Den första skapelsen hade blivit fördärvad genom syndafallet och
det, som var en lust och förnöjelse för Guds hjärta, då Han såg på
allt, det Han hade gjort, undergick en så sorglig förstörelse, att Herren
på människosätt talade om en ånger över, att Han gjort människorna. Men då gav Gud oss det eviga "Ordet", "begynnelsen till Guds kreatur"
att Han skulle åstadkomma en ny skapelse på jorden — den nya människan,
som är skapad efter Gud, liksom i den första skapelsen, i sannskyldig
rättfärdighet och helighet - skapad i Kristus Jesus till goda
gärningar, till vilka Gud tillförne har berett oss.
Var någon är i Kristus", säger aposteln. Vad det vill säga
och huru det tillgår, hava vi ofta betraktat, nämligen att Anden så
straffar allt det, som är i oss, synd, otro, egenrättfärdighet, att vi till slut
ingenstädes finna ro, utom i Kristus och hans rättfärdighet. Då
själen, jagad och driven av Andens beständiga straffande, till slut måste
helt insvepa sig i Kristi rättfärdighet och hava blott i Honom sitt allt,
både sin rättfärdighet och sin starkhet, då heter det: hon är i Kristus.
Och då, säger aposteln, är hon ock ett nytt kreatur — det gamla är
förgånget, och allting är vordet nytt.
Och detta är den uppenbaraste
sanning i erfarenheten! Varje kristen vittnar, att på samma gång
han fick liv i Kristus, fick ljus och frid i hans rättfärdighet, blev i
detsamma i hans inre ett alldeles nytt väsende, ett nytt hjärta och sinne,
så att han nu såg allting annorlunda, han fick ett nytt förstånd i alla
andliga ting, ny syn och hörsel, ny lust i hjärtat, nya fröjder och nya
sorger, nya utsikter och nya strävanden: korteligen, han har ett nytt
liv, en hel ny värld för sig - "allting är vordet nytt". Detta yttrar sig
ock hos honom i ett nytt tungomål, nytt tal och nytt leverne.
Och vad det gamla angår, som ännu finns kvar hos mig, har jag
nu kommit i en ny ställning till detsamma: synden, lustarna, som förr voro min förnöjelse, äro nu min plåga och förskräckelse; det andliga
och himmelska, som förr var mig tråkigt och främmande, år nu mitt
liv och min lust. Mitt sinne är nytt, fastän köttet, efter det gamla
adamitiska fördärvet, är sig alltid likt. Detta nya inre är det
starkaste beviset på en ny födelse, ty födelse tyder på själva det inre väsendets förvandling. Och Kristus säger. Utan en varder född på
nytt, kan han icke se Guds rike." Och Johannes säger: Guds barn, vilka icke äro födda av blod, icke heller av köttslig vilja, icke heller av någon mans vilja, utan av Gud."
Genom denna nyfödelse av Gud,
denna nyskapelse, återställes det i syndafallet förlorade Guds beläte i
människan, nämligen uti de trognas sinne och anda; men emedan vi
ännu leva i köttet, vilket är fullt av synd och strider emot Anden, är
detta nya beläte ännu icke uppenbart och fullkomligt. Men den nya
människan, som är skapad efter Gud i sannskyldig rättfärdighet och helighet,
skall en gång förlossas ifrån denna dödens kropp, då Kristus varder
uppenbar, och "då varda vi lika Honom".
Här må nu var och en pröva sig själv. Aposteln säger bestämt:
"Var någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur." Om du menar
dig vara omvänd och troende, men icke har fått detta nya sinne och
hjärta, icke i ditt inre blivit ett nytt kreatur, vet du ännu icke, vad
den rätta tron och saligheten i Kristus vill säga. Hela Skriften vittnar ju överallt, att den sanna tron medför ett nytt sinne, nytt
hjärta, vänskap och bekantskap med Gud, lust till hans lag och seger
över världen. Så omöjligt som att eld skulle vara utan värme, så
omöjligt kan tron och nyfödelsen av Guds Ande vara utan liv och kraft.
Var någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur. Detta är kort
och enkelt talat av aposteln, men bestämt och avgörande. Flyg icke
förbi den prövande sanningen, stanna och var uppriktig emot dig själv!
Allt Guds ord måste vördas och med allvar betraktas. Det är bättre
att i tid upptäcka sin andes falskhet, än att för sent vara bedragen.
Du kan ju veta med dig, om du genom din tro kommit till den här
nämnda inre förändringen.
Om ock dina synder och skröpligheter ännu vore än så många och svåra, men du dock därjemte har detta nya sinne,
först att Kristus, Kristus blivit ditt A och O, ditt första och ditt sista, din enda tröst,
ditt dagliga behov, så att du helst vill höra något om Kristus och hans förtjänst — och, för det andra, att du i följd därav har fått en ny kärlek och lust till Guds lag och hans vägar, varigenom ock dina synder blivit din värsta plåga — si, om ock dina synder
och brister då äro än så svåra, är dock detta nya väsende det säkraste
bevis, att du är född av Gud.
De fåvitska jungfrurna kunna väl vara
religiösa, älska ordet i allmänhet och öva sina vissa heliga gärningar;
men - att hava sin lust och sitt liv i Kristus och hans nåd, att helst
höra och tala om Kristus och syndernas förlåtelse, det finner du icke
hos dem.
Du lever, med dig skall jag leva och vinna,
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly.
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här,
tills jag dig, Frälsare,
evigt får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar