I dessa ord ligger det första frökornet till icke blott de första människornas tröst och salighet, utan ock till allt Guds evangelium, till hela Guds nåderike på jorden.
Det första vi här skola betrakta är, att då Herren börjar sitt strafftal till satan med de orden: "Efter du har gjort detta" (nämligen besvikit människan, fört henne i synd och förbannelse), slutar Han med de orden: "Densamme skall söndertrampa ditt huvud". Här ser jag, att det är för vårt syndafall, som Herren här brinner, att det var detta, som skulle hämnas — och så kraftfullt, att Han säger till förföraren: Ditt huvud skall sönderkrossas, söndertrampas — eftersom du har gjort detta. Här ser jag, att Herren Gud själv antagit sig vår sak och står på vår sida emot satan, att hämnas på honom och frälsa oss — och det med så brinnande hjärta, att han brukar de starkaste hotelseord, som kunna tänkas; ty vad kan tänkas mer förskräckligt och dödande för ormen, än att hans huvud skall söndertrampas, sönderkrossas. Detta har visserligen för den listige satan varit ett förfärligt ord.
Så se vi åter här, att Gud brinner av nit för sin förlorade son, människan. Likaså se vi, huru Kristus upptändes, när Han talade om dem, som förarga (d. ä. förleda, fördärva) de små, som tro på Honom; man har aldrig hört av den milde Frälsarens mun så hårda ord, som då Han talar om en kvarnsten, som borde bindas vid halsen på sådana förförare och i hast föra dem i havets djup. Av sådana ord borde man dock märka Guds brinnande hjärta för själarna, borde man åtminstone märka, att Gud icke är så liknöjd om oss, som vårt arga, otrogna hjärta utmålar Honom.
Vi hava visserligen hans bestämda försäkringar om detta hans kärleksnit — vi hava ännu mer bevis därav i verk och gärning, i allt vad Han gjort för vår frälsning; men våra hjärtan äro sådana, att vi ofta icke tro eller besinna dessa stora bevis. Då kunna vi ofta lättare tro, vad vi själva upptäcka, när Herren icke talar till oss. Här få vi liksom lyssna — lyssna på Herrens tal till ormen, och själva därav upptäcka hans innersta tankar om oss. Efter du har gjort detta, förbannad vare du över allt det, som har liv — och kvinnans säd skall söndertrampa ditt huvvud.
Det andra, som jag här märker är att Herren gör vår sak till en affär mellan Kristus och djävulen. Han säger, att kvinnans säd skall krossa ormens huvud, och ormen skall krossa kvinnosädens häl. Det förtjänar märkas, att i grundtexten står samma ord om ormens anfall på kvinnosädens häl, som om dennes förstörande av ormens huvud, fastän det i vår bibel är översatt med stinga, när det talas om ormen. Det hebreiska ordet betecknar egentligen allt slags ont, som fientligt tillfogas, och dess närmare betydelse beror dels av vem som tillfogar det onda, dels av den lem på vilken det tillfogas. Därav förstår man, varför det på förra stället blivit översatt med söndertrampa, på det senare med stinga.
Men här är det en märkvärdig antydning, huru också Kristus skulle krossas i denna strid, huru ormen skulle också använda allt våld emot Kristus och krossa Honom, dock endast till hälen — hans lägre del, hans mandom, som ock blev krossad i hans död, då Han däremot till sin högre del behöll segern och livet. Det hela uttrycker, att det skulle bliva en hård kamp, en strid på liv och död emellan kvinnans säd och ormen.
Så talar Herren — och talar däremot icke ett ord om oss, om något vårt tillgörande i denna stora affär, vår frälsning från synden, döden och djävulen. Så alldeles har Herren tagit denna sak från oss; så alldeles är den gjord till Kristi egen. Vi vore ock eljest evigt förtappade; ty att bota syndafallet, fria oss ifrån synden, djävulen och döden, är ett verk som vida övergår alla våra krafter, "vi äro där alltför svaga i harnesket"; därför har den nådige Herren gjort det till sin egen sak, prisat vare hans namn!
"Så älskade Gud världen, att Han utgav sin ende Son." — "Såsom igenom en människas olydnad synden och döden är kommen i världen, så kommer ock igenom ens lydnad livet och rättfärdigheten." Alltså säger Herren: "I ären sålda för intet, I skolen ock varda lösta utan penningar." "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss."
Och vad bliver frukten för oss? Att vi skola alls intet behöva göra till våra synders avplanande, utan vi skola få allt helt till skänks av Guds alldeles fria, oförskyllda nåd, blott vi vilja taga emot den, blott vi vilja komma till hans nådesbröllop, när Han kallar, och låta Honom göra oss gott. Och då skola vi bliva icke något mindre än själva Guds rättfärdighet genom Honom. O Gud, föröka oss tron!
Här sannas Mose ord: "Herren varder stridande för eder, och I skolen stå stilla därtill. Frukten eder icke, stån och sen till, vilken en salighet Herren varder görande med eder." Herren föröke oss tron!
Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat,
och Guds nåd i ljuset bragt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar