"Genom Jesus Kristus hava vi en tillgång i tron till den nåd, i vilken vi stå." (Rom. 5:2)

Ordet tillgång, tillträde till nåden, är ett ord fullt av himmelsk tröst för arma syndare. Skriften lär, att vi hava en beständig tillgång till denna nåd. Aposteln säger på andra ställen: "tillgång till Gud", eller "till Fadern genom Kristus", och i Hebr. 10 kallar han det "frihet till att ingå uti det heliga genom Jesu blod; vilken Han har berett oss till en ny och levande väg genom förlåten, d. ä. genom sitt kött".

O, en evig tröst, att denna tillgång, denna frihet att ingå till nådestolen, denna nya och levande väg genom förlåten, står oss beständigt öppen! Det är detta, som hjälper i alla händelser, vadhelst jag kan upptäcka om mitt tillstånd, även om jag finner, att jag härtills icke trott, utan varit falsk och bedragen, som Judas eller trollkarlen — även han, som var "full av bitter galla och bebunden i vrånghet", hade tillgång till nåden, efter aposteln sade: "Bättra dig och bed Gud, att ditt hjärtas tankar må varda dig förlåtna;" även den "ljumme", som fick ett så hårt tilltal: "Jag skall utspy dig utur min mun", hade dock tillträde till nåden, efter Herren tillade: "Jag råder dig, att du köper guld av mig."

Så länge det ännu heter i dag, kan därför allting hjälpas, emedan vi hava alltid tillgång till nåden, vi kunna i dag begynna att fly till denna nåd; såsom aposteln på grund av denna tillgång förmanar: "Därför, låtom oss tröstligen framgå till nådestolen, att vi våga få barmhärtighet och finna nåd, på den tid oss hjälp behöves."

Allt grundar sig därpå, att vi hava denna tillgång endast "genom Jesus Kristus", att vi hava en överstepräst, som kan varkunna sig över vår svaghet, en "evig överstepräst", som "har ett oförgängligt prästerskap; varför Han ock kan evinnerligen göra dem saliga, som genom Honom komma till Gud, och lever alltid och beder alltid för dem".

Det är dels av den beständiga tillgången till nåden, dels därav att vi hava nåden endast "genom Jesus Kristus, vår Herre", som det kommer, att vi kunna genom tron beständigt förbliva i nåden.

Härmed är då den stora, tröstliga sanningen viss och bekräftad ur Skriften, att inga brister och skröpligheter, inga skiften av bättre eller sämre stunder, upphäva eller rubba vårt nådestånd, så länge vi bliva i tron på Kristus och icke helt avfalla från Honom; utan allt, vad syndigt som någonsin kan inträffa under vandringen, skall just botas och motägas av en gudomlig nådesanstalt, det i Kristus grundade nådeförbundet - allt skall botas av den evige översteprästen, som är just därtill ingången med sitt eget blod i himmelen, att Han skall vara år Försvarare hos Fadern, såsom Johannes säger: "Detta skriver jag eder, kära barn, att I skolen icke synda; men om någon syndar, då hava vi en Försvarare när Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig." Denne försvarare och detta nådeförbund äro mäktigare, än allt vad möjligen kan inträffa i hela vårt liv.

Då Andens ljus hos de trogna uppenbarar och bestraffar allt, vad som är syndigt, uppkomma hos dem mångahanda och svåra prövningar för denna tro.

Den ene har av svåra frestelser blivit kullkastad, känner nu gruvliga hotelser i samvetet och klagar: Jag har gjort ett uppenbart fall, jag är skild ifrån nåden.

Den andra klagar under ihärdiga frestelser: Mitt hjärta är falskt, det älskar synden, det är ostadigt och lösligt, jag vakar icke rätt o. s. v.

En tredje går under långvarig torka, invärtes känslolös och död, såsom en sovande, klagar och vet intet råd, för att bliva rätt vaken och gudfruktig. Allt det fördärv, som vi ärvt av Adam, låter på mångahanda sätt känna sig, när Anden belyser och straffar detsamma.

Är det möjligt, att allt detta elände kan överskylas av nåden?

Ja, berodde nåden till minsta del på oss, vore det omöjligt. Här skall det visa sig, om du tror de orden, att i stå i nåden endast "genom vår Herre Jesus Kristus". Tvivlar du, att allt detta elände, med vilket du ligger vid nådestolen, kan övertäckas av nåden, då måste du antingen grunda din tro till en del på något gott hos dig själv, eller ock måste du säga, att Guds Son icke är en fullkomlig Frälsare och Försvarare hos Fadren.

Denna punkt är därför övermåttan viktig, nämligen att väl fasthålla de orden: "Genom Jesus Kristus", och djupt inskriva i hjärtat den sanningen, att vår rättfärdighet och frid hos Gud är allenast i Honom, som är i Guds åsyn för oss — eller ock är allt förlorat och allt falskt, vad Skriften vittnar härom.

Om rättfärdigheten blott till en del kommer av lagen, "så är Kristus fåfängt död". "Om arvet förtjänas genom lagen, så är tron vorden onyttig, och löftet är blivet omintet."

Så hava vi då sannerligen en evig nåd hos Gud, så sant det sker endast "genom Jesus Kristus, vår Herre".