Önskar du att kunna klart se, huru Herren Gud är sinnad, och vad Han slutligen vill göra med oss, så se blott på Israels historia,
huru Han handlade både med arma, botfärdiga syndare och med det
otrogna och genstörtiga folket. Skåda här, vad Gud skall göra med
dem, som aldrig vilja lyda hans kallelse till bättring, utan alltid
förbliva i synd och fåfänglighet. Skåda här, vad Han vill göra
även med dem, som med mycket nit om Gud, om fromhet och bön,
också hava i allt detta sin egentliga tröst, sin rättfärdighet, och äro så icke
"evangelium lydiga". —
Och nu: vad gjorde Gud med det självrättfärdiga,
otrogna och obotfärdiga Israel! Detsamma skall Han ock
göra med de otrogna och obotfärdiga kristna.
Profeten säger: "De
bedrövade och förbittrade hans Helige Ande; därför vart Han deras
fiende och stridde emot dem." Herren Gud gjorde då, vad Han på
ett annat ställe hade förutsagt: "Efter jag nu kallar, och I neken det.
Jag räcker min hand ut, och ingen aktar därtill; så vill jag ock le åt
eder ofärd och begabba eder, när det kommer, som I frukten; när
över eder kommer såsom en storm, det I frukten, och eder ofärd såsom
ett väder. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola
bittida söka mig och intet finna".
Så gjorde Herren vid många
straffdomar över Israel, men isynnerhet uti den sista vid Jerusalems
förstöring. Då var där ett sådant bedjande inom staden, att stenarna
kunnat röras; men himmelen var såsom av koppar, tillsluten för all
bön. Nu var det Herrens tid att icke höra dem, såsom de förut icke velat höra Honom.
Så handlar Herren. En tid uträcker Han sina
händer i nåd och bjuder syndaren komma; en annan tid, då nådens
dag är slutad, då följer en dom utan barmhärtighet. O, att var och
en ville vakna och besinna, att Herren är ännu densamme, och hans
hotelser till otrogna kristna lika sanna som hotelserna till det otrogna
Israel!
Men såsom Gud är en förskräcklig domare över sina föraktare, så
är Han ock övermåttan nådig emot alla dem, som höra hans röst och
komma till hans fötter. Se, huru Han här beskriver sitt ihärdiga väntande efter det "olydiga och motsägande folket". Och betänk åter,
att Gud är densamme i alla tider. Just sådan Han någonsin var
eller beskrev sig, sådan är Han även i dag.
Och vad säger Han om
sig: Hela dagen har jag uträckt mina händer. Således står Han
även i denna stund med uträckta händer emot var och en, som önskar
att kunna tro och komma till Honom. Så säger ock Herren Kristus:
"Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade. Jag vill vederkvicka eder." "Den till mig kommer, honom kastar jag icke ut."
Detta är visst detsamma som: Jag står med uträckta händer.
Men då
säger du: Denna nåd kan dock endast tillhöra rätt botfärdiga och lydiga
själar; jag åter är beständigt olydig, har icke ens en rätt allvarlig vilja och kärlek till det goda; huru kan då jag hava någon tröst härav?
— Svar: Se dock efter, huru orden lyda. Han säger icke: Jag
uträcker mina händer till ett lydigt och botfärdigt folk, utan tvärtom så:
"Till det otrogna och genstörtiga folket."
Men huru skall detta
förstås? Ett sådant folk är ju förkastat? Ja, förblir du alltid genstörtig
och motsägande, så är visserligen du för din del olycklig; men
Herren Gud är dock själv sådan, som Han säger. Frågan var ju, om Gud
kan vara nådig, då du är så olydig. Hör och glöm då aldrig, att
nåden i Guds hjärta är alldeles fri och oberoende av din fromhet.
Se,
huru Han kom till Adam på syndafallets dag med det första
evangelium, då denne var så full av ondska, att han med bitterhet ville skjuta
skulden för fallet på Gud själv. Ändå frambar Gnd sitt nådefulla
budskap.
Se, huru den förlorade sonens fader, då den arme sonen "ännu var långt ifrån", "lopp emot honom, föll honom om halsen och kysste
honom". Så har Herren Kristus själv beskrivit sitt hjärtelag. Förblir
du beständigt borta i det främmande landet, så blir du ock evigt borta
från Guds nåd och salighet; men fadershjärtat är dock oförändrat,
fadersarmarna äro dock utsträckta emot dig, så länge din nådedag varar, så länge du ännu blir kallad. "Han uträcker sina händer hela
dagen till ett olydigt och motsägande folk."
Men har det ock kommit
därtill, att du själv straffar din ondska och olydnad, ville gärna kunna tro
och lyda, men ännu dagligen känner naturens olydnad, vilken ock
framträder i tankar, ord och gärningar, för vilket allt du dock vid Jesu
fötter söker all nåd, både förlåtelse och hjälp, så är du visserligen både
sökt och funnen av din himmelske Fader. Ty då är olydnaden mot
evangelium bruten, och du är redan i Faderns famn.
Måtte vi
aldrig glömma, vad denna text säger, att Gud står med utsträckta
händer även mot ett olydigt folk. Så måste då visserligen den människa varda med all hans kärlek och glädje emottagen, som själv straffar sin
olydnad och innerligt önskar att kunna både tro och lyda Honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar