"Då tiden vart fullkommen, sände Gud sin Son, född av kvinna, gjord under lagen." (Gal. 4:4)

Märk här den höga, eviga grunden för vår frihet ifrån lagen! Gud sände sin Son under lagen! Och det för att förlossa dem, som voro under lagen. Märk, det står ju så: "På det Han skulle förlossa dem, som voro under lagen."

I fattiga själar, prisen och upphöjen Honom evinnerligen! Detta tröstrika huvudinnehåll av språket är så framstående, att var och en måste se det. Den helige aposteln har med mycken eftertanke och djup ande författat sina ord, så att de fordra en noggrann eftersinning. Först säger han: "Då tiden vart fullkommen" — nämligen "den tid, som var av Fadern förelagd", då gamla testamentets förmyndarregering skulle hava sin ända och alla profetians löften och förebilder gå i fullbordan. Dessa orden, "då tiden vart fullkommen", föra således våra ögon på hela det gamla testamentets långa gyllene kedja av gudomliga löften, förebilder och målningar, allt ifrån det första löftet, som gavs på syndafallets dag om "kvinnans säd, som skulle söndertrampa ormens huvud" — på alla dessa gudomliga förutsägelser och förebilder uti den vidlyftiga levitiska gudstjänsten, där så många tusende offerdjur, jämte offerprästerna, alla förebildade den store översteprästen och det stora försoningsoffret.

Sannerligen, ett oändligt starkt, ett tusenfaldigt vittnesbörd av Gud, mot vilket alla våra tankar, tycken, känslor och motsägelser måste förblekna och bliva till intet. Vad förslå vi emot en hel lång världsålders tusenfaldiga förebilder och löften av Gud själv?

Och vad säga nu alla dessa löften och alla dessa blodiga offerdjur i den förebildande gudstjänsten? Uti Ebr. 10 läsa vi: "Lagen hade skuggan till det tillkommande goda och icke själva varelsen. Årligen måste man offra alltid enahanda offer, som aldrig kunde göra dem fullbordade, som det offra — ty omöjligt är genom oxablod och bockablod borttaga synder. Därför, då Han (Kristus) kommer i världen, säger Han (till Fadern): Offer och gåvor har du icke velat, men kroppen har du mig berett. Si, jag kommer; i boken är skrivet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud." Så talar Guds Son, då Han kommer i världen! "I boken är skrivet om mig; hela gamla testamentets heliga bok handlar om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud. Det var icke själva offerdjuren, du ville hava, o Fader; nej, kroppen har du mig berett — det var min kropp, som de allesammans förebildade; det är min kropp, som skall bliva offret, vilket du velat hava, o Gud."

Gud öppne våra sinnen för en så outsägligt herrlig text! Här se vi grunden för vår frihet ifrån lagen. Här se i förklaringen av orden: Kristus är lagens ände och Guds lamm. Gud öppne våra sinnen och hjärtan! "Gud sände sin Son, född av kvinna, gjord under lagen." Allt ifrån åttonde dagen, då Han enligt lagen tog omskärelsen, var hela hans liv blott lagfullbordan för oss. Lagen kräver så billigt och så idkeligt, att vi skola älska Gud av allt vårt hjärta, av all vår själ, av alla våra krafter och av all vår håg, och vår nästa såsom oss själva; men ingen av oss fullgör detta. Då kom Kristus och gjorde det för oss: Han älskade Gud av allt sitt hjärta och av all sin själ; det var hans mat, att Han gjorde Faderns vilja; och Han älskade sin nästa såsom sig själv, Han gav sitt liv för bröderna, ja, för sina ovänner. Och aposteln säger uttryckligt, att allt detta skedde för oss, skedde "för att förlossa dem, som voro under lagen".

Betänk allt detta väl, så skall du till stor salig förundran finna, att vi aldrig behöva hålla lagen för att därigenom äga Guds nåd och saligheten, utan att den saken är av Guds stora barmhärtighet alldeles lagd på en annan, på vår medlare och lagfullgörare. "Så älskade Gud världen, att Han utgav sin ende Son." Syndafallet var så grundförstörande för alla våra krafter, att i oss fanns icke det minsta, som icke var förgiftat, uppfyllt av synd och ondska, så att icke en enda varelse av hela släktet kunde fullgöra Herrens lag, utan allt, vad som är i oss, strider emot densamma i alla dess bud; vilket ock de djupt och bittert känna, som blivit av Guds helighet berörda, så att de kämpa och arbeta med att fullgöra lagen. Och då nu Gud för sin eviga sanning och rättfärdighet icke kunde efterskänka en bokstav eller prick av lagen, varföre allt kött låg under en evig förbannelse, såsom vi ock dagligen känna, då fattade Gud, driven av sin oföränderliga barmhärtighet och kärlek till människan, det nådefulla rådet att sända sin egen Son till att för oss fullgöra lagen.

Sådant ligger i det dyra språket: "Då tiden vart fullkommen, sände Gud sin Son, född av kvinna, gjord under lagen; på det Han skulle förlossa dem, som voro under lagen." Och detta är grunden, varför Gud icke ser på oss och dömer oss efter lagen, varför "ingen fördömelse är för dem, som äro i Kristus Jesus", utan de äro i Honom så "täcka" för Gud, som om de aldrig gjort en enda synd.