O, ett väldigt ord! Ty det står verkligen icke syndoffer, utan synd
- "gjord till synd" — betecknande, att Han av hela världens
syndamängd var så övertäckt, att Han kunde kallas idel synd; såsom biskop
Hersleb över detta språk säger: "Han blev gjord till själva synden,
så att Gud ansåg Honom för intet annat än idel synd; Gud gjorde
Honom så till sägandes till en syndakloss, en syndaklimp ... på det allt
Guds straff, all vrede, all helvetets grymhet, all satans rättighet till
oss, skulle för syndens skull uti Honom, såsom i en medelpunkt,
sammanstöta, emedan alla synder uti Honom voro församlade och hade
liksom sitt kvarter, rum och plats."
Eller såsom Luther säger: "När
den barmhärtige Fadern kastade allas våra synder uppå Honom, sade
Han: Du skall vara det alla människor varit och äro, ifrån tidens
begynnelse intill dess ända; du skall vara den syndaren, som tog äpplet
i paradiset; du skall vara David, som bedrev hor och mord; du skall vara Paulus, som förföljt, försmädat och förövat all våldsamhet etc.
Korteligen, du skall vara det alla människor äro, likasom hade du allena
gjort alla människors synder; därför tänk nu på, huru du betalar och gör tillfyllest för dem."
När nu medlaren sålunda bar världens synder,
kom ock all lagens förbannelse över Honom, d. ä. all den Guds vrede, onåd och pina, som all världens synd förtjänat. Denna kamp
började i örtagården och var så hård, att den utpressade av den starke
Hjälten den oerhörda blodsvetten under bön och tårar, såsom av en
svag, vanmäktig syndare. Med Guds tillräknelselag är intet skämt,
utan det allrastörsta allvar. När Gud en gång kastat synden på Honom,
kunde Han icke ens inför Gud klaga, att Han var oskyldig, utan måste
stå för Fadern som en stor syndare och smaka all lagens förbannelse.
Denna fullbordades uti döden på korset, vilken innefattade all lagens
förbannelse.
Här höll nu även döden slutligen sin drabbning med
livet. Döden är en allsmäktig herre över hela världen; ty han
övervinner konungar och furstar och alla människor. Nu lägger han
sig med all makt på Kristus, vill även övervinna och uppsluka Honom,
tyckes ock häruti lyckas, då Herren med starkt rop och tårar uppgiver
andan. Men emedan i Honom var det eviga livet, även då, när
Han lät döden övervinna och döda sig, vände detta livet om,
övervann och dödade döden.
Genom denna Kristi oskyldiga död för världens synder blev hela den stora segern vunnen, varigenom ormens
huvud blev krossat. Lagen hade tagit ut allt, vad han hade att
fordra av människosläktet; synden hade blivit fullkomligt avstraffad och
försonad; döden hade blivit övervunnen av livet; djävulen hade
därigenom förlorat sitt rov; "åklagaren var förkastad" och "dömd", och
genom förbundets blod blevo fångarna utsläppta utur kulan. Ty nu var en evig pardon, liv och frihet och rättfärdighet åt alla förvärvade,
och änglar och saliga skaror sjöngo om segern: "Ära och lov och pris
och starkhet vare vår Gud och Lammet."
Detta var den herrliga
seger, om vilken står skrivet: Döden är uppsvulgen uti segern. Du
död, var är din udd? Du helvete, var är din seger? Dödens udd
är synden; syndens kraft är lagen. Men Gud vare tack, som har givit
oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
Och så är nu hela världen genom Kristi herrliga seger likaså sant
och riktigt i Kristus förlossad, som hon i Adam är fallen och förtappad,
och får likaså oförskyllt genom Kristus det eviga livet, som hon genom
Adam fått synden och döden i arv. Arvet av Adam se och känna vi
alla stunder i oss och i världen; men arvet i Kristus se och känna vi
icke, det måste endast genom evangelium förkunnas och av oss tros. Men
Herren Gud ser Kristus och hans förtjänst.
Därför så sant du ser världen försänkt i synder, så sant ser Gud alla människor i Kristus
fullkomligt försonade, rättfärdigade och helgade, ja, så täcka, som då Han
i begynnelsen såg på allt, det Han hade gjort, och si, det var allt
ganska gott. Vore icke världen så återställd för Guds ögon, då hade
icke Kristus fullkomligt uträttat sitt försoningsämbete.
Och nu återstår
således intet annat för vår salighet än evangelii bud: Hyllen Sonen!
Kommen igen, I avfälliga barn! Kommen, låtom oss gå med varandra till rätta: Om edra synder än vore blodröda, skola de dock varda
snövita. Den där törstar, han komme; och den der vill, han tage
livets vatten för intet. Den där tror och blir döpt, han skall bliva
salig; men den där icke tror, han skall bliva fördömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar