud och vilja, och icke stanna vid gärningens eget anseende.
För det andra fordras här ock ofta ett outtröttligt tålamod, då djävulen gör oss vårt stånd och våra omständigheter rätt bittra och vidriga. O vilken nåd att då hava den kärlek till Gud, varigenom vårt misshag kan fördränkas i hans välbehag, så att vi blott för hans viljas skull lida och framhärda med tålamod!
Apostelen Petrus säger: "I tjänare, varen underdåniga edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och saktmodiga, utan ock de genvördiga. Ty detta är nåd, om någon för samvetets skull till Gud fördrager bedrövelse och lider orätt. När I för välgerningars skull liden och haven tålamod, det är nåd för Gud. Ty därtill ären I kallade, efter ock Kristus led för oss, lämnande oss en efterdömelse." I tjänare och barn, märken de orden: Icke allenast de goda och saktmodiga, utan ock de genvördiga! Märkom de orden: För samvetets skull till Gud — fördraga bedrövelse och lida orätt — det är nåd för Gud — därtill ären I kallade — efter ock Kristus led för oss.
Ja, detta är nåd, när ett barn, som tror på Frälsaren, lider ogudaktiga föräldrars och syskons avighet, men lider det ödmjukt, tåligt och uthärdande, "för samvetets skull till Gud" - varken reser sig upp till otillbörlig gensvarighet, icke heller giver sig utöver i sorg och vemod, eller återvänder till världen, utan lider och har tålamod, bidande efter Herren, havande sin tröst, sin vän och tillflykt i Frälsaren allena — detta är nåd för Gud.
Detta är nåd, när en trogen kristen, som har en ogudaktig och svår make, "för samvetets skull till Gud" tåligt fördrager sin bedrövelse, lider orätt och bevisar kärlek och tjänar sin make med ett oavlåtligt förlåtande.
Detta är nåd, när en from fader eller moder, som har ogudaktiga och vanartiga barn, med outtröttlig fasthet, tålamod och kärlek arbetar på deras uppfostran, förmanar, straffar, förlåter, påminner och först och sist befaller dem åt Gud i bönen.
Detta är nåd, när en trogen lärare, som har en ofruktsam jordmån, ändå med kärlek arbetar och har tålamod och icke varder trött — nitiskt och kärleksfullt, offentligt och enskilt, i tid och i otid håller på, straffar, trugar, förmanar med all saktmodighet och lärdom, och för allt detta villigt lider hela världens, sina ämbetsbröders och alla onda andars fiendskap — först och sist övande sig själv i gudaktighet, underhållande sitt eget nådeliv.
Detta är nåd, när en from studerande med tålamod lider sina ogudaktiga kamraters bespottelser, håller sig obesmittad av världen och gärna aktas för en dåre för Kristi skull, gärna offrar åt Honom sina förmögenheter och endast för sin kallelse och av plikt studerar sina hedniska auktorer, historier och annan vetenskap, havande den himmelska till sitt hjärtas älsklingsämne.
Detta är nåd, när en from hantverkare, "för samvetets skull till Gud", är redlig och trofast i sitt yrke, hellre lider fattigdom och avsaknad, än att han skulle betjäna sig av de konstgrepp och det svek, varmed hans bröder i yrket göra sig vinning o. s. v.
Si, på detta sätt har var och en i sitt stånd sina prov och svårigheter; här fordras då tålamod och andliga ögon och hjärtan till att både se och älska Guds välbehag, bliva fast och oviklig, trogen och flitig i sin kallelse, så tjäna sin nästa och därmed göra Guds vilja — detta är nåd för Gud och den rätta vägen för levernet.
Hjälp mig, Jesus, troget vandra
på den väg du anbefallt,
att som mig jag älskar andra,
älskar dig utöver allt.
Giv att jag din röst må höra
och din vilja gärna göra.
Hjälp mig, Jesus, tåligt lida
prövningens och sorgens slag
och med stilla hopp förbida
frälsningens och glädjens dag.
Låt mig under all min smärta
äga dig uti mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar