Här höra vi, att för Gud är det blott fråga om lydnad. Därav skola vi lära, att den ena gärningen är för Honom lika stor som den
andra, att en gärnings värde beror endast av Guds bud; att om Gud
har befallt en sak, så är den en stor och viktig gärning, vore den ock
så liten som att upptaga ett halmstrå; men om Gud icke befallt den,
är den mindre än intet, vore den ock så stor, som att uppväcka de
döda eller att omvända hela världen. Så blir då endast Guds
uppenbarade ord och bud våra fötters lykta, vår vandrings rättesnöre.
Måtte vi då var och en väl eftersinna, vad Gud har befallt
oss. Varje kristen har alltid tvenne slags plikter, av Gud oss ålagda:
först några enskilda eller kallelsens; för det andra de allmänna eller de
tillfälliga kärlekstjänsternas emot nästan. Om de första säger Skriften:
"Så förmanar jag nu eder, att I vandren såsom tillbörligt är uti den
kallelse, däruti I ären kallade — alla lemmar hava icke allt samma ämbete. Var och en såsom Herren har kallat honom, så vandre han.
Omskärelsen är intet och förhuden intet, utan hålla Guds bud. Var
och en blive uti den kallelse, i vilken han är kallad" o. s. v.
Om
de gemensamma plikterna heter det: "Allt det I viljen, att människorna
skola göra eder, det gören I ock dem. Älska din nästa såsom dig själv.
Så är nu kärleken lagens fullbordan." Likväl bör märkas, att just i
kallelsens verk utövas vanligen de flesta kärlekstjänster emot nästan.
Vad kallelsen angår, är det få menniskor, som rätt besinna, huru Gud
just där nedlagt sin första och förnämsta fordran på oss. Man bör
därför öppna sina ögon och se, huru ända uppifrån Guds tron i
himmelen och ned till det nedersta jordens rum råder uti allt en Guds
ordning och inrättning. Gud, som är "ordningens Gud", har så
förordnat, att den ena skall vara regent, den andra undersåte; den ena
husherre, den andra tjänare; den ena fader eller moder, den andra barn;
den ena rik, den andra fattig; den ena gift, den andra ogift; liksom uti
kroppen den ena lemmen skall vara öga, en annan öra, en tredje hand,
en fjärde fot. Nu är Guds första vilja och fordran, att var och en
sköter sin syssla, att den regerande väl regerar, den lydande troget
lyder; att ögat ser och lämnar åt örat att höra; att foten går och
lämnar åt handen att arbeta.
O, vilken salig levnad då skulle inträda
på jorden, om var och en besinnade, att det är Guds första vilja och
fordran angående levernet, att var och en gör sin kallelses verk, att detta är en sann och helig gudstjänst, som behagar Herren väl, att man
mitt i hushållet, i de enklaste gärningar står i ett heligt tempel och
förrättar den behagligaste gudstjänst!
Men ack, härtill fordras ett andligt
öga, som icke blott ser, det som är för ögonen, utan ser Guds ordning
och befallning. Om vi med lekamliga ögon såge Gud framför oss och
hörde Honom begära en tjänst av oss, om också den allraringaste, så vore den oss icke mer ringa, utan finge strax ett högre värde, och vi
skulle med största lust utöva den, blott därför att vi finge tjäna Gud
dermed. Såsom Luther säger: "Om Gud med sina änglar en dag
besökte dig och befallde dig sopa golvet, skulle du väl bliva så glad däråt,
att du icke visste, huru du skulle ställa dig därvid — sannerligen icke
för gärningens skull, som i sig själv var ringa, utan för hans skull, som
befallt dig densamma." Och nu har Gud verkligen givit dig sådana
befallningar, då Han t. ex. låtit dig bliva en tjänstepiga eller ett barn
i huset, ty till dem har Han sagt: "Varen edra herrar hörsamma och
lyden dem. — Hedra din fader och din moder" — alltså: Gör, vad
de sätta dig att göra! Detta är således Guds befallning. Så ser du
då, att när din fader, moder, husbonde eller matmoder bjuder dig göra
något, så står Gud bredvid med sitt fjärde bud och säger: Ja, gå och
gör det!
Därför säger aposteln: "Varen all mänsklig ordning underdåniga
för Herrens skull." Märk: för Herrens skull — för Herrens
skull! Vad betyder detta ordet, om icke just det, att denna mänskliga
ordning i grunden är en Guds ordning, en Guds befallning —
nämligen så länge den är en ordentlig mänsklig ordning och icke en djävulsk
uppresning emot något Guds bud. Den är en Guds ordning, alldenstund
Gud har inrättat densamma.
Det är viktigt och nödigt att kristna väl giva akt på sådana ställen i Skriften och ofta betänka detta
ämne; ty huru hårt ansätter oss icke satan i detta fall och verkar hos
den ena tröghet och försumlighet, hos en annan de gruvligaste
anfäktningar, missnöje och frestelser, som med makt och våld vilja föra
honom bort ifrån sin kallelse, göra honom avundsjuk och ostadig, så att
han med ingenting trives, utan kastas hit och dit. Må vi då i varje
förhållande väl besinna dessa Herrens ord: Lydnad är bättre än offer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar