tag:blogger.com,1999:blog-39081109762314717822024-03-18T04:03:20.751+01:00Betraktelser för var dag i året av Carl Olof RoseniusMed anledning av Rosenius-jubiléet 2016 publiceras här hans s.k. dagbetraktelser i bloggform. Urvalet ur hans samlade skrifter gjordes av Amy Moberg med Lina Sandells hjälp, och första utgåvan kom 1873. Den här texten bygger på Projekt Runebergs inskannade version, som i sin tur är hämtad ur artonde upplagan (tryckt 1897).Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.comBlogger2157125tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-34175975802131221512024-03-13T09:49:00.004+01:002024-03-13T09:49:41.821+01:00"Om nu någon är i Kristus, så är han en ny skapelse; det gamla är förgånget, se, allting är vordet nytt!" (2 Kor. 5:17)<p>Den första skapelsen hade blivit fördärvad genom syndafallet, och det som var en lust och förnöjelse för Guds hjärta, då han såg på allt som han hade gjort, undergick en så sorglig förstörelse att Herren på människosätt talade om en ånger över att han gjort människorna. Men då gav Gud oss det eviga "Ordet", "begynnelsen till Guds skapelse", för att han skulle åstadkomma en ny skapelse på jorden — den nya människan, som är skapad efter Gud, liksom i den första skapelsen, i sannskyldig rättfärdighet och helighet - skapad i Kristus Jesus till goda gärningar, till vilka Gud tillförne har berett oss.</p>"Om någon är i Kristus", säger aposteln. Vad det vill säga och hur det går till, har vi ofta betraktat, nämligen att Anden så straffar allt det, som är i oss, synd, otro, egenrättfärdighet, att vi till slut ingenstans finner ro, utom i Kristus och hans rättfärdighet. Då själen, jagad och driven av Andens beständiga straffande, till slut måste svepa in sej helt i Kristi rättfärdighet och ha endast i honom sitt allt, både sin rättfärdighet och sin starkhet, då heter det: hon är i Kristus. Och då, säger aposteln, är hon också en ny skapelse — det gamla är förgånget, och allting är vordet nytt.<br /><br />Och detta är den uppenbaraste sanning i erfarenheten! Varje kristen vittnar om att på samma gång han fick liv i Kristus, fick ljus och frid i hans rättfärdighet, blev det i detsamma i hans inre ett alldeles nytt väsen, ett nytt hjärta och sinne, så att han nu såg allting annorlunda, han fick ett nytt förstånd i alla andliga ting, ny syn och hörsel, ny lust i hjärtat, nya fröjder och nya sorger, nya utsikter och nya strävanden: kort sagt, han har ett nytt liv, en hel ny värld för sej - "allting är vordet nytt". Detta yttrar sej också hos honom i ett nytt tungomål, nytt tal och nytt leverne.<br /><br />Och vad angår det gamla som ännu finns kvar hos mej, så har jag nu kommit i en ny ställning till detsamma: synden, lustarna, som förr var min förnöjelse, är nu min plåga och förskräckelse; det andliga och himmelska, som förr var mej tråkigt och främmande, år nu mitt liv och min lust. Mitt sinne är nytt, fastän köttet, efter det gamla adamitiska fördärvet, alltid är sej likt. Detta nya inre är det starkaste beviset på en ny födelse, ty födelse tyder på själva det inre väsendets förvandling. Och Kristus säger. Utan att en varder född på nytt, kan han inte se Guds rike." Och Johannes säger: Guds barn, som inte är födda av blod, inte heller av köttslig vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud."<br /><br />Genom denna nyfödelse av Gud, denna nyskapelse, återställs den i syndafallet förlorade Guds avbild i människan, nämligen i de trognas sinne och ande; men eftersom vi ännu lever i köttet, vilket är fullt av synd och strider emot Anden, är denna nya avbild ännu inte uppenbar och fullkomlig. Men den nya människan, som är skapad efter Gud i sannskyldig rättfärdighet och helighet, ska en gång förlossas ifrån denna dödens kropp, då Kristus blir uppenbar, och "då blir vi honom lika".<br /><br />Här må nu var och en pröva sej själv. Aposteln säger bestämt: "Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse." Om du menar dej vara omvänd och troende, men inte har fått detta nya sinne och hjärta, inte i ditt inre blivit en ny skapelse, vet du ännu inte vad den rätta tron och saligheten i Kristus vill säga. Hela Skriften vittnar ju överallt, att den sanna tron medför ett nytt sinne, nytt hjärta, vänskap och bekantskap med Gud, lust till hans lag och seger över världen. Så omöjligt som att eld skulle vara utan värme, så omöjligt kan tron och nyfödelsen av Guds Ande vara utan liv och kraft.<br /><br />Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Detta är kort och enkelt talat av aposteln, men bestämt och avgörande. Flyg inte förbi den prövande sanningen, stanna och var uppriktig mot dej själv! Allt Guds ord måste vördas och med allvar betraktas. Det är bättre att i tid upptäcka sin andes falskhet, än att för sent vara bedragen. Du kan ju veta med dej, om du genom din tro kommit till den här nämnda inre förändringen.<br /><br />Om än dina synder och skröpligheter ännu vore än så många och svåra, men du dock därjämte har detta nya sinne, först att Kristus, Kristus blivit ditt A och O, ditt första och ditt sista, din enda tröst, ditt dagliga behov, så att du helst vill höra något om Kristus och hans förtjänst — och, för det andra, att du i följd därav har fått en ny kärlek och lust till Guds lag och hans vägar, varigenom också dina synder blivit din värsta plåga — se, om än dina synder och brister då är än så svåra, är dock detta nya väsen det säkraste bevis, att du är född av Gud.<br /><br />De fåvitska jungfrurna kan väl vara religiösa, älska ordet i allmänhet och utöva sina särskilda heliga gärningar; men - att ha sin lust och sitt liv i Kristus och hans nåd, att helst höra och tala om Kristus och syndernas förlåtelse, det finner du inte hos dem.<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/O%20Jesus%20jag%20h%C3%A4pnar%20f%C3%B6r%20k%C3%A4rleken%20stora">Du lever, med dej ska jag leva och vinna,</a></i><br /><i>det gamla förgått, du gör världen ny.</i><br /><i>Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,</i><br /><i>låt köttets begär för din Ande fly.</i><br /><i>Du vare mitt begär,</i><br /><i>du vare ständigt här,</i><br /><i>tills jag dej, Frälsare,</i><br /><i>evigt får se!</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-70795915285296517942024-03-05T23:01:00.004+01:002024-03-05T23:02:18.119+01:00"Kristus är oss av Gud gjord till visdom och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning." (1 Kor. 1:30)<p>Bland de många föreskrifterna om påskalammets ätande i gamla förbundets tid fanns även den, att det helt skulle ätas upp, och att inget av det fick lämnas till morgondagen. Om något blev över, skulle detta brännas upp.</p>Tänk, en sådan förordning! Lammet skulle ätas helt. Förstår du? Förstår du, vad Herren vill säga dej med det? Du får inte ta bara vad dej behagar av Kristus; du ska anamma honom hel och hållen, sådan han är oss av Gud given, till visdom och till rättfärdighet, till helgelse och till förlossning.<br /><br />Här hjälper inte att själv välja ut, tänka och besluta något om salighetens väg, utan den är av Gud redan föreskriven; du har bara att höra och hörsamma. Den som inte vill fira påsk slipper; men den som vill ska göra det så som det är skrivet — och lammet får inte styckas, det ska ätas helt.<br /><br />Somliga styckar sönder Lammet så, att de tar Kristus bara till visdom, till profet, och njuter av hans dråpliga lärdomar, men — inget mer! De behöver honom inte själva till något egentligt gagn; de är varken i syndanöd, så att de behöver ta emot hans försoning till rättfärdighet — de behöver honom inte till överstepräst — inte heller får han bli deras konung och regera över dem, eller bli dem till helgelse och förlossning. Dessa är de som filosoferar över kristendomen och har allt bara i huvudet, i klara, väl ordnade begrepp och insikter, men aldrig börjar att använda dem på sej själva, sitt eget hjärta och leverne. O, ve, så förskräckligt de gäckas med den helige! Det är till sådana, enbart studerande förståndskristna, Herren en gång ska säga: "Vore ni blinda, då hade ni inte synd, men nu säger ni: 'vi ser', därför förblir er synd."<br /><br />Andra tar Kristus bara till förebild och helgelse och menar att han därigenom ska bli vår rättfärdighet. Dessa vill ha Kristus bara till konung. De gör endast väsen av hans efterföljelse, av vad de själva ska göra och bli, av ödmjukhet, bön, försakelse m. m. sådant. och har därigenom det största sken, såsom om de vore de mest allvarliga kristna; men under allt detta döljer sej en djup, oändlig inbillning om denna deras allvarliga gudaktighets värde, så att de också därför aldrig blir rätt eländiga och förtappade syndare, som i Kristi försoningsblod allena får sitt liv och sin tröst, utan om de också efter förståndet regelrätt bekänner trons lära, ligger dock deras hjärta fördjupat i vad de själva gör och ska göra, varför också detta är deras "visa i munnen", deras första och sista — inte den sången, som sjungs av de saliga på Sions berg: Lammet, som är dödat och har återlöst oss åt Gud med sitt blod, utan Lammet, som är vår förebild och har helgat oss med sin Ande. Vilket visar, att hjärtats egentliga skatt och tröst består i det som är verkat hos dem, inte i det som Lammet självt med sitt blod förvärvat oss. Och vad ska man säga därom? Det måste man säga: denna er allvarlighet och gudaktighet är väl goda och berömliga saker; men skada bara att de inte går lite djupare, nämligen därhän att ni blir till skam på allt detta och såsom helt utfattiga, förtappade syndare lär, att allt detta är uselhet inför Guds ögon, för vilka endast ett gäller: Lammet, som är dödat och har återlöst oss åt Gud med sitt blod.<br /><br />För det tredje finns också några, som väl vill hava Kristus till försoning, men inte till helgelse, nämligen dessa köttsliga medvandrare i de kristnas lilla hop, som gärna håller till godo att höra detta ljuvliga, hur inga synder fördömer oss och inga goda gärningar göra oss saliga, men inget vill höra om köttets dödande och Kristi efterföljelse, utan knorrar och klagar, att man genom den läran betungar deras samveten med lag. "De tar", såsom Luther säger, "bara skummet av evangelium" och kan mycket tala om nåden och tron, men när de är ute i sitt vardagsliv, är där ingen Herrens fruktans ande hos dem, utan då lever de helt fritt i sina synder och orättfärdigheter. Dessa är de grenar i Kristus, som inte bära frukt och inte rensas, böjs och kvistas, utan får växa fritt, i vad form de helst vill anta. Kristus är inget rättesnöre för dem. Vad ska man säga till dem? Jo: ert nit om evangelium och samvetets frihet är förträffligt; men — varför älskar ni inte tuktan? Ar inte även förmaningens ord av Kristus och apostlarna? "All skrift av Gud utgiven är nyttig, till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet; så att en Guds människa ska bli fullbordad, skicklig till alla goda gärningar."<br /><br />Hör, Lammet får inte styckas, det ska ätas helt. Men alla dessa felar däri, att de mer tänker än hör, att de inte väl ger akt på ordet. Märk därför: Lammet ska ätas helt.<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/P%C3%A5%20Herrens%20ord%20var%20trygg">Så skall oss Herren mer och mer framföra</a></i><br /><i>till hemlighetens uppenbarelse:</i><br /><i>Blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra,</i><br /><i>blott Kristus i oss - all vår helgelse.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-62205284954696866902024-02-29T21:11:00.006+01:002024-02-29T21:12:42.367+01:00"Ty om vi med honom blir inplantade till en lika död, så blir vi också uppståndelsen lika." (Rom. 6:5)<p>Egentligen står det: "sammanväxta till hans döds och uppståndelses likhet".</p>Dessa ord förklaras bäst genom en bild av Kristus, då han liknar sej vid ett vetekorn, som måste dö och myllas ner innan det bär frukt. Så måste också vi först dö och myllas ner till all vår egen förmåga och duglighet, innan vi kan få ett nytt, himmelskt liv och bli en sådan säd, som den himmelske skördemannen gillar och insamlar i sina lador.<br /><br />Så länge människan själv ännu är och förmår något, är allt vad hon gör, även hennes frommaste väsende, "fött av kött" och vederstyggligt för Gud. Då det är som bäst, är det besmittt med självförgudningens last och dessutom med allehanda den förgiftade naturens styggelser. All vår egen kraft och förmåga, klokhet och verksamhe måste därför bli nedslagen och tillintetgjord, om Gud ska uppenbara sin kraft på oss.<br /><br />Först då när syndaren ligger där alldeles förlorad, brottslig, fördömd, vanmäktig och rådlös, men i denna sin förtappade belägenhet får höra Guds Sons röst om idel barmhärtighet och nåd, först då börjar det sanna livet i honom. Av denna hemlighet förstår de lagkloka alls ingenting; den är för dem ett svart mörker och dårskap, ty de menar att om man bara rätt allvarligt anstränger sej, blir man helig. Och Kristi ord: Mej förutan kan ni inget göra, kastar de bakom sej, eller fattar endast så, att man måste bedja. Men Herren säger inte: Utan att ni ber till mej; nej, han säger så: "Utan att ni förblir i mej, som grenen i vinträdet, kan ni inget göra; förbli i min kärlek."<br /><br />Visserligen fordras här att bedja; men med allt bedjande blir ingen sann helgelse, om inte även det sker, som Skriften lär, att du blir död, vanmäktig och förlorad i dej själv och får ditt liv endast i Kristus, sammanväxt till hans döds och uppståndelses likhet. Nej, det måste gå efter denna regel: "Utan att vetekornet faller i jorden och blir dött, så blir det ensamt; men blir det dött, så bär det mycket frukt." Ty då är helt visst den rätta helgelsen börjad i ditt hjärta, när du haft den erfarenheten att du säger: Så ängsligt jag sökt både rättfärdighet och helgelse i mej själv, har jag med allt mitt arbete kommit på skam, men omsider funnit både min rättfärdighet och min helgelse i en annan — endast i min Herre Kristus. Jag tänkte mycket göra, jag kämpade, jag bad, jag gjorde föresatser, men blev mer och mer olycklig, syndig och fördömd, till dess jag förtvivlade på allt arbete och låg där <span style="background-color: white;">såsom förlorad. Då kom Herren och gjorde mej levande; jag blev</span><span style="background-color: white;"> </span><span style="background-color: white;">salig i hans nåd allena. </span><span style="background-color: white;">Men jag föll åter ofta i den gamla </span><span style="background-color: white;">inbillningen om egen kraft och duglighet; ty jag menade, att det vore dock </span><br /><b style="background-color: white;">min</b><span style="background-color: white;"> sak att </span><b style="background-color: white;">helga</b><span style="background-color: white;"> mej; jag började åter med eget arbete, jag skulle tro så </span><span style="background-color: white;">och så, bedja, strida, och menade att jag själv hade någon kraft därtill; </span><span style="background-color: white;">då blev jag ånyo vanmäktig och förlorad, kunde inte tro, inte bedja, icke </span><span style="background-color: white;">ens något tänka, mer än det Herren för var stund verkade i mej. </span><span style="background-color: white;">Och när jag alltså på nytt blev nedslagen, vanmäktig och död, då </span><span style="background-color: white;">kom åter Herren med sitt evangelium och förde mej åter till fästet, v</span><span style="background-color: white;">arifrån jag avvikit, till </span><b style="background-color: white;">hans nåd</b><span style="background-color: white;"> allena, och då fick jag åter lust </span><span style="background-color: white;">och kraft till det goda. </span><br /><span style="background-color: white;"><br /></span><span style="background-color: white;">Se, när du erfarit något sådant och på detta </span><span style="background-color: white;">sätt funnit endast i Kristus både din rättfärdighet och din helgelse, så </span><span style="background-color: white;">att du känner dej i allting och varje stund bero av honom, då är </span><span style="background-color: white;">det sanning i din gamla människas dödande. Och då blir inte bara dess </span><span style="background-color: white;">utbrott hämmade, utan då dödas det inre, dödas själva hjärtat </span><span style="background-color: white;">och livet i gamla människan, den djupa, oändliga själviskheten, </span><span style="background-color: white;">inbillningen om någon egen kraft och duglighet. Det är denna djupa </span><span style="background-color: white;">själviskhet och inbillning, som utgör själva livet och hjärtat i den gamla </span><span style="background-color: white;">människan; och från denna källa flyter sedan en gruvlig syndaflod i alla </span><span style="background-color: white;">naturens krafter, såsom högmod, gudsförgätenhet, säkerhet, otro, </span><span style="background-color: white;">kallsinnighet, olydnad, självsvåld, vällust, vrede, otålighet, falskhet, lögn m.fl. </span><span style="background-color: white;">synder och styggelser. </span><br /><span style="background-color: white;"><br /></span><span style="background-color: white;">Ska nu all denna ormasäd angripas och dödas, </span><span style="background-color: white;">då måste förvisso allraförst den djupa själviskheten, den inbillade egna </span><span style="background-color: white;">kraften, bli nedslagen — och detta inte bara </span><b style="background-color: white;">en gång</b><span style="background-color: white;"> vid </span><span style="background-color: white;">omvändelsen, utan också genom hela vårt liv i den dagliga bättringen. Liksom vi</span><span style="background-color: white;"> första gången genom lagen kom på skam, måste vi också framgent </span><span style="background-color: white;">oupphörligen bli nedslagna och förödmjukade, så snart vi vill något </span><span style="background-color: white;">vara, varda och förmå, för att vi aldrig ska få vår tröst och </span><span style="background-color: white;">förnöjelse i oss själva eller i något som är inom oss, utan endast i Herren K</span><span style="background-color: white;">ristus själv. </span><br /><span style="background-color: white;"><br /></span><span style="background-color: white;">Men för att vi inte ska bli liggande i vår uselhet eller </span><span style="background-color: white;">stanna i träldom och vanmakt, utan den nya människan, "Andens sinne, </span><span style="background-color: white;">som är liv och frid", också beständigt måtte näras och vidmakthållas, </span><span style="background-color: white;">är det lika nödvändigt, att vi också genom evangelium beständigt blir tröstade </span><span style="background-color: white;">och upprättade i samvetet, glada och saliga i nåden. På detta sätt </span><span style="background-color: white;">blir det alltid en verklig och levande helgelse av Anden, inte en </span><span style="background-color: white;">självgjord, död och ytlig. </span><br /><i><br style="background-color: white;" /></i><span style="background-color: white;"><i>Min salighetshövding, min Frälsare kär, </i></span><br /><span style="background-color: white;"><i>pris dej, som mitt allt uti alla nu är! </i></span><br /><span style="background-color: white;"><i>Pris dej, som gjort slut på de egna förråden </i></span><br /><span style="background-color: white;"><i>och lärt mej att leva allena på nåden! </i></span>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-59305983338867074982024-02-21T11:08:00.003+01:002024-02-21T11:08:53.861+01:00"Genom vilka de dyraste och allra största löften är oss givna." (2 Petr. 1:4)<p>Den store Herren Gud, som i begynnelsen skapade detta besynnerliga släktet, människan, till sin avbild, till barn och arvingar, har trots släktets djupa syndafall dock givit det de allrastörsta och dyraste löften, så att det stannar med ingenting mindre, än att vi blir "hans Sons avbild lika", hans evige Sons "bröder" och "medarvingar" till en evig och över all måtta viktig herrlighet i himmelen.</p>För detta stora mål gav han människan redan på syndafallets dag det löftet, som väl må kallas det "allrastörsta", och i vilket alla andra är innefattade såsom i sitt frökorn, löftet om en Frälsare, kvinnans säd, som skulle trampa sönder ormens huvud. Det löftet förnyades oupphörligt, först till patriarkerna och sedan till profeterna, och föremålades Israels folk genom de oräkneliga blodiga offren i deras gudstjänst, vilka alla utgjorde blott ett enda stort löfte om en kommande försoning.<br /><br />Av vilka löften om denne Frälsare det gamla testamentet är uppfyllt, därom kan man få ett slags påminnelse och överblick, om vi bara erinrar oss de namn, under vilka han utlovades — de högst betydelsefulla, de löftesrika namnen t. ex. kvinnans säd, ormaförtramparen, Abrahams välsignelse, Isais rot, Davids son, Förlossaren, Herren i Israel, Sions konung, den store Profeten, Herrens Zemah, alla hedningars tröst, fursten och läraren i folken, hedningarnas ljus, Herrens arm, Herrens smorde, Guds salighet av Sion, rättfärdighetens predikare i den stora församlingen, Sions gyllene ros o.s.v. Och om denne utlovade person sägs det uttryckligt, att Herren kastade alla våra synder på honom, att han bär våra synder, att "han har givit sitt liv till skuldoffer", att "genom hans sår är vi helade", att "genom hans blod fångarna släpps ut ut ur kulan", att han "förde fängelset fånget", "att han var "helvetet ett gift och döden en plåga", att han "genom sin kunskap skall göra många rättfärdiga, ty han bär deras synder" o.s.v.<br /><br />Omsider, då tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna, gjord under lagen, för att han skulle förlossa dem, som var under lagen, så att vi skulle få barnaskapet. Då bådade ängeln en jungfru i Israel om hans födelse, hans namn och hans ärende: Du ska kalla honom JESUS; ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. Och när den stora stunden var kommen, att han skulle fullborda sitt verk, "den natten, då han vart förrådd", sa han själv om sitt blod: Detta blir utgjutet till syndernas förlåtelse. Sedan gick en stor skara av evangelister ut, vilkas sönderdelade eldstungor dock gav ett och samma vittnesbörd: Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från alla synder.<br /><br />Se nu: från detta stora vittnesbörd härflyter sedan de dyra och allrastörsta löftena till varje enskild troende. Var och en, som, nedslagen och brottslig för Guds lag, nu åkallar Jesu namn om syndernas förlåtelse, har de bestämdaste löften, att alla hans synder "är nedsänkta i havets djup och aldrig ska bli påtänkta; att han är alldeles ren för Guds ögon, så att Gud själv kallar honom snövit; att hans synd ska vara "så långt ifrån honom, som öster är från väster"; att Guds nåd är så väldig över all hans synd, som himmelen är hög över jorden; att de troende inför Gud rentav är "gjorda täcka i honom, som är kärkommen"; att vi "inte mer är under lagen, utan under nåden"; att fastän väl "lagen varit oss en tuktomästare till Kristus", vi likväl nu, sedan tron är kommen, "inte längre är under tuktomästaren" o.s.v. Allt detta må väl heta de "dyra och allrastörsta löften".<br /><br />Men att det ännu kallas löften, då vi likväl redan fått det utlovade, är inte bara ett bibelns talesätt, utan har också en betydelse som vi aldrig får glömma, nämligen att allt detta som är oss givet ännu är så alldeles främmande och hemligt för vår känsla, vårt förnuft och alla sinnen, att vi endast genom ett fast litande på Herrens tillsägelser därom kan behålla vår tröst, i det vi inte annat ser och känner, än att vi ännu har synd och är under lagen, så att vi måste vara vederstyggliga och odrägliga för Gud i stället för rena och täcka. Därför, om du vill förbli i tron, ska du bereda dej på att oupphörligen känna och se motsatsen i dej själv, och på det mest enträgna sätt hålla ögonen fästade på vad den store Guden gjort och sagt. Annars är du snart nergrävd i din uselhet.<br /><br />Du måste så ha Guds tillsägelser inpräglade i dej, att du kan se synden hos dej och ändå säga: "Jag har ingen synd, jag är alldeles fri, ren och helig; all min synd är ingen synd, nämligen för Gud som vet vad Kristi blod gäller; det är inget fördömligt i dem som är i Kristus Jesus. Fastän jag själv inte har någon rättfärdighet, är jag dock fullkomligt rättfärdig för Gud, som vet vad Kristi rättfärdighet gäller. Det grundar sej allt på Guds eget eviga ord om sin Son."<br /><a href="http://www.svps1986.blogspot.se/search/label/L%C3%B6ftena%20kunna%20ej%20svika"><br /></a><i><a href="http://www.svps1986.blogspot.se/search/label/L%C3%B6ftena%20kunna%20ej%20svika">Löftena kunna ej svika,</a></i><br /><i>nej, de stå evigt kvar.</i><br /><i>Jesus med blodet beseglat</i><br /><i>allt vad han lovat har.</i><br /><i>Himmel och jord må brinna,</i><br /><i>höjder och berg försvinna,</i><br /><i>men den som tror skall finna:</i><br /><i>löftena de stå kvar.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-36569370530284718102024-02-16T09:09:00.002+01:002024-02-16T09:09:37.500+01:00"Guds rike består inte i ord utan i kraft." (1 Kor. 4:20)<p>Detta är ett allvarsamt språk. Var och en lär också i sitt samvete erkänna dess sanning. Den, som då vill en dag stå salig inför Guds tron, ska inte obetänksamt glömma denna sanning, utan hellre anropa Guds Ande om nåd till besinning och allvarlig självprövning.</p>Att "Guds rike inte består i ord utan i kraft", är en högst angelägen påminnelse; ty först är redan varje mänskohjärta ett argt och illfundigt ting, fullt av falskhet, lögn, bedrägeri och skrymteri, varigenom man alltid är i stor fara att bedra sej själv med någon blott skenbar fromhet, med en munkristendom, med kunskap och bekännelse, utan att äga kristendomens sanna liv och kraft.<br /><br />För det andra är det också att befara, att det språk vi här framdragit just utgör "ett ord i sin tid" — eller att den tid, vari vi nu lever, är sådan, att de kära kristna isynnerhet på vissa orter särskilt behöver betänka detta: Guds rike består inte i ord utan i kraft.<br /><br />Det skall visserligen på alla tider och orter alltid finnas några inom de väcktas hop, som ska bedra sej själva och åtnöjas bara med ett förråd av kunskap och förstånd, samt ett sken av gudaktighet, försakande dess rätta kraft; men det händer stundom att hela församlingar får en sådan riktning till idel ord och kunskap, att det där blir särskilt behövligt att komma ihåg, att Guds rike inte består i ord, utan i kraft.<br /><br />Vi vill inte fördölja för oss, hur det var i den församling, till vilken aposteln skrev dessa skarpa ord. Det var församlingen i Korint. Paulus hade med evangelii predikan, inte med konstiga ord efter människors visdom utan i Andens och kraftens bevisning", förkunnat dem Guds råd om vår salighet, och de hade anammat det i enfald och varit i sådan trons enfald saliga. Men snart inrotade sej där en sådan ande, att nästan all deras uppmärksamhet var riktad bara på läran, inte på utövningen, nej på läran, läror och lärare; det var fråga om Paulus och Kefas och Apollos, så att den ene sa: jag är paulisk; den andre: jag är apollisk; den tredje: jag är kefisk; den fjärde: jag är kristisk. Men härvid tänkte de mindre därpå, att det stod sämre till med deras eget inre, med lärans tillämpning och kraft på hjärta och leverne; varför också helt förskräckliga ting kunde få passera ibland dem, utan att de mycket bekymrades över det, nej, de var därjämte nöjda med sej själva, "uppblåsta", starka och modiga i högst dåliga omständigheter.<br /><br />I samma kapitel där vi hämtat vår text säger aposteln: "Ni är nu mätta, ni har nu blivit rika, ni regerar utan oss. Vi är dårar för Kristi skull, men ni är kloka i Kristus; vi svaga, ni starka; ni herrliga, vi föraktade. Men jag vill inom en kort tid komma, om Herren vill, och då ska jag röna inte deras ord, som är så uppblåsta, utan kraft. Ty Guds rike består inte i ord, utan i kraft." Nu — även där inte hela denna teckning inträffar, är det dock säkert att vi är mer rika på ord än på kraft. Vi är, Gud ske lov, ganska rika på andlig lärdom, på ord och förstånd; vi har mer andlig kunskap än de största helgon förut hade. Man kan sannerligen säga vad redan biskop Pontoppidan bekänner: "Ser jag på våra förfäder tycker jag att de gjorde mer än de visste, men vi vet mer än vi gör. De liknar en fruktsam Lea med svag syn, men vi en ofruktsam Rakel med fagert ansikte." Det som därför nu vore mest behövligt, vore förvisso det stycke som heter: utövningen, verkställligheten. "Ty Guds rike består inte i ord, utan i kraft."<br /><br />Vare dock den meningen fjärran ifrån oss, som några hyst och hyser, att det som vi har nog av är trons predikan, att vad som fattas oss är helgelsens lära; att den förra är nog och tillräckligt förkunnad, och att bristerna i vår kristendom nu ska avhjälpas genom att företrädesvis predika lag och helgelse. Nej, det står ännu fast, att det är endast den föraktade, "dåraktiga predikan", trons predikan, som ger Anden, ger liv och kraft och sanning i helgelsen; att där gudaktighetens kraft och bevisning saknas, där fattas tro och liv i Kristus.<br /><br />Men felet består i att vi inte lägger ordet på hjärtat till att nu genast tillämpa, använda och verkställa det, utan bara samlar det i förståndet för att reda begreppen och få läran klar; med andra ord: att man använder hela sin tid på vapnens smidande, polerande och ordnande och under tiden låter fienden inneha landet, utan att mot honom använda vapnen, att man har uppmärksamheten riktad bara på läror och begrepp, varunder själva saken som ordet yrkar, hjärtats ånger, tro och helgelse, hjärtats verkliga förtröstan, glädje, liv, kärlek och bekantskap med Gud i Kristus och den endast därav flytande verkliga helgelsen liksom förglöms — och (märk!) just därigenom är vi i fara att förlora även läran, den äkta, sanna läran! Men åtminstone saknar vi på detta sätt själva saken — Guds rike — i oss; ty Guds rike består inte i ord, utan i kraft.<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/2013/07/o-min-fralsare-som-av-idel-nad.html">Den som säger sej ha sitt liv i dej</a></i><br /><i>måste vandra så som du.</i><br /><i>Hjälp mej i ditt namn gå från kraft till kraft,</i><br /><i>Herre Jesus, redan nu!</i><br /><i>Dra mej, dra mej</i><br /><i>närmare till dej,</i><br /><i>till ditt hjärta, Herre kär!</i><br /><i>Dra mej, dra mej</i><br /><i>närmare till dej,</i><br /><i>tills jag evigt hos dej är!</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-8989636485545223522024-02-14T19:42:00.004+01:002024-02-14T19:42:44.330+01:00"Om möjligt är, så mycket som beror på er, håll fred med alla människor." (Rom. 12:18)<p>Denna vers handlar om ett medgörligt och fridsamt väsende i alla mänskliga ting, d. ä. i alla de frågor, där vi inte måste för sanningens skull, för trohet mot Kristi sak och själarnas väl, strida mot människor.</p>För att vi skulle ge efter i trons saker och låta sanningen, Kristi ära och själars väl uppoffras, för att ha frid och vänskap med alla människor, det var långt ifrån en apostel att yrka.<br /><br />En sådan inskränkning i förmaningen har aposteln också antytt med de första orden: "Om möjligt är." Det ska alltså inte alltid vara möjligt att hålla frid med alla människor, om vi är trogna emot Gud och sanningen. Sådant erfor redan David, såsom han säger: "Jag håller frid, men när jag talar, tar de till strid".<br /><br />Hela världen strider mot Gud och hans rike. Vill jag då vara en trogen Kristi bekännare, ska jag nödvändigt råka i strid med människor. Såsom Kristus så starkt och avgörande förklarade med de orden: "Menar ni att jag är kommen för att sända frid på jorden? Nej, säger jag er, utan förvisso tvedräkt. Ty härefter ska fem vara skiljaktiga i ett hus, tre emot två, och två emot tre. Fadern ska vara emot sonen, och sonen mot fadern; modern mot dottern, och dottern mot modern; svärmodern mot sin sonhustru, och sonhustrun mot sin svärmoder." Därför sa han åter: "Ve er, då alla människor lovar er."<br /><br />Här uppenbarar sej alltså falskheten av deras kristendom, vilka så ställer sej efter alla människor, att de aldrig för sitt nit om Kristus kommit i någon strid, ja, vilka klandrar de trognas nit och menar, att om dessa iakttoge mer vishet, ödmjukhet och mildhet, skulle de kunna behaga världen. Må sådana bara betänka, att Herren Kristus, den fullkomlige, som var "mild och ödmjuk av hjärtat", likväl aldrig kunde behaga världen, aldrig kunde ha frid och vänskap med de otrogna.<br /><br />Visserligen kan också de kristna fela i vishet, ödmjukhet och kärlek; men att de skulle kunna med trohet mot Kristi sak ändå behaga världen, det strider mot sanningen. Nej, ni trolösa, "vet ni inte, att världens vänskap är Guds ovänskap?" Här ser vi då den alltid oundvikliga orsaken till strid.<br /><br />Men aposteln säger vidare: "Så mycket som beror på er, håll frid med alla människor." Är det verkligen för Kristi skull och till följd av världens fiendskap mot sanningen ni kommer i strid, så låt inte det bekymra eder. Se bara till, o kristen, att inte hos dej är någon köttslig orsak till striden, t.ex. någon din naturs egensinnighet, oginhet, klanderlystnad o.dyl.<br /><br />Men att finna något sådant hos sej själv är en ganska svår konst, beroende på egenkärlekens böjelse att alltid rättfärdiga sej själv och skjuta skulden på andra. Dock finns det ett prov, genom vilket du möjligen kan upptäcka den köttsliga grunden till din strid med människor, nämligen om du rätt ger akt på hur det är med kärleken i ditt tal. Om du ofta kommer i strid genom sådant tal, som inte är frampressat av kärlekens oro för själarna och med bön om välsignelse, utan det är ett tal som mycket lätt går över läpparna, då må du gärna misstänka en köttslig grund hos dej själv. Nitet att vilja rätta allt, vad du finner orätt, är inte nog till bevis, att du drivs av kärlek; men om du även brukar be för dem du talar med, och brukar rädas för din egen oskicklighet, det vittnar om att du drivs av en helig bevekelse.<br /><br />Måtte Gud uppenbara för oss vårt hjärtas illfundighet! Många människor är olyckliga martyrer under en beständig ofrid med människor, bara på grund av ett egensinnigt och elakt lynne och en orolig tunga. Därför säger aposteln Petrus, såsom förut David: "Den som vill älska livet och se goda dagar, han stille sin tunga ifrån det som är ont, och sina läppar, så att de inget bedrägeri talar — söke efter friden och fare efter den."<br /><br />Men om vi också är än så fridsamma, fogliga och vänliga, ska det ändå inte vara oss möjligt att alltid ha frid med människor. Och inte bara av fiendskap mot Kristus, utan även för många jordiska ting, ska ofridsamma människor oroa oss. Det är egentligen därför aposteln säger: Så mycket som på er beror, håll frid med alla människor.<br /><br />Således, om än andra människor angriper dej, din egendom, din person, ditt rykte, må du själv dock inte strida eller ge anledning till strid, utan lämna din sak åt din trofaste och mäktige Fader, som alltid sörjer för eländiga och undergivna. Därom sade också Herren Kristus: "Saliga är de fridsamma, ty de ska besitta jorden."<br /><br />Den som alltid själv vill strida för sin rätt måste mycket lida och mycket förlora. Lyckliga de kristna, som så tror på sin himmelske Faders försorg, att de överlämnar åt honom att försvara deras sak! Vill jag själv försvara min sak, kan Gud rättvisligen lämna den åt mej själv, och då går det alltid illa. Men om jag däremot lämnar saken åt Gud, då blir den hans, då ska han försvara den, och då gör han det alltid på bästa sätt.<br /><br /><i><a href="http://www.svps1986.blogspot.se/search/label/Ni%20m%C3%A4nskobarn%20som%20h%C3%A4r%20i%20v%C3%A4rlden">Försona dig, var angelägen</a></i><br /><i>om vänskap med din trätobror.</i><br /><i>Håll fred, då än du är på vägen,</i><br /><i>så mycket som på dig beror.</i><br /><i>Gör väl mot alla, inte bara</i><br /><i>mot den som lönar dig igen.</i><br /><i>En verklig nästa skall du vara</i><br /><i>för ovän likasom för vän.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-60758168025136424722024-02-13T01:13:00.003+01:002024-02-14T19:40:42.514+01:00"Om ni inte bättrar er, ska ni alla förgås på samma sätt som de." (Luk. 13:3)<p><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Du säger: "Men här står det ändå: Om ni inte bättrar er ska ni förgås. Och låt vara, att denna bättring inte betyder detsamma som förbättring, förnyelse och helgelse, eller det ondas utrensande, vartill man inte lär ha krafter, förrän man inympats i Kristus och fått den helgande Anden, så fordras ändå, vad denna bättring betyder, nämligen ånger, förkrosselse, syndasorg. Jag fruktar, att denna inte är hos mej, sådan den bör vara, jag är fastmer hård och förstockad, och hur kan jag då tro?"</span></p><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Svar: Det är sant, det fordras bättring, som börjar med någon syndakänsla och sedan under bättringsförsöken övergår till syndakännedom, andlig fattigdom eller utblottelse på all egen tröst. Men för att veta om denna din bättring är sådan som den bör vara, måste du veta och betänka dess ändamål, ty det som uppfyller sitt ändamål, det är sådant som det bör vara.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Nu frågas: Vad är bättringens ändamål? Bättringens första och egentliga ändamål är alldeles inte, att du genom densamma skall bliva för Gud täck och benådad, utan att du ska drivas till Kristus; såsom Paulus intygar: "Lagen är en tuktomästare till Kristus, för att vi ska bli rättfärdiga av tron".</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Därför, om du ännu en tid kan gå borta ifrån Kristus, borta i världen och säkerheten, utan förvissning om din benådning hos Gud, är din syndakänsla sannerligen för liten. Kan du ännu söka din salighet i eget bättringsarbete, ånger, bön m. m. då är din syndakännedom inte ännu rätt.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Men så snart du inte får någon frid, inte kan leva i världen och ovissheten om Guds nåd, och än mer: så snart du inte kan få någon tröst i dej själv, din egen bättring, ånger, bön, utan du måste, sådan du är, fly till blotta nåden i Kristus, då är din bättring rätt, ty den uppfyller sitt ändamål, vilket var att driva dej till Kristus, och i honom är du räddad och salig — du är inom fristaden. Den som har Sonen, han har livet.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Du förstår alltså att om syndakännedomen är rätt och riktig, ska du inte själv finna den som du ville, ty då finge du i densamma tröst, då finge du tröst i något inom dig; och det var all sådan tröst som skulle tas bort. Den rätta bättringen är alltså missnöje med sin bättring, ja en sådan känsla av hårdhet, säkerhet, detta innersta och djupaste fördärvet, att du nödgas grundligen, inte i den flyktiga känslan, utan i din fulla övertygelse, döma dej själv såsom hård, säker, ogudaktig, förtappad och fördömd. Då först får Kristi blod äran att ensamt frälsa dej.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Kort sagt: Frågar du hur mycket syndakänsla det alltså fordras, kan man svara dej: Det är inte mycket — nämligen bara så mycket att du inte kan leva utom Kristus, inte kan få ro förrän du är salig i honom. Det fordras inte mer, men inte heller mindre.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det är också en villfarelse att tro att syndasorgen först ska ha sin tid före tron, och sedan kommer tiden för tro, frid, fröjd och idel helighet. Nej, börja bara att tro på Kristus och sedan följa honom i den dagliga bättringen, nog ska du då få känna synden mer än förut!</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ett bland de allrafinaste och starkaste djävulens konstgrepp är då följande: Där är en människa, som i allmänhet tror allt Guds ord och därtill allvarligt söker dess kraft i hjärta och efterlevnad, men har någon svårare synd på sitt samvete; då inger han henne följande tankar: "Nog är evangelium sant och nåden stor och synderna borttagna, så att syndare i allmänhet kan få nåd; men — det är ett särskilt förhållande med dej, för du vet ju med dej själv vad du har gjort. Om bara inte det och det hade varit (såsom någon av de stumma eller ropande synderna mot femte, sjätte eller sjunde buden), hade du kunnat få nåd, men nu är det med dej ett särskilt undantag."</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Se detta: "det är med dej ett särskilt undantag", är det giftigaste konstgrepp av den gamle ormen, som är en "lögnare och mördare av begynnelsen". Ty sanna förhållandet är, att det finns inget undantag, inget särskilt förhållande, där inte Kristi blod rikligen och väldeligen försonar, när det av en nödställd syndare med tron anammas.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det är just evangeliets förnämsta innehåll, både med ord och exempel genom gamla och nya testamentet bekräftat, "att om dina synder än vore blodröda ska de dock bli snövita, och om de vore såsom en rosenfärg ska de dock bli såsom en ull"; varpå David, som hade gjort hor och mord, samt Manasse, rövaren på korset, den stora synderskan, den förnekande Petrus m. fl. utgör talande exempel.</span><br /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ja, det är just för sådana svåra förhållanden, vilka ingen i himmelen eller på jorden eljest kunde hjälpa, som Guds Son blev människa, blödde och dog, för att var och en, som tror på honom, ska inte förgås utan få evigt liv.</span><br /><span style="color: black;"><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); caret-color: rgb(0, 0, 0);"><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/"><br /></a><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/">Guds evangelium</a></i></span></span><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">och Anden det förklarar.</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Får det i hjärtat rum</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">och själens genljud svarar</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">med amen, lov och fröjd,</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">så är min bättring sann:</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">båd´ Gud och jag är nöjd</i><br /><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">och all min dom försvann.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-4766912846965928922024-02-03T01:35:00.001+01:002024-02-03T01:36:09.156+01:00C O Rosenius´ 208-årsdag: "Du släpper genom ditt förbunds blod dina fångar ut ur kulan, där inget vatten är." (Sak. 9:11)<p>Det är sant, det är gruvligt med våra synder, vårt hjärtas lättsinnighet och ogudaktighet. Men, du betungade själ, allting skulle botas, om du bara lärde känna Kristus — du skulle mitt i din största uselhet fröjda dej storligen.</p>Det är i synnerhet några stycken, som du inte tror och förstår: du tror inte, att all världens synder och dina redan är borttagna — i Kristi dödsminut redan helt sonade, utstrukna och avplanade; du tror inte, att all världens synder och dina blev på korset så verkligt sonade, att de aldrig en minut hindrat din benådning, utan att en evig nåd och rättfärdighet alltsedan den stunden väntat på att bara bli mottagna; att Gud med ett försonat och av kärlek brinnande hjärta sett efter dej på dina villostigar, såsom efter ett bortkommet barn. Trodde du det, så skulle du genast, full av salig förödmjukelse och kärlek, löpa i hans famn och ropa ut: O, min Herre och min Gud.<br /><br />För det andra tror du inte, att Kristi blod gäller för alla synder; du menar, att det gäller för några yttre och avlägsna synder, samt för vissa måttliga synder, men inte för de inre eller hjärtats ondska, och inte för de rätt svåra och ohyggliga synderna, och inte för de kvarboende, starka och mäktiga synderna. Allt detta kommer därav, att du inte i levande tro besinnar, att Guds Sons blod är utgjutet för våra synder; för trodde du det, så skulle du försvinna för dej själv, du skulle alldeles glömma dej själv för den förvånande storheten av en sådan försoning. Kunde någon rätt tro, att Guds Sons blod är utgjutet för oss, så skulle den personen väl alldeles förlora sej själv och bara försjunka i ett evigt, saligt åskådande av försoningens under i Kristi blod.<br /><br />Herren öppne oss ögonen och föröke oss tron!<br /><br />Vakna då och se, hur en stor skara av evangelister, änglar, profeter och apostlar liksom med en mun vittnat, att Gud så älskade världen, att Han utgav sin ende Son till ett försoningsoffer för hela världens synder, och att denna försoning verkligen skulle tjäna syndarna till förlossning från deras synder och lagens dom. Så vittnar här profeten: "Du släpper ock genom ditt förbunds blod dina fångar ut ur kulan." Så vittnade Kristus i den natten, då Han gick till sitt lidande: "Mitt blod blir utgjutet till syndernas förlåtelse." Så vittnar Johannes: "Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss av alla våra synder." Så vittnar aposteln Petrus: "Vet, att ni är återlösta med Kristi dyra blod, såsom med ett menlöst och obesmittat lamms."<br /><br />Och ska vi väl anföra flera strödda vittnesbörd? Tänk, när en hel lång världsålder, med en av Gud föreskriven vidlyftig offertjänst, full av otaliga blodiga offer, i fyra tusen år förkunnat och föremålat världen, hur en gång i tidens fullbordan ett blodigt offer skulle ta bort och försona världens synder! Du arma, lagbundna människobarn, vad väger du mot detta stora vittnesbörd av en hel lång världsålders otaliga blodiga offer, som alla ropar till dej: Inte du, inte du kan bota den skadan, som heter: syndafallet! "Herren har vägt dej på en våg och funnit dej alltför lätt." Nej, Sion! du släpper (endast) genom ditt förbunds blod dina fångar ut ur kulan, där inget vatten är.<br /><br />Gör nu här en sund slutsats! Har du förstått, att Gud genom alla dessa vittnesbörd förkunnat oss, att han utgivit sin ende Son till ett blodigt offer för våra synder — säg, är de inte då väl och tillräckligt sonade? Är inte då hela världens synder redan sonade? Eller gäller inte Kristi blod för alla synder? Eller har Kristus utgjutit sitt blod bara för de trogna och bara för vissa smärre synder? —<br /><br />Såsom Luther säger: "Kristus har sannerligen inte utgjutit sitt blod bara för tänkta och diktade synder, utan för rätta och verkliga synder; och inte blott för de små, utan ock för de rätt stora och svåra synderna; och icke bara för de fordna och övervunna, utan också för de ännu starka, mäktiga och herrskande synder" — ty märk! var skulle vi annars få hjälp och försoning för dessa herrskande och mäktiga synder? Och var skulle vi få kraft till deras övervinnande och dödande, om vi inte först genom tron finge förlåtelsens tröst och fröjd, som ensam är vår starkhet att övervinna de mäktiga synderna? — Vi måste ju först få förlåtelse och frid och fröjd i den Helige Ande, innan vi kunna få kraft att underkuva synden! Gud bevare oss för att inskränka kraften av Guds Sons blod! Skulle inte det "rena oss av alla våra synder"?<br /><br />Så säger Herren Gud: "Kom och låt oss gå till rätta med varandra: om era synder vore blodröda, så ska de dock bli snövita: och om de än vore såsom rosenfärg, ska de dock bli såsom en ull."<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Salig%20f%C3%B6r%20intet">Salig för intet, frälst av Guds nåd</a></i><br /><i>enligt Guds fasta evighetsråd!</i><br /><i>Utan förskyllan fick syndare</i><br /><i>nåd och förlåtelse.</i><br /><i>Äran, äran, den ska Jesus ha</i><br /><i>här på jorden och i himlarna!</i><br /><i>Han har borttagit alla synderna,</i><br /><i>amen, halleluja!</i><br /><br /><i>Världen är frälsad från evig nöd,</i><br /><i>köpt och förlossad i Jesu död.</i><br /><i>Fängelset fångats, fångarna får</i><br /><i>ut i det fria gå.</i><br /><i>Äran, äran den ska Jesus ha</i><br /><i>här på jorden och i himlarna.</i><br /><i>Han har borttagit alla synderna,</i><br /><i>amen, halleluja!. </i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-85184443752453214982024-02-01T02:49:00.004+01:002024-02-01T02:49:52.176+01:00"Så förmanar jag nu er, kära bröder, att ni ger ut er lekamen till ett offer." (Rom. 12:1)<p>Med dessa ord har Paulus kraftigt slagit ner hela världens falska föregivande, att de älskar och fruktar Gud, fast det aldrig visar sej i levernet, utan de med kroppen i hela sitt väsende tjänar synden. Då kan man med dessa ord för ögonen svara: Att du tror, fruktar och älskar Gud, kan jag inte veta, om du inte visar det därmed, att din kropp och dess lemmar också tjänar honom.</p>Alla människor vill själva förklara sej vara goda, eller att de fruktar och älskar Gud, under det vi dock ser dem fritt och ohejdat tjäna synden och avgudarna. Då säger aposteln: Nej, sådant heter inte att tjäna Herren; ni ska framställa era kroppar såsom offer åt honom och tjäna honom med era lemmar; genom dessa synbara offer ska det visa sej att ni älskar honom.<br /><br />Låt oss nu något närmare betrakta hur det går till att vi offrar våra kroppar åt Gud. Visserligen har många tusen kristna även i bokstavlig mening lämnat sina kroppar till offer, då de såsom martyrer låtit sin lekamen brännas eller annars marteras och dödas för Kristi skull. Men även då detta inte kommer i fråga, utger vi dock vår kropp till ett offer, när vi dels med dess lemmar och krafter tjänar Herren, dels också för hans skull korsfäster vårt kött med dess lustar och begärelser.<br /><br />Alltså offrar du allraförst då din kropp åt Herren, när du använder dina lemmar till hans tjänst; när du med din tunga talar sådant som tjänar till hans ära och din nästas nytta; när du bekänner hans namn, prisar och utbreder hans kunskap eller eljest talar det som är gott och sant. Likaså, när du använder dina ögon och öron att inhämta sådant, varmed du kan befrämja Guds ära och din nästas väl, och avhåller dem ifrån fåfängliga och onyttiga ting; när dina händer gör det som är gott och rätt, dels i din kallelses trogna skötsel, dels i kärleksverk mot din nästa; när likaså dina fötter gärna går Herrens och kärlekens ärenden.<br /><br />Kort sagt: den som för Herrens skull, bevekt av hans barmhärtighet, gärna gör och lider vad kallelsen och kärleken fordrar, den helgar åt Herren sin kropp.<br /><br />Men härtill hör då ett beständigt korsfästande av köttet; ty vill du tjäna Herren, då får du inte följa din egen bekvämlighet, egen ära, egna lustar, utan måste då ideligen döda dessa. När du ser, hur du kunde vinna eller behålla världens vänskap, aktning och pris, men för Kristi skull försakar allt sådant och tvärtom genom nit för hans sak ådrar dej förakt och smädelse; eller när du i det dagliga livet står emot och dödar syndens retelser, antingen du frestas till otålighet och vrede, eller till egennytta och oredlighet, eller till okyskhet och lösaktighet, eller till högfärd och fåfänga, eller till avund och förtal m. m. dylikt — se, när du inte låter dessa synder bryta ut i verk och gärning, utan med ihärdig bön och vaksamhet dödar dem, då ger du också din kropp till ett offer. Och även till sådant offrande förmanar oss här aposteln vid Guds barmhärtighet.<br /><br />Men gäller det alltså att stå emot våra egna mäktigaste begärelser, då ska vi erfara att här blir verkligen ett kännbart offrande, då offerprästen ska ge sej själv till offer, såsom också Herren Kristus gjorde. Härom anmärker Luther rätteligen: "Prästatjänstens titel är väl herrlig, snart nämnd och av var man berömd, men själva offrandet blir sällsamt, för detsamma gruvar sej var och en. Ty därvid gäller det liv, gods, ära, vänner och allt, vad världen har, likasom det gällde för Kristus på korset. Det vill ingen på, att välja död för liv, pina för lust, skada för vinning, skam för ära, ovänner för vänner. Men så gjorde Kristus på korset, oss till efterdömelse. Och härjämte måste man göra allt sådant inte åt sej själv eller till sin egen nytta, utan sin nästa till tjänst och Gud till pris och ära, såsom också Kristus till den ändamålet offrade sin lekamen." (Så långt Luther).<br /><br />Ska vi nu inte tröttna och dra oss tillbaka för ett sådant offrande, utan alltid tåligt och villigt fortfara därmed, fordras förvisso att vi har några kraftiga bevekelsegrunder, och ännu därtill en övernaturlig kraft och hjälp; då fordras att bedja, med allvar och flit bedja.<br /><br />Vad nu bevekelsegrunderna angår, så blir visst den största och varaktigaste den, varmed aposteln här började sin förmaning, nämligen Guds eviga barmhärtighet. Det som i alla tider ska underhålla vår lust och kraft att så offra, är endast det beständiga emottagandet av Guds barmhärtighet.<br /><br />Men då bör du också flitigt betrakta, vad Gud gjort för oss. Betrakta då först, vad Gud av sin egen eviga barmhärtighet gjort för hela världen, att, då vi ännu var hans fiender, han för oss gav ut sin egen Son, på det att, "såsom vi genom ens olydnad blivit syndare, vi också skulle genom ens lydnad bli rättfärdiga". Betrakta sedan, hur han genom Sonen berett oss ett sådant nåderike, att synderna inte alls ska tillräknas dem som tror på honom. Betrakta slutligen, hur han efter detta korta, eländiga liv vill föra oss in i sin himmel och skänka oss all den salighet, som överensstämmer med hans kärlek och allmakt.<br /><br />Tror du av hjärtat allt detta, då kan du villigt bli martyr, då ska du beständigt livas att på nytt fatta mod och lust att fortsätta offrandet.<br /><br /><i><a href="http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Herre%20f%C3%B6r%20min%20kropp%20jag%20vill">Herre, för min kropp jag vill</a></i><br /><i>tacksamhetens lov dej bära.</i><br /><i>Dina storverk hör den till</i><br /><i>och bör hållas i all ära,</i><br /><i>fastän satan oss förfört</i><br /><i>och vår härlighet förstört.</i><br /><i><br /></i><i>Särskild tjänst gör varje lem,</i><br /><i>särskild kraft ska dem tillhöra</i><br /><i>och din Ande helgar dem</i><br /><i>att din goda vilja göra.</i><br /><i>Kroppen blivit hedrad nog</i><br /><i>då din Son själv mandom tog.</i><br /><i><br /></i><i>Av din Kyrka är min kropp</i><br /><i>ju en bild och ett exempel.</i><br /><i>Genom kärlek, tro och hopp</i><br /><i>vare den din Andes tempel.</i><br /><i>Blir den än på nytt till jord,</i><br /><i>låt den uppstå härliggjord!</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-88628652391273351742024-01-30T21:55:00.003+01:002024-01-30T21:55:36.420+01:00"Vi som är döda från synden, hur skulle vi ännu kunna leva i den?"<p>Att vi är döda från synden, förklarar aposteln i v. 3—11 så, att vi i dopet är invigda till Kristi döds och livs gemenskap och likhet — vi är "inplantade med Kristus", säger han, till en lika död som hans, vilken var en syndadöd. Liksom Kristus i sin död tog avsked från våra synder, som han inte mer ska bära; så har alla trogna, i dopet "inplantade till en lika död", tagit avsked från det gamla syndalivet, så att de inte sedan ska tjäna synden.</p>Men skulle vi förstå detta så, som det förstås av dem som inget vet om den nya födelsen, nämligen att det är bara ett förbund, ett löfte i dopet, som förbinder oss att dö bort från synden och leva för Gud, då har vi visst inte ännu förstått apostelns mening i orden: "döda ifrån synden." Visserligen är det också ett förbund, men inte är därmed hela saken uttalad.<br /><br />Liksom vigsel och löften inte göra en god make, utan därtill fordras även ett inre verk, som heter kärleken; och liksom prästvigningen och eden inte gör en sann själasörjare, utan därtill fordras en ande som sörjer för själar; så gör inte heller blotta dopet och förbundet att man är "död ifrån synden", om inte ett gudomligt verk i själen kommer därtill. Kristus talar om en födelse av vatten och Anden. Aposteln talar om nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse. Sådana ord säger oss hemligheten och den fulla meningen av orden: "Vi som är döda från synden."<br /><br />Aposteln talar här inte om falska kristna, om några otrogna som blivit döpta, utan han åsyftar dem, som i sanning "undfår nådens och gåvans fullhet till rättfärdighet". Hos dessa är ett gudomligt liv, en ande, som inte kan tåla synd; och där blir det sanning och verklighet, att de är "döda ifrån synden". Detta är den andra stora och herrliga gåvan, som med tron ges oss, nämligen detta Andens verk i själen, att vi är födda av Gud och har ett nytt hjärta och sinne, en ny ande, som inte kan leva i synden.<br /><br />Detta är vad erfarenheten allrabäst förklarar. Då jag under lagen förgäves kämpat att få ett heligt sinne, men alltid erfarit, att i samma mån som synden hämmades, den invärtes ondskan tillväxte, få fick jag däremot erfara, att då jag förtvivlade på allt eget arbete och blev genom tron på en gång salig av idel nåd och såg mej nu fri från synden och lagens domar, bara genom Kristus, då fick jag också med detsamma en alldeles ny, förut okänd, helig håg och lust i mitt hjärta, ett nytt, villigt och heligt sinne, som nu innerligen älskade Guds lag och hatade det onda som jag kände hos mej. Samma världsliga och syndiga leverne som förut varit mitt liv och min lust, blev nu min plåga.<br /><br />Det är detta underbara verk i själen Johannes omtalar, då han säger att "den som är född av Gud, han gör icke synd" och "kan inte synda, ty Guds säd förblir i honom". "Han kan inte synda", säger aposteln. Detta är det mest märkvärdiga att erfara, nämligen att om också de gruvligaste frestelser plåga eller även överrumplar och kullkastar en kristen, han dock inte kan förbli i synden, så länge "Guds säd" förblir i honom. Han kan inte göra synd, d. ä. självviljande öva synden, vilket Paulus här kallar "leva i den", utan om han också, såsom nyss sades, kullkastas av synden, faller han såsom i eld eller vatten, där man inte kan leva, utan varifrån man alltid skyndar att stå upp.<br /><br />Så är det med den, som är "född av Gud": ett fall gör bara en ny och förökad rädsla för synden, så att han börjar på nytt vandra den goda vägen, endast mer vaksam och gudfruktig. Detta så länge Guds säd blir i honom. En kristen är så beskaffad, att då han får vara i fred för synden och vandrar på Guds budords väg, då mår han väl, då är han i sitt rätta liv; men kommer synden över honom, då blir han förskräckt, plågad, orolig, såsom hade en fiende överfallit honom. Därav märks ju väl, att hans rätta liv är helighet, och att han således är "död från synden". Såsom Luthers bekanta ord lyder: "Det är omöjligt, att inte den är en helig människa, som lider av synd (av att synda mot sin Gud); ty den ene djävulen driver ej ut den andra".<br /><br />Det är detta gudomliga verk i själen, som gör, vad t. o. m. världen ser och förskräcks för, att de som börjar leva i Kristi evangelium, också tar avsked från hennes väsende och från hela det förra syndalevernet, och att de sedan vandrar en helt annan väg genom livet. Denna stora allmänna företeelse, att då vi rätt omfattat nåden, vi får ett nytt sinne, varigenom vi börjar ett nytt leverne och tar avsked från det gamla, förklarar helt visst apostelns ord: "Vi som är döda från synden."<br /><br /><i><a href="http://www.missionspsalmboken.blogspot.se/2015/12/nu-ska-ej-synden-mera.html">Nu ska ej synden mera</a></i><br /><i>i träldom hålla mej!</i><br /><i>Du, Herre, ska regera,</i><br /><i>för nu jag tillhör dej.</i><br /><i>I dopets bad jag blev</i><br /><i>från alla synder tvagen,</i><br /><i>av dej till barn upptagen</i><br /><i>och satan du fördrev. </i><br /><i><br /></i><i>Men vill jag mej berömma</i><br /><i>av dopet och din död,</i><br /><i>så får jag inte glömma</i><br /><i>vad dina ord mej bjöd:</i><br /><i>att hedra dopets pakt.</i><br /><i>Du lät mej pånyttfödas</i><br /><i>för att min synd ska dödas</i><br /><i>med Andens nåd och makt.</i><br /><br /><i>Vad glädje kan det ge mej</i><br /><i>att, Jesus, du uppstod</i><br /><i>om aldrig jag vill se dej</i><br /><i>och aldrig göra bot,</i><br /><i>om aldrig upp jag står</i><br /><i>i barnaskapets lycka</i><br /><i>att synden undertrycka</i><br /><i>med dej, som allt förmår?</i><br /><i><br /></i><i>Vid korset hjälp mej fästa</i><br /><i>min Gammeladam så</i><br /><i>att han mej ej kan mästra</i><br /><i>och herraväldet få.</i><br /><i>För synden gör mej död,</i><br /><i>den som så hårt betungar</i><br /><i>och ut i mörkret slungar,</i><br /><div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; margin: 0px;"><i>ja, hjälp mej ur all nöd!</i></div>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-23882568132175563172024-01-23T00:59:00.003+01:002024-01-23T00:59:43.762+01:00"Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn." (2 Mos. 20:7)<p>Går vi till den frågan, hur Guds namn missbrukas ibland oss, då kommer vi in i en betraktelse som är full av märkliga förhållanden, ja, så märkliga, att man kan börja ropa både av förundran och förskräckelse.</p>Vi vill här endast betrakta det allmännaste, rent tanklösa missbruket av Guds namn, eller att man med lättsinnighet för Guds namn på tungan. Man menar ingenting ont med det, man vet knappt varför man gör det, att man använder de stora, heliga namnen: Gud, Jesus Kristus, antingen till fullkomligt meningslösa fyllnadsord i sitt tal eller också till uttryck av allehanda tillfälliga känslor eller sinnesrörelser.<br /><br />Det är knappt någon av världens alla synder som uppenbarar så märkvärdiga förhållanden som denna, när man betraktar hur allsintet denna synd är aktad såsom synd, och vad den genom sin egen art uppenbarar dels om en människas sinne, dels också om satans djuphet och makt och hans regering över världens barn.<br /><br />Det finnes inget bud inom hela Guds lag, som världens barn håller så för intet som det andra budet, ingen synd som är dem så fjäderlätt och oviktig som Guds namns missbruk; så att om någon talar om den synden såsom om en svår synd anses han nästan såsom mindre vetande. Men Herren Gud har förvisso andra tankar, då han inte bara satt detta bud näst efter det första, utan också fästade vid detta sitt andra bud den förskräckliga hotelsen: Herren ska inte låta den bliva ostraffad som missbrukar hans namn.<br /><br />Tänk dock allvarligt på detta förhållande, att en människa kan ha till sin vana att på detta lättsinniga sätt, utan någon mening, föra Guds namn på tungan. Vad uppenbarar sådant om den människans sinne? Det är ju en gruvlig sak, och var och en inser att det uppenbarar inget mindre än ett ogudaktigt sinne — inte bara ett syndigt väsende, nej, något mycket förskräckligare, rentav förakt för Gud, rentav den herrskande ogudaktighet som hör till helvetet.<br /><br />De allra gruvligaste syndafall kan inte bevisa så mycket om ett ogudaktigt sinne, som endast den vanan att med lättsinnighet föra Guds namn på tungan, - ja, då det gruvligaste syndafall aldrig ensamt, eller i sej själv betraktat, utgör ett tillräckligt bevis på att sinnet var ogudaktigt, är däremot nämnda vana ensam ett bestämt bevis därpå. Vi säger inte att den motsatta vanan, nämligen att aldrig missbruka Guds namn, bevisar att sinnet är gudfruktigt; ty den fromma vanan kan också bero bara på uppfostran, eller någon annan lagisk eller mänsklig bevekelse; men däremot är alltid en fritt övad synd och föraktet för ett Guds bud ett bestämt bevis på ogudaktighet.<br /><br />Genom det andra budet uppenbaras vidare hur den naturliga människans fromhet är beskaffad: Gud betyder inget. Hans ord och namn är såsom ett lätt väder; därför är det andra budet så oviktigt. Men t.ex. det fjärde budet, det är viktigt, ty vi vill gärna bli hedrade av barn och tjänare. Det femte budet är viktigt; ty att dräpa eller bli dräpen är något förskräckligt; sjätte, sjunde och åttonde buden har också sin vikt av likartade orsaker. Men Gud, Guds namn, Guds välbehag eller förbud — vad betyder det?<br /><br />Sådan är världens fromhet. Den gamle ormen, som förför hela världen, han vet dock hur viktigt det är för hans rike, att hela världen med lättsinnighet för Guds namn på tungan; ty ett kraftigare medel kunde han inte uppfinna till att förslöa Herrens vapen och försoffa människors sinnen. Bara människorna blir väl vana vid att missbruka Guds namn och dagligen höra det missbrukas, så ska samma heliga namn och ord sedan inte mycket röra deras sinnen.<br /><br />Utan tvivel är denna djupa plan orsaken, varför hela massan av dem, som annars inte bekänner Gud och hans ord, är så flitig att missbruka Guds namn; annars kan man knappt begripa orsaken till det. Ty vi erinrar oss att till andra synder har människan i köttet sina naturliga frestelser, såsom till vrede, till vällust, stöld och orättfärdighet; men vilka är de naturliga anledningarna till Guds namns missbruk? Vilka köttets lustar tillfredsställs väl genom det?<br /><br />Vad kan då orsaken vara, att världen ändå är så flitig att däri trotsa Guds bud och hotelse? Tänk på detta förhållande. Jo, detta finner han som heter "världens furste"; han har sin djupa plan och uträkning därmed.<br /><br />Måtte då alla kristna som ser denna satans djuphet med synnerligt nit om detta bud varna, förmana och bestraffa, var de kan, för denna så förhärdande syndaövning! Och måtte alla föräldrar och barnalärare med sträng uppmärksamhet vaka över sina barn i detta avseende och genast så förskräcka dem för Guds namns missbruk som för djävulen och helvetet.<br /><br /><i><a href="http://sionstoner.blogspot.se/2014/01/din-herre-gud-i-himlen-skall-du-tjana.html">Din Herre Gud i himlen skall du tjäna,</a></i><br /><i>du kropp och själ skall honom anbefalla.</i><br /><i>Hans helga namn du prisa skall allena,</i><br /><i>och det allena varje dag åkalla.</i><br /><i><br /></i><i>Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt,</i><br /><i>dess majestät uppfyller hela världen.</i><br /><i>Det kan du aldrig frukta här tillräckligt,</i><br /><i>det får ej brukas till en lek för flärden.</i><br /><i><br /></i><i>Som Faderns pris utav din mun må höras,</i><br /><i>skall Sonens Jesu namn av dig upphöjas,</i><br /><i>i vilken alla släkten saliggöras,</i><br /><i>för vilket alla knän en dag skall böjas.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-85168666792875971372024-01-20T09:27:00.003+01:002024-01-20T09:32:22.064+01:00"Lägg er nu vinn om att ni i er tro låter finnas dygd." (2 Pet. 1:5)<p>När man rätt betänker alla de dyra löften som Gud givit oss, kan man vilja förgås av grämelse över sin förskräckliga kallsinnighet och olydnad, att man inte beständigt tänker på hur man med all flit må bevisa sin tro i ett gudfruktigt leverne! Allt som tjänar till liv och gudaktighet är oss givet, så att vi inte för vår svaghet behöver vara syndens trälar; och vi har de allrastörsta och dyraste löften av Gud själv, som omöjligt kan ljuga — löften, som sträcka sej ända därhän och redan i tiden medför, att vi blir delaktiga av Guds natur och ska i evighet leva med honom!<br /><br />Skulle vi inte då den lilla tid som återstår att leva i köttet, låta det vara vår högsta omsorg att nu bara leva för Honom som givit oss allt detta, bara söka att täckas honom och bidra till hans pris och därför lägga oss vinn om att i vår tro må finnas dygd?<br /><br />O, betänk dock detta, du som är ett benådat Guds barn! Be Gud om förlåtelse för all din försummelse och om nåd att hädanefter börja något bättre!<br /><br />Då aposteln säger: "att i eder tro må finnas dygd", betecknar dygd här ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Aposteln ville att vår tro inte skulle vara ett dött, overksamt vetande eller bara ett lättjefullt vilande; utan då vi tror så herrliga ting som Guds löften innehåller, ska vi också i all vår umgängelse bevisa oss som det anstår ett så benådat och lyckligt folk här på jorden.<br /><br />Man ser ofta i detta avseende något som är både bedrövligt och besynnerligt: själar, som verkligen tycks vara komna till ett nytt andligt liv, men på samma gång är det som om de inte visste att den nåd de tagit emot skulle användas i levernet till den gamla människans dödande; ty en och annan oart kan de så helt förbise, som om det inte visste att varje synd måste korsfästas och dödas.<br /><br />Om nu dessa dock verkligen har något andligt liv, bevisar ett sådant förhållande alltid en andlig sömnaktighet och lättja, och det är egentligen från denna, som aposteln här vill väcka oss, då han yrkar, att i vår tro må finnas dygd — nit, kraft, verksamhet. Så säger han också själv om sitt ändamål med detta brev: "Detta är nu den andra episteln som jag skrivit till er, i vilken jag uppväcker och förmanar ert rena sinne."<br /><br />O måtte nu var och en som läser detta genast gå till sig själv och eftersinna, om det inte kan finnas hos honom något sådant förhållande — någon kristlig plikt som han ännu försummar, någon synd som han ännu icke uppriktigt korsfäster; ty i dessa två stycken måste gudaktighetens kraft bevisas, nämligen att göra allt gott som i vår kallelse är möjligt, samt undfly och korsfästa synden.<br /><br />Alltså: Du som tror och är benådad, men t.ex. dras med ett styvt och vresigt sinne, ge akt på detta, döda detta, släpp det inte löst, utan följ din Frälsares exempel: När han blev bannad, bannade han inte igen, och när han led hotade han inte, utan ställde hämnden till den som dömer rätt. —<br /><br />Du som tror och är benådad, men dras med någon svår köttets begärelse, akta dej! Hör apostelns ord: "Jag förmanar er, såsom främmande och elända, att ni tar er tillvara för köttsliga begärelser som strida emot själen." —<br /><br />Du som tror och är benådad, men har hjärtat så intaget av jordiska ting, dina jordagods, din köpenskap m. m., att du först och sist vill tänka på och tala om dessa, vet, att detta är ett betänkligt tecken, att du inte är rätt nykter och vakande, och blir du inte vaken ska dessa törnen kväva den goda säden i dej, så att du blir en falsk kristen, i hjärtat jordisk, bara i munnen och några fromma iakttagelser andlig. —<br /><br />Du som tror och äger alla dessa herrliga ting som Gud i Kristus givit oss, men kan se dina medmänniskor i andlig död och säkerhet gå emot en evig fördömelse, och du gör inte det minsta till deras väckande, du talar med dem allt annat och vet i tysthet deras stundande ofärd, o, vakna, bed Gud om en så uppriktig kärlek, att den beständigt arbetar i ditt inre, så att du söker något tillfälle och sätt att tjäna dina medmänniskor till frälsning. —<br /><br />Du som tror och är benådad, men ser din fattiga broder nödställd och äger medel att hjälpa honom, men tillsluter ditt hjärta, hur förblir Guds kärlek i dej? Döda här ditt kött, som vill behålla allting för dej och de dina.<br /><br />Se, av sådana exempel kan du märka, vad det är, att det i tron finnes dygd, helig kraft och nitälskan.<br /><br />Nu säger aposteln: använd all flit på detta; be Gud om hans Helige Ande till att så tro och så älska, att det bevisar sej i allt ert leverne! Gud förlåte oss allt vad som kan brista i detta — och uppfylle oss så med fröjden och kraften av de dyra och allrastörsta löften han givit oss, att någon verklig förbättring måtte följa!<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/2015/01/jesus-lar-mej-vandra.html">Jesus, lär mej vandra</a></i><br /><i>glad i dina bud,</i><br /><i>såsom Enok fordom</i><br /><i>vandrade med Gud!</i><br /><i><br /></i><i>Må jag inte leva</i><br /><i>själviskhetens liv!</i><br /><i>Andens lag, o Herre,</i><br /><i>i mitt hjärta skriv!</i><br /><i><br /></i><i>Låt mej gå och tjäna</i><br /><i>mina syskon här,</i><br /><i>glädja sorgsna hjärtan</i><br /><i>som i mörker är.</i><br /><br /><i>Sänd mej vart du önskar,</i><br /><i>bara jag är din,</i><br /><i>och, närhelst du kallar,</i><br /><i>går i glädjen in!</i></p>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-73174570258305666692024-01-15T23:24:00.004+01:002024-01-15T23:26:10.071+01:00"Honom som inte visste av någon synd har Gud gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet genom honom." (2 Kor. 5:21)<p>O, ett väldigt ord! Ty det står verkligen inte syndoffer, utan synd - "gjord till synd" — betecknande, att han av hela världens syndamängd var så övertäckt, att han kunde kallas idel synd; såsom biskop Hersleb över detta språk säger: "Han blev gjord till själva synden, så att Gud ansåg honom för intet annat än idel synd; Gud gjorde honom så till sägandes till en syndakloss, en syndaklimp ... på det allt Guds straff, all vrede, all helvetets grymhet, all satans rättighet till oss, skulle för syndens skull i honom, såsom i en medelpunkt, sammanstöta, emedan alla synder i honom var församlade och hade liksom sitt kvarter, rum och plats."</p>Eller såsom Luther säger: "När den barmhärtige Fadern kastade allas våra synder uppå honom, sade han: Du ska vara det alla människor varit och är, ifrån tidens begynnelse intill dess ände; du ska vara den syndare som tog äpplet i paradiset; du ska vara David som bedrev hor och mord; du ska vara Paulus, som förföljt, försmädat och förövat all våldsamhet et c. Kort sagt, du ska vara det alla människor är, liksom hade du ensam gjort alla människors synder; därför tänk nu på, hur du betalar och gör tillfyllest för dem."<br /><br />När nu Medlaren sålunda bar världens synder, kom också all lagens förbannelse över honom, d. ä. all den Guds vrede, onåd och pina, som all världens synd förtjänat. Denna kamp började i örtagården och var så hård, att den av den starke Hjälten utpressade den oerhörda blodsvetten under bön och tårar, såsom av en svag, vanmäktig syndare. Med Guds tillräknelselag är inget skämt, utan det allrastörsta allvar. När Gud en gång kastat synden på honom, kunde han inte ens inför Gud klaga, att han var oskyldig, utan måste stå för Fadern som en stor syndare och smaka all lagens förbannelse. Denna fullbordades i döden på korset, vilken innefattade all lagens förbannelse.<br /><br />Här höll nu även döden slutligen sin drabbning med livet. Döden är en allsmäktig herre över hela världen; ty han övervinner konungar och furstar och alla människor. Nu lägger han sej med all makt på Kristus, vill även övervinna och uppsluka honom, tycks också lyckas häri, då Herren med starkt rop och tårar ger upp andan. Men eftersom det eviga livet var i honom, även då när han lät döden övervinna och döda sej, vände detta livet om, övervann och dödade döden.<br /><br />Genom denna Kristi oskyldiga död för världens synder blev hela den stora segern vunnen, varigenom ormens huvud blev krossat. Lagen hade tagit ut allt vad han hade att fordra av människosläktet; synden hade blivit fullkomligt avstraffad och försonad; döden hade blivit övervunnen av livet; djävulen hade därigenom förlorat sitt rov; "åklagaren var förkastad" och "dömd", och genom förbundets blod blev fångarna utsläppta utur kulan. Ty nu var en evig pardon, liv och frihet och rättfärdighet åt alla förvärvade, och änglar och saliga skaror sjöng om segern: "Ära och lov och pris och starkhet vare vår Gud och Lammet."<br /><br />Detta var den herrliga seger, om vilken står skrivet: Döden är uppsvulgen uti segern. Du död, var är din udd? Du helvete, var är din seger? Dödens udd är synden; syndens kraft är lagen. Men Gud vare tack, som har givit oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.<br /><br />Och så är nu hela världen genom Kristi herrliga seger likaså sant och riktigt i Kristus förlossad, som hon i Adam är fallen och förtappad, och får likaså oförskyllt genom Kristus det eviga livet, som hon genom Adam fått synden och döden i arv. Arvet av Adam ser och känner vi alla stunder i oss och i världen; men arvet i Kristus ser och känna vi inte, det måste endast genom evangelium förkunnas och av oss tros. Men Herren Gud ser Kristus och hans förtjänst.<br /><br />Därför så sant du ser världen försänkt i synder, så sant ser Gud alla människor i Kristus fullkomligt försonade, rättfärdigade och helgade, ja, så täcka, som då han i begynnelsen såg på allt han hade gjort, och se, det var allt ganska gott! Vore inte världen så återställd för Guds ögon, då hade inte Kristus fullkomligt uträttat sitt försoningsämbete.<br /><br />Och nu återstår således inget annat för vår salighet än evangelii bud: Hylla Sonen! Kom igen, ni avfälliga barn! Kom, låt oss gå till rätta med varandra: Om era synder än vore blodröda, ska de dock bli snövita. Den som törstar komme; och den som vill tage livets vatten för intet. Den som tror och blir döpt ska bli salig; men den som inte tror ska bli fördömd.<br /><br /><i>Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit</i><br /><i>gjord till synd för oss, på det att vi,</i><br /><i>genom dig, som din apostel skrivit,</i><br /><i>Guds rättfärdighet ock skulle bli?</i><br /><i><br /></i><i>Inte nog att synden är försonad,</i><br /><i>vreden stillad, straffet efterskänkt,</i><br /><i>intte nog att syndaren blir skonad,</i><br /><i>här är mer än någon mänska tänkt!</i><br /><i><br /></i><i>För här hör jag ju att jag är vorden</i><br /><i>Guds rättfärdighet igenom dej!</i><br /><i>Jag som går så arm och svart på jorden</i><br /><i>och har idel synd och brist i mej.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-82540136904946424552024-01-13T00:04:00.006+01:002024-01-13T00:05:28.330+01:00"I vilken han låter se sin rättfärdighet, i det att han förlåter synderna, som var blivna under Guds tålamod." (Rom. 3:25)<p>Ordagrant efter grundtexten: "Till ett bevis på sin rättfärdighet i åsidolämnandet av de förut under Guds tålamod skedda synderna."</p>Vad som här menas med Guds rättfärdighet, det förklarar aposteln genast i följande vers, där han säger: "Till bevis på sin rättfärdighet i den tid, som nu är, att han är rättfärdig och rättfärdiggörande den, som är av Jesu tro" (grundtexten).<br /><br />Att han är rättfärdig, på samma gång som han rättfärdiggör dem som tror — det är denna Guds rättfärdighet, som skulle bevisas därmed, att han utställde sin Son till en blodbestänkt nådastol. Guds rättfärdighet är således här hans domare-rättfärdighet, med andra ord, hans rättvisa.<br /><br />Men det var i avseende på två särskilda förhållanden, som Guds rättfärdighet blev förklarad och bevisad genom Kristi försoningsdöd. Det förra (v. 25) var Guds fördragsamhet under Gamla testamentet, eller såsom apostelns ord lyder: "åsidolämnandet av de förut under Guds tålamod skedda synderna;" det andra (v. 26) var, att han också helt benådar och "rättfärdiggör" de syndare som tror på Kristus.<br /><br />Vad det förra förhållandet angår, tycks aposteln vilja säga: Gud har i de förflutna tider lämnat synderna utan en full och lagenlig bestraffning. För om Gud genast visat sin fulla straffrättfärdighet och handlat med människorna efter förtjänst, så skulle han ha utrotat människorna från jorden — inte bara förstört alla hednafolk utan också gjort en ände med Israel, varigenom också den nådesplan i avseende på hela mänskligheten, som låg i hans hushållning med Israel, hade blivit om intet. Under hela den tid, som föregick Sonens sändande, tycks han ha förgätit att straffa människorna efter deras synder, och hela världen vilade under skuggan av hans "tålamod". Men när Kristus var kommen, skulle denna fördragsamhetens tid ha en ände, och då skulle det uppenbaras vad som legat till grund för densamma, då den gudomliga rättfärdigheten utkrävde syndernas fulla straff i ende Sonens blodiga död på korset.<br /><br />Om det andra förhållandet säger aposteln: "Till bevis på sin rättfärdighet i den tid som nu är, att han själv skall vara rättfärdig och rättfärdiggörande den som är av Jesu tro." Här talas om annat än blott fördragsamhet; här talas om den fulla nåden, att han rättfärdiggör den som är av Jesu tro. Hur det kan vara gudomlig rättfärdighet eller rättvisa att rentav rättfärdiggöra syndare, det skulle Kristi hårda och blodiga död visa.<br /><br />O vilka hjärtefröjdande ord vi har här! Aposteln säger, att Herren Gud har framställt sin Son till en nådastol i hans eget blod, för att han skulle låta se rättvisan i det att han rättfärdiggör de troende. Han har givit en laglig försoning, för att han ska kunna vara på en gång "själv rättfärdig och rättfärdiggörande den", som tror. Hade han inte föranstaltat en fullkomlig, laglig gottgörelse för alla våra synder, så hade han inte kunnat rättfärdiggöra syndare och dock själv vara fullkomligt rättfärdig; ty rättfärdigheten fordrade, att syndare skulle straffas, icke rättfärdigas. Men nu, då en laglig försoning är skedd, kan han vara på en gång "själv rättfärdig och rättfärdiggörande den, som är av Jesu tro".<br /><br />"Fröjda er, ni himlar, och gläd dej, du jord!" Syndares benådning står nu tillsammans med själva den gudomliga rättvisan. Och vore det inte så, kunde jag inte hålla ut i tron på Guds nåd; jag skulle alltid tycka, att Gud måste tröttna vid mina oändliga synder. Men nu har den store Herren Gud fogat denna anstalt, varigenom själva rättvisan fordrar vår benådning. Ty det vore inte rättvist att två gånger utkräva samma skuld. Är våra synder med Kristi blod gottgjorda, så ska de inte utkrävas av oss, så länge Gud är rättvis och inte förkastar den lösepenning han själv bestämt för våra synder.<br /><br />I Kristi försoning är alltså Guds rättvisa i syndares benådande och rättfärdigande framställd i ett skinande ljus. "Ingen har någon tid sett Gud; ende Sonen, som var i Fadrens sköte, har kungjort oss det." I honom har Guds största egenskaper, hans oändliga barmhärtighet och hans fullkomliga rättfärdighet, framlyst. Han gav rättfärdigheten allt, vad hon kunde kräva, så att rättvisan nu kan försäkra varje troende syndare om nåd och salighet, lika mycket som barmhärtigheten.<br /><br />Man ska nu inse, att Gud inte bara är så nådig, utan också så trofast och rättvis, att han förlåter synderna. Rättvisan har, istället för att åtnöjas med en liten del av sin fordran, tagen ur den utblottades sista tillgångar, nu vänt sej till den rike Borgesmannen och fått full gottgörelse. Och kunde vi betänka den personens storhet, som lämnat denna gottgörelse, måste vi säga, att den gudomliga rättvisan i hans död blivit i högsta grad förherrligad.<br /><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Kristus%20p%C3%A5%20korset%20du%20tog%20p%C3%A5%20dej"><br /></a><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Kristus%20p%C3%A5%20korset%20du%20tog%20p%C3%A5%20dej">Kristus, på korset du tog på dej</a></i><br /><i>skapelsens synd och ve!</i><br /><i>Kristus, på korset du bar för mej</i><br /><i>dom och förbannelse.</i><div><i><br /></i><i>Där vid ditt kors räckte himlens Gud</i><br /><i>handen till fallen själ.</i><br /><i>Där blev vårt uppror mot lagens bud</i><br /><i>sonat och allt gjort väl.</i></div>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-66824504607884613022024-01-08T07:04:00.001+01:002024-01-08T07:04:10.221+01:00"Gjord under lagen, för att han skulle förlossa dem som var under lagen, så att vi skulle få barnaskapet." (Gal. 4:4)<p>O, du eviga Guds kärlek, som så älskade världen!</p>Hörom här, varför Guds Son är vorden människa, vad som var själva det stora ärendet och ändamålet med hans ankomst i världen. "Gjord under lagen, för att han skulle förlossa dem som var under lagen."<br /><br />O, du svarta otrosmörker, som aldrig tillstäder oss att behålla detta!<br /><br />Se, de som verkligen tror sådant, att Gud givit oss sin Son till vår lagfullgörare, inte undrar jag på att de älskar en sådan Gud och Frälsare, inte undrar jag på att de blir brinnande i anden, av någon högre himmelsk fröjd och frid och kärlek; inte undrar jag på att de blir upptända av nit emot allt annat, som vill upphäva sej till det anseendet att göra oss rättfärdiga och heliga!<br /><br />Då Gud ville frälsa de fallna människorna och förlossa dem ifrån lagens domar, hur skulle det gå till? Det måste gå till på ett sådant sätt, att inte den gudomliga rättfärdigheten till en enda bokstav eller prick bleve lidande. Och det skedde därigenom, säger aposteln, att Guds egen Son blev skickad under lagen. Han, som var lagens Herre, gav sej att vara lagens tjänare och fullgörare för oss. O, du makalösa Guds kärlek!<br /><br />Om du nu tror detta, som hela Skriften vittnar, att vi endast genom Kristi laguppfyllelse, Kristi rättfärdighet blir rättfärdiga, då ska den enda fråga som återstår till ditt betryggande bli denna: "Är jag viss, att Kristus har riktigt fullgjort lagen till den evige Faderns förnöjelse?"<br /><br />Och då kan du vara trygg. Kristus har alldeles fullkomligt hållit lagen. Han "älskade Gud av allt sitt hjärta, av all sin själ, av alla sina krafter och av all sin håg"; det var hans mat, att han gjorde Faderns vilja. Lika fullkomligt har han också "älskat sin nästa såsom sej själv", ja, så att han också förgat sig själv, gav sitt liv i döden, vart räknad bland ogärningsmän, bar mångas synder och bad för överträdarna. Han var lydig intill döden, ja intill korsets död.<br /><br />Ty att han var gjord under lagen innebar också att han skulle ta på sej lagens dom och förbannelse över syndarna. Såsom det står skrivet: "Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då Han vart en förbannelse för oss." "Och eftersom barnen hade kött och blod, är också han vorden därav delaktig; för att han skulle genom döden nedlägga honom som hade döden i våld, d. ä. djävulen, och göra dem fria, som genom dödens räddhåga i allt sitt leverne måste vara trälar."<br /><br />Så har han gjort allting för oss. Prisat och högtlovat vare hans namn! Han var också den ende, som kunde göra det. "Vi var till detta verk alltför svaga i harnesket", såsom Luther säger; "vi är satta av sätet", han allena kunde utföra detta verk.<br /><br />Må nu endast var och en se till, att han också ger Kristus äran för detta verk, d.ä. att han besinnar och erkänner, att denne Herren har beställt allt väl. Det är så bedrövligt, att det inte kan med några ord nog beklagas, hur djävulen förvillar våra sinnen, så att vi lever fram vår tid, såsom visste vi ingen egentlig nytta av allt, vad Kristus gjort.<br /><br />Vi läser, sjunger och talar om, att Gud givit oss sin egen Son till vår broder, vår lagfullgörare och vårt offerlamm; och dock går alla våra tankar och allt vårt andliga strävande ut på att vi själva ska vara ostraffliga lagfullgörare, om vi ska täckas Gud och vara riktigt vissa om hans nåd och vänskap. Vi ska bara med många stora och vackra ord prisa Medlaren, men sedan gå till det arbetet att själva försona oss med Gud. Många har i all sin livstid aldrig ännu haft någon egentlig tjänst och nytta av Kristus.<br /><br />Låt oss då en gång stanna och besinna, vad Skriften säger om den nytta och tjänst, vi skulle ha av denna stora gåva, då Gud gav oss sin Son, gjord under lagen. Aposteln säger: För att förlossa dem, som var under lagen, så att vi skulle få barnaskapet.<br /><br />Har du aldrig sett eller hört dessa ord? Skulle vi inte en gång prisa den gudomliga kärleken och låta det vara sant och vara nog, vad vår store lagfullgörare har gjort? Aposteln säger här, att han har inte gjort det åt sig själv, utan för att förlossa dem, som voro under lagen.<br /><br />Vi ber var och en, som vill vara kristen, att en gång allvarligt besinna det, som är Skriftens summa och kärna, att Kristus är lagens ände, — Kristus är lagens ände, till rättfärdighet för var och en, som tror; att det som lagen inte kunde åstadkomma, i det han vart försvagad av köttet, det, det, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndigt kötts liknelse.<br /><a href="http://sionstoner.blogspot.se/search/label/F%C3%B6dd%20av%20kvinna%20under%20lagen"><br /></a><i><a href="http://sionstoner.blogspot.se/search/label/F%C3%B6dd%20av%20kvinna%20under%20lagen">Född av kvinna under lagen,</a></i><br /><i>se din broder i ett stall!</i><br /><i>Men i stallet börjar dagen,</i><br /><i>han har botat Adams fall.</i><br /><i><br /></i><i>Barnaskap åt dej han vunnit,</i><br /><i>du står skriven i hans sår.</i><br /><i>Själv han döden övervunnit,</i><br /><i>Kristi seger är nu vår.</i><br /><i><br /></i><i>Mot din Frälsare du väger</i><br /><i>dock så litet, käre vän.</i><br /><i>Synd och fromhet som du äger</i><br /><i>kommer ej i räkningen.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-29401171197844139502024-01-05T00:11:00.003+01:002024-01-05T00:11:54.544+01:00"Densamme Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn." (Rom. 8:16)<p>Stora, herrliga förhållande: Vara Guds barn och veta sej vara det — och ha en med Gud förtrolig barnaskapsande! Så talar här aposteln, så talar hela Skriften, så talar alla frigjorda kristnas saligaste erfarenhet. "Själva Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn."</p><div>Hur kan det vara med detta viktiga stycke ibland oss? Du som läser detta, är också du så lycklig, att du har Guds Andes vittnesbörd med din ande, att du är ett Guds barn? Du är tilläventyrs en kristen, du älskar ordet, din vandel är oklanderlig, men hur är det med detta stycke? Hur är det med hjärtat? Har du bekantskap med din Gud — en förtrolig bekantskap, vilken betecknas med orden: Abba, käre Fader! Detta är huvudsaken!<br /><br />Märk och hör! Detta är den stora huvudsaken i allt kristligt liv, att hjärtat är förtroligt med Gud genom Kristus, att du har sällskap med honom, är i en vänlig förening med honom! O, detta är själva hjärtat och livet i all kristendom! Detta är det återställda paradislivet, som människan förlorade genom fallet, en förtrolig barnaskapsande, som umgås med sin Gud och talar med honom, såsom barnet med sin fader.<br /><br />Nu — har också du denna förtroliga barnaskapsande? Lämna inte den frågan förrän den blivit grundligen avgjord. Denna förtroliga barnaskapsande är just hjärtepunkten i hela det andliga livet, varigenom allt gott utflyter; denna förutan är allt död och köld, vanmakt och träldom. Och vartill ska allt andligt vara, om du inte kommer till denna trons frid med Gud, denna förtroliga umgängelse med honom?<br /><br />Kristus har uttryckligt förklarat, att alla andra goda förhållanden inte tjänar till salighet, om vi inte kommit i förening och bekantskap med honom. Detta förtroliga förhållande till Frälsaren är det också som utgör hela kraften i all kristendom, till både görande och lidande — utgör källan till allt sant heligt, allt Gud behagligt leverne.<br /><br />Hur svag, trälaktig, olustig, tung och vanmäktig är inte kristendomen hos dem, som icke äga denna trons visshet och bekantskap med Gud! De kan ha mycken god mening, goda beslut och föresatser; men det blir ingenting av, de är beständigt trälar under världen och sina skötesynder och förs ännu av djävulen fångna efter hans vilja. De hava ingen anda i sej.<br /><br />Även där någon verklig tro är uppgången, men den ännu är svag, där man hungrar och törstar, men ännu inte blivit mättad — eller där tron hos en äldre kristen förlorat sin evangeliska frimodighet, där kristendomen blivit mer tung och lagisk — där råder alltid vanmakt och träldom under synden, och människan blir i allt svag, trög och livlös: bekännelsen tystnar, bönen blir tung och kraftlös, hjärtat kallt och tomt; hjärtat har ingen skatt, ingen uppfyllelse, ingen vän framför andra vänner och törstar då snart åter efter synd och fåfänglighet.<br /><br />Hur mycket mer inträffar inte allt detta, där själen icke alls kommit till tron, utan ännu är helt fången under träldomens ok! Och tvärtom, då själen kommit till en glad förvissning om sin benådning hos Gud och står i en förtrolig vänskap med Frälsaren — vilket liv, vilken lust och kraft, vilket glatt lovande och bekännande, vilket raskt utgående från värld och orättfärdighet!<br /><br />Sådant menade Kristus, då han sa: Såsom grenen inte kan bära frukt av sej själv, med mindre den förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det utan att ni förblir i mej. Om ni förblir i mej ska ni bära mycken frukt. Och så säger Johannes: Detta är segern, som övervinner världen: vår tro. Och så säger profeten: Fröjd i Herren ska vara er starkhet.<br /><br />Därför, hur viktigt är det inte, även för att ha kraft till helgelse, till bekännelse och utgående från världen, samt till tålamod och starkhet i lidanden — hur viktigt och nödvändigt är det inte att äga en hel förvissning om nåden, att stå i en innerlig trosförening med Frälsaren! Ja, hur nödvändigt, att såsom sin allradyraste klenod, sitt öga eller sitt hjärta, bevara denna verkliga barnaförtröstan, som aposteln kallar utkorade barns ande, i vilken vi ropar: Abba, käre Fader!<br /><br />Skulle vi då inte stanna och fråga oss, såsom inför Guds ansikte, var och en för sej: har också jag denna förtroliga barnaskapsande? Har jag vittnesbörd om mitt barnaskap hos Gud?<br /><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Sen%20Gud%20till%20barn%20mej%20tog%20%C3%A5t%20sej"><br /></a><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Sen%20Gud%20till%20barn%20mej%20tog%20%C3%A5t%20sej">Sen Gud till barn mej tog åt sej,</a></i><br /><i>vår värld en himmel blev för mej,</i><br /><i>trots nöd som än på jorden rår</i><br /><i>är himlen nära var jag går.</i><br /><i>Halleluja! Min himmel här</i><br /><i>är att min synd förlåten är.</i><br /><i>Jag jublar, sjunger om igen:</i><br /><i>där Jesus är, är himmelen! </i></div>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-66691942095542014392024-01-02T06:16:00.005+01:002024-01-02T06:17:27.443+01:00"Och jag såg i hans högra hand, som satt på stolen, en bok, skriven innan och utan, beseglad med sju insegel." (Upp. 5:1)<p>Så över måttan väldig och herrlig är den tröst, som ligger i dessa ord, att om vi blott finge ögonen öppnade att se den och kunde i en vaken tro hålla den för verklig sanning, skulle vi väl en gång för alla kasta alla våra bekymmer ifrån oss och säga: Nu vill jag inget mer. Nu får Gud göra med mej alldeles vad han vill; ja, nu får alla onda andar och onda människor gärna göra med mej vad de förmår, jag fruktar ingenting.</p>Ty låt oss något betrakta de anförda bibelorden. Johannes ser en bok i dens högra hand, som sitter på stolen. Och vad innehåller denna bok? Den innehåller, såsom den första rösten ur den öppnade himmelen sa, vad som ska ske härefter (kap. 4: 1),<br /><br />Lägg nu märke till vad synen betecknar. Boken innehåller "vad som ska ske härefter" — vad som ska ske med hela världen och i synnerhet med Guds folk på jorden. Att en sådan bok vilar i dens högra hand som sitter på stolen, det betyder inte bara att Gud på det noggrannaste känner allt vad som ska hända oss, såsom det som är skrivet i en bok alltid ligger för ögonen, utan då boken just är i hans högra hand, den verkande handen, är därmed betecknat, först att den store allsmäktige Guden leder och regerar allting; och för det andra att han bär en så noggrann omsorg om vad som ska hända oss, att han har det uppskrivet i en bok; ty vi vet att bokföring över vad som görs antyder den noggrannaste omsorg därom.<br /><br />Men nu: Är det inte just vad som ska ske härefter, som utgör föremålet för alla våra bekymmer? Våra hjärtan är vanligen fulla av oro och tankar på vad som ska hända oss. Även den som är lycklig att inte täras av världens sorg, den som åstadkommer död, utan har blivit en troende kristen, har likväl då en ny värld av bekymmer för mångahanda viktigare föremål: här vår egen själ, våra synder, frestelser, strider och faror för fall och avvikelser; där våra anhörigas och andra människors själar, och hur det ska gå med dem; här kyrkans framtid, eller vad som ska ske i samhället; där en mängd småsaker, som dock ofta på det bittraste oroar oss.<br /><br />Ty förutom det att kristna har kärlekens omsorg, att allt måtte gå väl, och en upplystare blick på vikten av sådant som andra anser för ett intet, är de också alltid skottmål för alla djävulens glödande pilar, denne orolige fiende, vilken med frestelser, anfäktelser och alla möjliga falska ingivelser söker störa vår frid, så att Guds barn ofta varken dag eller natt har någon ro.<br /><br />Vad ska de då trygga sej vid? På vad ska jag luta mitt trötta huvud? O, att det vore mej givet att se, vad som ligger häri! Allt, vad som kan möta oss, är skrivet i en bok, vilken vilar i hans högra hand, som sitter på stolen. Såsom också David redan såg det och till sitt hjärtas tröst sjöng: Alla dagar är skrivna i din bok, förrän någon av dem var kommen. Vi har ännu en trofast Fader i himmelen, vilken med så huld omsorg vårdar sej om allt som rör oss, att han har det uppskrivet i en bok som han själv håller i sin högra hand. O, om vi kunde tro och se en sådan Guds huldhet och omsorg om oss, tror du inte att vi då skulle ha en salig ro och vila för våra arma hjärtan och en hög frid och tröst för alla kommande dagar?<br /><br />Men här kommer nu hedningen i vårt bröst, vårt otrogna, mörka hjärta och förnuft, och säger: Ja, de stora världshändelserna, eller det som ska vederfaras hela kyrkan, det har Gud skrivet i sin bok, men inte det som rör så små och enskilda varelser som mej!<br /><br />Ja, visst tycks det vara för mycket, visst är det för vårt förstånd alldeles obegripligt, om vi skulle säga, att han också har i sin bok skrivet allt vad som ska ske dej och mej. Men vad ska man göra, om denne store Herren, som sitter på stolen, själv säger, att han räcker till inte bara för varje enskild människa och dess minsta angelägenheter, utan till och med för varje fågel på jorden? Matt. 10: 29—31. Vad ska vi göra av denne Herren?<br /><br />Å ena sidan säger vårt förnuft: Det är alldeles orimligt, omöjligt; och å andra sidan står till och med hela den synliga skapelsen full med oräkneliga vittnen emot oss och säger med tusen röster: Se vad Gud har gjort! Se vilka storverk och se vilka småting! Och då han en gång har gjort alla dessa småting, har han väl lika lätt för att se dem och sköta dem.<br /><br />O, om vi kunde vakna ur vårt ömkliga otrosmörker! Vi går mitt i den oändliga rikedomen av Guds makts och herrlighets vittnen och ser ändå ingenting. Det är Herren själv, som säger: "Säljs inte två sparvar för en penning, och en av dem faller inte till jorden eder Fader förutan. Ni är mer värda än många sparvar. Är också era huvudhår alla räknade".<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Alla%20dagar%20s%C3%A5%20Gud%20sagt">Alla dagar, så Gud sagt,</a></i><br /><i>i sin bok han skrivit.</i><br /><i>Han har gjort dem en och var, </i><br /><i>mulen dag såväl som klar, </i><br /><i>och åt dej dem givit. </i><br /><i>Alla dagar full av nåd </i><br /><i>i sin bok han skrivit. </i><br /><i><br /></i><i>Vilken trygghet, vilken tröst </i><br /><i>att ur Faderns händer </i><br /><i>motta varje dag i tro, </i><br /><i>stilla vid hans hjärta bo, </i><br /><i>hur än allt sej vänder. </i><br /><i>Tänk, så tryggt att vila få </i><br /><i>i Guds starka händer! </i><br /><i><br /></i><i>Hans barmhärtighet och nåd </i><br /><i>skall dej troget följa. </i><br /><i>Ljus av Herrens klarhets ljus </i><br /><i>skall i fridens trygga hus </i><br /><i>för allt ont dej dölja. </i><br /><i>Guds barmhärtighet och nåd </i><br /><i>skall dej troget följa.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-1826139034921819332023-12-30T14:15:00.003+01:002024-01-02T06:14:08.542+01:00"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?" (Rom. 8:35)<p>Här möter aposteln det stora huvudbekymret hos Guds barn, nämligen om förblivandet i Kristi kärlek. Aposteln har förut i kapitlet tröstat oss för bekymret om den närvarande nåden mot samvetets anklagelser och fruktan för Guds vrede. Nu vänder han sej mot bekymret för de många farorna för det andliga livet och vill förvissa oss, att ingenting som någonsin kan möta oss under vandringen ska vara mäktigt att skilja oss ifrån Kristi kärlek.</p>Och liksom förut, så framställer han ock här sin tröst i den triumferande tonen av en fråga. Han säger: Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?<br /><br />Själva frågan uttrycker visserligen en stark tro och frimodighet hos aposteln; men bara det att fråga väcks därom, huruvida vi kan bli skilda från Kristi kärlek, och att ett utförligt tröstrikt svar här ges oss, bevisar att ett sådant bekymmer plägar oroa de trogna, och att de behöver denna tröst — så visst vi inte bör tänka, att aposteln skrivit något endast för att tillkännage sin egen frimodighet, utan någon avsikt att därmed trösta några, som behövde sådan tröst.<br /><br />Nej, det är rentav ett allmänt bekymmer hos alla sant trogna, ja, ett utmärkande tecken på den sanna nåden i hjärtat, att de bekymras om förblivandet i Kristi kärlek, att de inte nöjer sej med att för närvarande ha tröst och vara i Guds nåd, utan också tänka på förblivandet däri intill änden. Det är ett gott tecken, att du så levande känner din svaghet och ostadighet, samt hindrens och fiendernas makt, att du fruktar för att berövas din dyra skatt — även om det är en svaghet i din tro, att du inte har en motsvarande tröst i Guds trofasthet och makt. Men själva fruktan är ett gott tecken; ty den utmärker inte bara att du känner din svaghet och fiendernas makt, utan också att själva gåvan blivit dej dyr och oumbärlig. För sådan är ju alltid hjärtats natur, att i samma mån något är oss dyrt och omistligt, känner vi farhågor och fruktan att förlora det.<br /><br />Har jag en mycket liten skatt att förvara, då känner jag inte mycket fruktan för tjuvar; men är skatten mycket stor, t. ex. en summa av en halv miljon, då tycker jag att alla tjuvar ska veta av den, då finner jag inget rum nog säkert för dess förvarande. Den, som aldrig fruktar för att i denna farliga värld förlora sin salighetsskatt, kan inte ännu hålla dess värde mycket stort. Bättre tecken är det, om du har en besynnerlig fruktansande, en böjelse att nästan beständigt rädas för något bedrägeri och någon andlig fara, och att, såsom en gammal lärare skriver, "när du tänker dej den händelsen, att du en dag skulle förlora gudsfruktan och tron ur hjärtat, du intages såsom av dödsbävan". Sådant vittnar om ett Andens verk i själen, som gjort dej ditt nådestånd rätt dyrt och omistligt.<br /><br />Men de som bekymras om Guds nåd, de ska tröstas med Guds nåd. Detta är en huvudregel i allt Guds ord. Därefter handlar också aposteln här: just dem som fruktar, dem vill han trösta; dem försäkrar han här, att de har en så mäktig och trofast Herre och beskyddare, att ingenting ska kunna skilja dem från honom. Många mäktiga fiender och hinder ska väl lägga sej i vår väg, "men i allt detta övervinner vi genom honom som har älskat oss". Sådan är den tröst aposteln här förkunnar.<br /><br />Kristi kärlek. Den nåd, från vilken ingenting ska kunna skilja oss, betecknas här med det korta, men rika uttrycket: Kristi kärlek. Inte vår kärlek till Kristus, utan Kristi kärlek till oss, såsom hela sammanhanget visar; ty i näst föregående vers har aposteln beskrivit endast, vad Kristus gör och gjort för oss.<br /><br />Men vad vill det då säga att bli skild ifrån Kristi kärlek? Utan tvivel att bli skild från den personliga delaktigheten av Kristi kärlek, alltså från nådeståndet. I nådeståndet utgör Kristi kärlek hela vår salighet. Inte därmed nog att vi genom Kristi kärlek undfått allt vad som hör till liv och salighet, Faderns eviga nåd, frihet från all fördömelse, den Helige Ande i hjärtat, barnaskapet och arvsrätten i himmelen. Utan det är också just Kristi kärlek, som redan här utgör de trognas dyrbaraste skatt och sällhet.<br /><br />För den äkta bruden är brudgummens kärlek mer än alla hans gåvor och ägodelar. En trogen själ säger med Asaf: "Herre, när jag har dej, frågar jag inte efter himmel och jord."<br /><br />En trogen själ känns även igen på att när hon förgått sej, består hennes bekymmer mest däri, att hon fruktar att hon förtörnat sin Herre och förverkat hans kärlek. Därför är detta uttryck, "Kristi kärlek", taget helt och hållet ur ett troget hjärta.<br /><br />Och nu säger aposteln: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?" Såsom förut är anmärkt, ligger redan i frågans ton en tröstefull visshet, att ingen och inget ska kunna skilja oss ifrån denna kärlek. Och vi måste ju kalla det en stor och gudomlig tröst, att vi har en så trogen och mäktig Herre, som i alla frestelser och faror ska stå oss bi och hjälpa oss lyckligen igenom, när vi åkallar honom, fastän vi inte får den trösten, som vårt gamla hjärta gärna ville ha, nämligen att vi inte mer är i sådan fara att vi dagligen ska behöva åkalla Herren och bero av honom.<br /><br />Lovad vare Herren! Vi har dock i hans makt och trofasthet alltid tröst på den tid, då vi känner behov därav. Och endast sådan är den tröst, Herren vill ge oss.<br /><br /><em><a href="http://www.missionspsalmboken.blogspot.se/search/label/Jesus%20%C3%A4r%20min%20v%C3%A4n%20den%20b%C3%A4ste">Jag är viss och därpå litar:</a></em><br /><em>ingen fara eller nöd</em><br /><em>ska mej från min Jesus slita,</em><br /><em>inte liv och inte död.</em><br /><em>Inga andemakters vilja,</em><br /><em>fjärran eller nu och här,</em><br /><em>ska mej från Guds kärlek skilja,</em><br /><em>som i Jesus Kristus är.</em>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-13619812951661212272023-12-24T07:33:00.004+01:002023-12-24T07:33:31.498+01:00"Ordet vart kött." (Joh. 1:14)<p>Ordet, det eviga ordet vart kött! Guds evige Son blir människa, en verklig människa, blott icke en syndig, utan en ren människa.</p>Född av kvinna. Den, som är född av en sann, naturlig kvinna, måste vara en sann, verklig människa. En verklig kvinna föder intet annat än en verklig människa. Så är då Guds evige Son verkligen en medlem av vårt släkte, så att hans stam och släktingar räknas ibland Adams avkomlingar, såsom också första bladet av nya testamentet visar. Guds Son är vår släkting, vår blodsförvant, "bröderna lik", synden undantagen. Obegripliga Guds kärlek, som fattade ett så besynnerligt och nådefullt råd om vår frälsning!<br /><br />Men här svartnar det dock för förnuftets öga. Guds evige Son vår blodsförvant, vår bror! Är det sant? Är det möjligt? Jag börjar och jag slutar, och jag börjar igen med denna punkt. Är det sant? Är det möjligt? Jag kan inte begripa det, men jag kan inte heller komma ifrån det. Mina tankar snärjs såsom i ett nät av eviga obegripligheter, men också oundkomliga vittnesbörd; och frågan har den vikt, att med den hela kristendomen står eller faller, och med den vår frälsning och salighet.<br /><br />Å ena sidan är det alldeles för mycket stort och herrligt, att vi arma fallna människobarn ska vara så högt skattade och hedrade, att Guds evige Son ska vara vår broder och blodsförvant — det är för mycket stort och herrligt, så att jag inte kan tro det för dess storhets skull.<br /><br />Å andra sidan är mej denna stötesten för svår att bortkasta. Där står en hel värld av vittnesbörd om honom: Först en hel lång världsålder av besynnerliga förutsägelser och sedan en efterföljande världsålder av besynnerliga uppfyllelser, av de underbaraste punktliga uppfyllelser av allt, vad som var förutsagt. Kan jag helt kasta bort den personen, som utgör föremålet för alla dessa förutsägelser och uppfyllelser? Den stenen, som av byggningsmännen blev bortkastad, men som Gud dock gjorde till en hörnsten, ska också jag försöka att kasta bort honom?<br /><br />Eller kan jag kasta bort bara vad jag ser för ögonen i denna dag av hans rike på jorden? Ja, kan jag kasta bort allt som jag själv erfarit av den trogne Herren? O nej, Han är en levande och närvarande Gud, vi känner honom ju, och det endast såsom uppenbarad i köttet; ty ingen känner Fadern utom Sonen. Men då — kan jag då å andra sidan tro allt detta stora och herrliga, som ligger däri, att Gud är vorden uppenbar i köttet? Det är ju dock alldeles för mycket stort och herrligt!<br /><br />Och likväl är det en evig och gudomlig sanning — en sanning, som är lika viss och gudomlig, om än alla människors förnuft går sönder på densamma. Ja, Gud vare lov, att vi inte kunna begripa den, d. ä. att vi inte har en så liten Gud, att vårt arma blinda förnuft kan följa honom. Gud bevare oss för att ha en Gud, som inte skulle övergå vårt förstånd! Men att det arma, fallna och trånga hjärtat inte kan behålla denna outsägliga skatt och glädje, det är dock en plåga, för vilken man kan önska sej en snar förlossning.<br /><br />Kunde jag blott behålla denna stora herrlighet levande i mitt hjärta, att Guds evige Son är vår blodsförvant, vår broder, då ville jag inget mer, då hade jag nog. Ja, för tid och evighet nog. Ty då skulle jag dock draga sådana slutsatser av det saliga förhållandet, att inte mer någon enda sorglig tanke skulle kunna få rum i mitt hjärta; nej, mitt arma hjärta skulle väl hellre vilja sönderbrista av allt för stor fröjd och glädje. Ty har vårt fallna och förnedrade släkte blivit så hedrat, att Guds evige Son har givit sej in i vårt släkte, blivit en av oss, blivit vår blodsförvant — o, då vill jag inte mera veta — då har vårt släkte sannerligen blivit så ärat och upphöjt över alla änglatroner, ja, upp till själva himmelen, att man må väl säga, att vår genom syndafallet lidna skada, skymf och förnedring är mer än rikligen hämnad och ersatt; så att det omsider nu är den allrastörsta ära att vara människa — ja så, att de heliga änglar sannerligen hade skäl att önska: "Ack, den som vore människa!"<br /><br />Det är sant, vad Luther anmärker, att sedan Guds Son blivit en människa, borde det dock ha den frukt och verkan på oss, att vi skulle innerligen älska och glädjas åt allt, vad som heter människa, och aldrig mer kunna hysa ovänlighet mot någon medlem av det släktet. Alla kristna borde ock till sin tröst och uppmuntran mot all livets vedervärdighet något djupare försänka sej i denna betraktelse och be Gud om nåd att få den in i hjärtat, så att de med stor förundran och glädje kunde säga: Nu vill jag inget mer! Guds Son är en människa. Då ska med allting bli väl. Är Guds Son vorden vår blodsförvant, då anar jag någon större kärlek i Guds hjärta till oss människor, än vi vanligen tror; då måste det inte vara, såsom det ofta förekommer oss, att Gud är fjärran och liknöjd om oss, nej, då måste det endast ligga något djupt fördöljande därunder, något underligt lekande med oss, när han så förhåller sej, som om han inte brydde sej om oss.<br /><br /><i><a href="http://svps1986.blogspot.se/2010/02/122-dagen-ar-kommen.html">Ordet blev kött och tog sin boning bland oss,</a></i><br /><i>kom till vår jord, Kristus är hans namn.</i><br /><i>Så Gud sig härlig för all världen visar.</i><br /><i>O kom, låt oss tillbedja,</i><br /><i>o kom, låt oss tillbedja</i><br /><i>vår Herre Krist.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-40570328722379722612023-12-23T06:13:00.002+01:002023-12-23T06:15:52.406+01:00"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, människorna en god vilja." (Luk. 2:14)<p>Så sjöng den från himmelen utskickade änglaskaran på Jesu födelsedags morgon, när budskapet var utropat: "I dag är eder född Frälsaren." Strax vart med ängeln ett stort tal av den himmelska härskaran, som lovade Gud och sade: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, människorna en god vilja."</p>Hur mycket mer skulle inte vi, som är av det så högt välsignade människosläktet, vi, vilka den glada tidningen egentligen angår, böra fröjdas och sjunga detta Herrens pris? Detta ämne är därför högst glädjande och kärt för trogna hjärtan.<br /><br />Ja, det är väl i sej självt så stort, herrligt och glädjande, att den som kunde riktigt tro och se det gudomliga under av nåd och kärlek, som ligger däri, "att den evige Guden blir ett människobarn, att Skaparen ligger på hö och skarn och oss helt och hållet sej skänker", skulle väl för stor glädje knappt kunna leva, skulle väl av idel outsäglig fröjd beständigt ropa ett evigt och oupphörligt: "Ära vare Gud i höjden!"<br /><br />Ingen på jorden kan väl rätteligen tro och fullt besinna detta; men de trogna har dock över detta ämne, såsom över allt vad Kristus gjort till vår frälsning, en sådan glädje, som eljest ingenting annat i hela vida världen kan skänka, och en sådan glädje som eljest ingen annan, ingen, som inte är rättrogen, någonsin haft.<br /><br />Härav kommer, att detta ämne även förträffligen tjänar dej, om du en gång ville rätt allvarligt pröva halten och beskaffenheten av din gudaktighet. En sann julglädje, liksom all verklig glädje över Kristus och i Kristus, utmärker verkligen en sann kristen.<br /><br />På glädje och glädje är stor skillnad. Mången kan väl vid julen vara upprymd för några ljuva högtidskänslor, vartill många anledningar kan bidra; men att verkligen för egen del vara så glad åt själva Frälsaren och hans födelse, att han börjar älska, prisa och tala om honom, såsom man ju gör, när man är glad åt något, det kan han inte en halv timme.<br /><br />Mången går ännu längre: han kan vara mycket religiös, andäktig, nitisk, verksam för Guds rike, tänka och tala klokt i andliga ämnen, ja, bedja, kämpa och göra många goda verk för att bli salig. Men att verkligen i sitt hjärta glädjas över Frälsaren, att med lust tala om honom, bekänna och prisa hans förtjänst, det kan han inte en enda timme.<br /><br />Och vad bevisar detta? Ja, vad kan detta bevisa annat, än att Kristus inte ännu blivit sådana människors hjärtetröst och skatt; att de inte ännu rätteligen trott på honom; att de inte fått Anden, som ger liv; att de är antingen i en köttslig säkerhet invärtes mitt under all religiositet, såsom fariseerna — ty då har inte Kristus sådant värde, att hjärtat kan bli glatt — eller också ligger de för hemliga skötesynder, eller av judiskt egenrättfärdighetsarbete, ännu i otro.<br /><br />Skriften kan inte bli om intet, den som säger: "Andens frukt är kärlek, fröjd, frid. Guds rike är rättfärdighet och frid och fröjd i den Helige Ande." Där det nu aldrig blivit frid och fröjd i den Helige Ande, där har ännu aldrig Andens liv eller Guds rike tillkommit. Och åter säger Skriften: "Jag tror, därför talar jag." "Där er skatt är, där förblir också ert hjärta; och varmed hjärtat är fullt, därav talar munnen."<br /><br />Av detta följer åter, att den som inte vill tala om Kristus, inte har sin lust däri, utan hellre talar om andra ämnen, som väl också kan vara viktiga, den har i dessa andra ämnen större skatt, större glädje och tröst än i Kristus; och Kristus är då inte hjärtats trosgrund, om än förståndets och bekännelsens.<br /><br />Ja, av detta följer, att så länge du aldrig blivit så tröstad och glad i Kristus, att du börjat vilja tala om honom, prisa och bekänna honom, så har du inte ännu rätteligen trott; du är antingen under syndens träldom, säker och sovande, eller under lagens träldom i finare eller grövre egenrättfärdighetsarbete.<br /><br />Så sannas ännu alltid andligen, vad de ifrån babyloniska fångenskapen frigjorda israeliterna bekände om sej själva: "Då vi var fångna, då vi satt vid älvarna i Babel, då hängde vi upp våra harpor på de pilträd, som är där; då bad de oss sjunga och i vår gråt vara glada; men — hur skulle vi sjunga Herrens visa i främmande land?"<br /><br />Och så är det. Att vill förmå en otrogen själ, som ännu är främmande för Gud och bunden i sin ande, till andlig glädje, är lika fruktlöst, som att vilja förmå snö och is att brinna. Sjunga och tala kan man möjligtvis; men att verkligen glädjas, det är hjärtats egen fria sak, som man inte kan tvinga sej till. Och att fröjdas i Frälsaren och självmant prisa hans förtjänst, det är en Andens frukt, är Guds fria gåva. På Sions berg sjungs en sång om Lammet, som är dödat; "och ingen kunde lära den sången", förutom de tecknade. Och ingen kan smaka en rätt julfröjd, förutom de troende.<br /><br />Detta är ägnat att tjäna oss till självprövning. Detta visar oss också vad som egentligen fordras för att få en sann julfröjd, nämligen att hava lärt känna vad synden vill säga, samt i Kristus finna sin förlossning därifrån. Med andra ord: här fordras bättring och tro.<br /><br /><em><a href="http://sionstoner.blogspot.se/2015/12/ater-stralar-julens-stjarna.html">Ära vare Gud i höjden,</a></em><br /><em>som i kärlek underbar</em><br /><em>ende Sonen, Jesus Kristus,</em><br /><em>till vår frälsning givit har!</em><br /><em>Född är Frälsaren och Herren,</em><br /><em>konungen i Davids stad.</em><br /><em>Varje mänska, ung och gammal,</em><br /><em>sjung och var av hjärtat glad!</em>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-91983749363188139462023-12-20T01:24:00.004+01:002023-12-20T01:24:44.776+01:00"Mej förutan kan ni inget göra " (Joh. 15:5)<p>Det är anmärkningsvärt, att i grundtexten står här ett dubbelt nekande, som uttrycker: "alldeles inget." Jag vill inte glömma, att Herren själv här sagt: "Ni kan alls inget, alls inget göra". Och Han har ännu till detta lagt en bild, som på det starkaste uttrycker detta "alls inget", nämligen i den från stammen avbrutna grenen, som ligger på marken och förtorkas; det är ju omöjligt, att en sådan gren skulle i detta tillstånd bära frukt. Se, om en sådan gren säger Kristus: "Såsom grenen inte kan bära frukt av sej själv, med mindre den förblir i vinträdet, så kan inte heller ni, utan att ni förblir i mej." Allt bedjande, allt allvar, all kamp och strid är fruktlösa, tilldess ni först är inympade i mej. Utan att ni förblir i mej, kan ni ingen frukt bära.</p>Så talar Kristus här. Och så säger aposteln: "Vi är inte ens bekväma att tänka något, såsom av oss själva." Besinna, när man inte ens kan regera sina tankar, vad kan man då göra? Så säger också samme apostel, att Gud även måste ge dej den goda uppriktiga viljan. Han säger: "Gud är den, som verkar i er både vilja och gärning efter sitt goda behag." Och detta verkar Han i de förödmjukade själar, som av sina egna fruktlösa bemödanden endast lärt, att de själva allsintet förmår. När de hör hans röst och låter sej vändas till Jesus, gör Han dem levande i honom. Men vill de själva strida och verka, då måste ännu allt ont råda över dem. —<br /><br />Sådant hade en gammal kristen lärt, då han till en yngre broder, som klagade över sin ömkliga vanmakt i striderna, gav det underliga svaret: "Det är ju inte möjligt, att du kan segra, medan du strider." Då detta ansågs alltför kätterskt, tillade den gamle: "Så länge du strider, menar jag, så länge ditt eget jag ännu har någon kraft oförsökt och ärnar genom den övervinna." Nej, du ska bli till intet. Då kommer Herren och frågar dej: Har du ännu någon förmåga att försöka? Kan du ännu göra något själv? Svarar du då av hjärtat: Nej, jag är förtappad, det är slut med mej; så säger Herren: Då kan jag väl dra dej utur träcken och sätta dina fötter på ett hälleberg, så att du kan gå med säkra steg.<br /><br />Så beror då allt liv, all lust och kraft att bära frukt av förblivandet i Kristus. När jag har den saliga hemligheten i mitt hjärta, att jag är i Guds vänskap, att Gud förlåtit mej alla mina synder, och att jag har av Kristus en sådan outsägligt stor tjänst och nytta, nämligen att ingen synd tillräknas mej, utan jag lever i ett sådant förhållande av beständig skuldfrihet, som om ingenting vore synd, som om aldrig någon lag varit oss given, varken ett eller tio bud - o, då blir mej den Herren på allvar dyrbar, och då bryr jag mej föga om hela världen, då vill jag leva för min Herre, då bekänner jag Honom med ord och exempel och gör nu med nöje, vad förr varit svårt. Jag är väl inte befriad från det orena och motsträviga köttet, men i denna trosförening med Frälsaren ligger dock den egentliga fruktbärande kraften.<br /><br />Därtill kan jag nu först rätteligen bedja emot allt ont, ty jag beder nu i tron och i Jesu namn, och inte med detta självrättfärdiga syfte, som förut gjorde, att Herren inte kunde höra mej; ty då hade endast min själviska inbillning fått näring. Nu har jag allt i Herrens nåd och ser bara på hans välbehag; och då gäller, vad Herren säger: "Om ni förblir i mej, och mina ord förblir i er, allt det ni vill må ni bedja, och det ska ske er." Och vad du inte får på denna väg, nämligen genom förblivandet i honom, det befall åt hans vishet och välbehag. Han kunde väl, om han ville, göra dej alldeles helig och änglaren; men han vet bäst vad som är nyttigast för oss.—<br /><br />Du svarar: "Inte kan den Helige vilja det onda; visst måste felet vara hos mej, då jag inte får den och den kraften!" — Sannerligen, felet är säkert hos dej, men nämligen något sådant fel, som Kristus omtalat. Du vill t. ex. leva i din egen starkhet och inte i hans nåd, då är det felet. För en sådan benägenhet lät Han Petrus sållas av satan och Paulus kindpustas av en sådan, för att lära honom inte förhäva sej, och sade: "Låt dig nöjas åt min nåd; ty min kraft är mäktig i de svaga." Den gången var svagheten för Paulus hälsosammare att lära känna än starkheten.<br /><br />Eller du vill leva i fåfänglighet, i en förströdd och världslig anda och inte hålla dig tätt intill din Frälsare, men vill ändå själv föra ett varsamt och kristligt leverne; då är det felet, ty då avtar genast frukterna, och Herren säger: "Såsom grenen kan inte bära frukt av sig själv" o.s.v. Likaså, om du lever i otro och trälsinne, såsom redan är visat, då kan du inte bära frukt.<br /><br />Härav kommer, att om det också ser ut än så orimligt, att du skall fortfara att förbli i honom, då det syns dej så skröpligt med din kraft, så finns inget annat råd; vart ska du fly? Han är den ende, som har all makt i himmelen och på jorden! Han är den ende ormaförtramparen, som är kommen att förstöra djävulens gärningar. Sök då bara att bli ännu närmare förenad med honom och komma till en ännu vissare tro!<br /><br /><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Bliv%20i%20Jesus">Bliv i Jesus, vill du växa till</a></i><br /><i>i de stycken som din Gud behagar!</i><br /><i>Bliv i Jesus, om i tron du vill</i><br /><i>ta ditt kors att bära alla dagar!</i><br /><i><br /></i><i>Bliv i Jesus, vill du hålla ut</i><br /><i>modigt, troget, segerrikt i striden!</i><br /><i>Han med frid skall kröna dej till slut</i><br /><i>och din mödas dag är snart förliden.</i><br /><i><br /></i><i>Bliv i Jesus, lita på hans makt</i><br /><i>och hans trofasthet i alla skiften!</i><br /><i>Att han skall fullborda vad han sagt,</i><br /><i>därom vittnar tydligt hela Skriften.</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-78293546595060791332023-12-18T20:15:00.004+01:002023-12-18T20:19:32.716+01:00"Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet, frid och fröjd i den helige Ande." (Rom. 14:17)<p>Vill vi veta vad som gör oss till kristna, gör oss för Gud rättfärdiga och till hans rikes medlemmar, då säger här aposteln, att detta inte är mat och dryck, eller något som vi kan göra, utan endast det stora som Gud gjort för oss, endast "Guds rättfärdighet", med tron anammad. "Den som har Sonen, han har livet." Detta är den rättfärdighet, vari Guds rike egentligen består.</p>Därför har också Luther kraftfullt och skönt förklarat texten så här: "Guds rike, varigenom Kristus regerar över alla troende och såsom en trofast konung beskärmar, straffar, besoldar, leder och regerar dem, och de även däremot förtröstar på honom och villigt tar emot hans faderliga tuktan och straff och följer honom i lydnad, är inte världsligt eller timligt, utan andligt. Det består inte i mat och dryck eller i något yttre ting, utan endast i rättfärdighet, i tröstande och tillfredsställande av människornas hjärtan och samveten. Därför är det inget annat än förlåtande och borttagande av synden, genom vilken samvetet blir befläckat, bedrövat och förorenat. Ty liksom ett världsligt rike består däri, att folket måtte kunna leva i ro och fredligt nära sej med varandra, så ger Guds rike sådana ting andligen, det förstör syndens rike och är inget annat än ett beständigt utplånande och förlåtande av synder. Däri visar Gud sin herrlighet och nåd i detta livet, att han från människorna tar bort och förlåter synder. Detta är ett nådens rike här på jorden. Men när synden med sitt hovsällskap, djävulen, döden och helvetet, inte mer kan anfäkta människorna, då blir det ett herrlighetens rike och fullkomlig salighet."<br /><br />Men när vi alltså blivit befriade från synden och beklädda med Kristi rättfärdighet, då följer visst också därav ännu en rättfärdighet, som vi kallar "levernets rättfärdighet", som består däri att vi genom tron och Anden fått nya hjärtan, så att vi nu i kärlek och villig lydnad ställer hela vårt leverne efter Guds ord, hur ofullkomligt det än lyckas oss. Men vi begynner och far därefter, att också vi måtte så älska och tjäna vår nästa, som Kristus har älskat och tjänat oss. Vi vill nu inte bara göra vår nästa all rätt, utan också allt gott, och blir så alla människors tjänare, även de svagas och oförståndigas, bara för att vara alla till tjänst och nytta.<br /><br />Och när vi så regeras av kärleken och ser endast på vår nästas nytta, då sker det, som Luther åter säger, att "en kristens gärningar har inget namn", d. ä. han gör inte några vissa gärningar, så att man kunde nämna dem, utan han gör allt möjligt, som är för människor nyttigt; han är inte mera bunden av vissa regler, utan endast av den, att älska och göra, vad kärleken för varje fall bjuder.<br /><br />Det andra, som aposteln nämner, heter frid. Denna frid består egentligen i det goda förhållandet till Gud, att vi nu icke mer är under hans vrede, utan i hans fulla vänskap och nåd, är hans barn och vänner. Men med detta förlikta tillstånd följer också genom samma tro ett saligt medvetande därom, så att vi även har en hjärtats och samvetets frid, som kallas en barnaskapets ande, i vilken vi ropar: "Abba, käre Fader." De genom syndafallet förlorade barnen är åter i Guds vänskap, kan åter tala med honom förtroligt, såsom barn med sin fader. Sådant kan ju i sanning kallas "Guds rike", ja, "himmelriket på jorden".<br /><br />Det tredje stycket, han därtill räknar, är fröjd i den Helige Ande. En kristen har inte bara frid, utan också fröjd i den Helige Ande, ja, stundom en "outsäglig glädje i all vår bedrövelse". Denna glädje "i den Helige Ande" är visserligen också en naturlig följd av den levande tron på evangelium, vilket ju bådar oss en "stor glädje", såsom ängeln sade vid Jesu födelse; men på samma gång är den även, likasom tron själv, en direkt gåva av Gud och ett sådant Guds verk som ingen känner utom den som erfar det.<br /><br />På denna fröjd över evangelii nåd har vi många exempel i Skriften, såsom de tretusen på pingstdagen, den etiopiske hovmannen, fångvaktaren i Filippi m. fl. Den själ, som ifrån vredens tillstånd kommit i förlikning med Gud och nu i Andens ljus ser, i vilket himmelrike av nåd och salighet hon då inträtt, måste ju innerligen glädjas och fröjdas, om hon är vid klar besinning.<br /><br />Denna fröjd ges också ofta i rikaste mått genast vid den första trosvissheten och i de ljuvliga bröllopsdagarna, då Brudgummen är nära eller förnimbar, då ännu inte hans fördöljande och andra prövningar blivit för svåra. Dock ges fröjden mycket olika, efter Herrens särskilda uppfostran med olika själar, och vanligen så att den som har mindre bedrövelser också har mindre av den övernaturliga glädjen, då däremot efter en större bedrövelse vanligen ges en större fröjd — såsom de heligas historia och erfarenheten lär oss.<br /><br /><i><a href="http://www.psalmboken.blogspot.se/2013/01/657-guds-menighet-sjung-till-var.html">Guds menighet, sjung till vår Skapares lov</a></i><br /><i>- änglar sjunger med -</i><br /><i>han gav oss till frälsning sin enfödde Son.</i><br /><i>Vi spelar och sjunger för Herren!</i><br /><i><br /></i><i>Slå harpan, du fromme psalmist på vår jord</i><br /><i>- strängen är av guld -</i><br /><i>för Jesus, vår Konung, Guds levande Ord.</i><br /><i>Vi spelar och sjunger för Herren!</i><br /><i><br /></i><i>Då hör vi de glödande tungornas röst</i><br /><i>- Anden själv är här! -</i><br /><i>som ger oss sin eviga glädje och tröst.</i><br /><i>Vi spelar och sjunger för Herren!</i>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-87821567453010593872023-12-11T12:42:00.003+01:002023-12-12T01:24:32.802+01:00"Gud har inte skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla " (Rom. 8:32)<p>Här skulle nu förvisso varje hjärta bli brinnande av fröjd och kärlek, om vi bara kunde få andliga ögon och sinnen att se och betänka vad som sägs här! Ty här anförs ett sådant bevis på Guds oförlikneliga kärlek och barmhärtighet, att det övergår alla naturliga tankar. Och detta allrahögsta kärleksbevis består däri, säger aposteln, att Gud för vår skull inte skonat sin egen Son, utan givit honom ut för oss alla.</p>Detta är nu Skriftens stora huvudämne och det som vi för liv och gudaktighet allramest behöver, men på samma gång det vi allraminst kan behålla i våra hjärtan, det som av otron, förnuftet, känslan, synden och djävulen mest fördunklas. Därför vill vi något närmare eftersinna vad som ligger i detta språk.<br /><br />I) Vad först själva gåvan angår, säger aposteln, att Gud har givit oss sin egen Son. Med de orden "sin egen" uttrycker aposteln, att Kristus är Guds Son i den egentliga betydelsen, Guds Son till naturen, för att skilja honom från dem, som äro Guds söner genom nåd och upptagelse. Det är också endast i denna händelse, nämligen att Gud har givit oss sin egen Son, i ordets egentliga betydelse, som gåvan kan tjäna till att bevisa Guds omätliga kärlek. Hade Gud givit oss en ängel eller en högt benådad människa, hade därmed inte varit bevisat, att han också vill ge oss "allting". Här måste vara en gåva som är större än allting annat, eftersom aposteln kommer till den slutsats och visshet, som han uttrycker med denna fråga: "Hur skulle han då inte också ge oss allting med honom?" Lovad vare Herren. hans ord är visst och klart: Kristus är Guds sanne och evige Son, från tidens begynnelse utlovad. Men vilken människa kan väl på jorden fullkomligen tro något så stort? Kunde vi riktigt tro detta, att Gud verkligen utgivit sin egen, evige Son för oss, så skulle vi väl bli såsom drömmande av idel salig förundran, glädje och kärlek. Eller kan du tro detta och likväl ett ögonblick tvivla, att Guds hjärta är fullt av förbarmande kärlek och omsorg om allt, vad som heter människa? Kan du tro att Gud utgav sin ende Son att bliva vår broder och vår Frälsare, ja, vårt offerlamm, och dock på samma gång tvivla på tillräckligheten av Guds nåd och kärlek? Kan du tvivla på att han också vill ge oss allting med Sonen?<br /><br />II) Detta Guds kärleksbevis ska bli oss ännu större, om vi fattar och betänker vad som ligger i orden: inte skonat, utan utgivit. Dessa ord säga oss något om sättet och ändamålet för Sonens utgivande. Då aposteln säger, att Gud "inte skonat" sin Son, antyds därmed först, att det varit ett offer, en påkostande sak för Guds faderliga kärlek till Sonen att utge honom till att lida och dö; Fadern har likasom våldfört sitt eget hjärta, sin kärlek till den enfödde, och just därmed givit det högsta bevis av sitt djupa förbarmande över människan. Så sade också Herren Gud till Abraham, när denne stod i begrepp att offra sin son: "Nu vet jag, att du fruktar Gud och inte skonat din ende son för min skull." Att Gud inte hållit sin egen älsklige Son för dyr att utgivas för oss till ett offer, var således, enligt detta Guds eget erkännande till Abraham, det högsta prov av kärlek som han kunnat bevisa. Men isynnerhet därför att han utgav sin Son till ett offer, till det bittraste lidande och den ångestfullaste död. <div><br /></div><div>Så bär honom alla profeterna vittnesbörd. Så sade han också själv den natt då han gick till sitt lidande: "Mitt blod blir utgjutet för er till syndernas förlåtelse." Så vittnar en stor evangelisters skara, att "honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss"; att "han har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då han vart en förbannelse för oss"; att "han av Guds nåd skulle smaka döden för alla". Så ropar också de saliga skarorna med hög röst inför Lammets tron: "Du är dödad och har återlöst oss åt Gud med ditt blod." O, när sådant blir levande och sant för våra hjärtan, då blir vi på en gång saliga och har nu inte mer ord för att värdigt prisa denna Guds kärlek, att han för vår skull inte skonat sin egen Son, utan givit honom ut för oss alla.<br /><br />III) För oss alla. Detta är nu den tredje punkten i vårt språk, som bör förklara oss Guds kärlek, i det han utgav sin Son för oss. Han gav honom ut för oss alla. Denna omständighet medför två högst viktiga lärdomar om Guds kärlek. Den första är den som ligger i själva uttrycket, att var och en, ingen enda utesluten, är försonad i Kristi död, är återlöst med hans blod ifrån alla sina synder, ifrån döden och djävulens våld, och kan, får och bör anamma denna nåd och bli salig. Den andra lärdomen är den, att när Kristus är utgiven för alla, alltså även för de gruvligaste syndare, så följer av detta att Guds nåd och kärlek måste vara alldeles oberoende av någon vår värdighet, och alltså även oberoende av våra bättre eller sämre stunder — den måste alltså vara en oföränderlig kärlek.<br /><br />Låt oss ofta och djupt betrakta sådant!<br /><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Nu%20allt%20%C3%A4r%20v%C3%A4l%20ja%20evigt%20v%C3%A4l"><br /></a><i><a href="http://sionstoner.blogspot.com/2012/12/nu-allt-ar-val-for-evigt-val.html?m=0">Då vågar jag ej låta bli</a></i><br /><i>att tro och vara nöjd,</i><br /><i>då vågar jag ej se förbi</i><br /><i>försoningsvärdets höjd.</i><br /><i>Ty är den stor, min syndaflod:</i><br /><i>långt större Lammets död och blod!</i><br /><i>Jag är av hjärtat nöjd.</i><br /><i><br /></i><i>Nu allt vad mänska heter, kom</i><br /><i>till denna julfröjd ren!</i><br /><i>Fast inte du är ren och from,</i><br /><i>du likaväl är en</i><br /><i>av dem som Gud till broder fått,</i><br /><i>i himlens arv du har en lott.</i><br /><i>Så var av hjärtat nöjd.</i><br /><i><br /></i><i>O, stäm då in med salig fröjd</i><br /><i>i änglaskarans ord:</i><br /><i>Pris vare Gud i himlens höjd</i><br /><i>och frid uppå vår jord,</i><br /><i>till människor Guds välbehag!</i><br /><i>Jag sjunger till min sista dag:</i><br /><i>jag är av hjärtat nöjd.</i></div>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-55616096761680706452023-11-20T22:43:00.002+01:002023-11-20T22:43:06.857+01:00"Nu sedan tron är kommen är vi inte längre under tuktomästaren." (Gal. 3:25)<p>Luther säger: "En kristen är inte en sådan människa som ingen synd har, utan en sådan som ingen synd blir tillräknas" — en sådan, som har det särskilda privilegiet, inte att göra synd, utan att, om så illa sker, att hon förgår sej, hon aldrig ska dömas efter lagen; ty skulle vi ännu svara inför lagen och dömas efter denna, så bleve intet kött frälst, och då vore det bäst att genast taga avsked ifrån all tanke på saligheten. Men då vore allt Guds evangelium falskt, då vore Kristus fåfängt död, och alla trogna förtappade i synder.</p>Men Skriften säger, att "just det lagen inte kunde åstadkomma, i det han vart försvagad av köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndigt kötts liknelse". Skriften säger, att Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då Han vart en förbannelse för oss". Skriften säger: "Nu sedan tron är kommen, är vi inte längre under tuktomästaren", lagen.<br /><br />Detta är orsaken varför ingen synd tillräknas de trogna; såsom David och Paulus uttryckligen vittnar, att saligheten är den människas, vilken Gud ingen synd tillräknar. Observera, de säger inte: Hos vilken ingen synd finns, utan vilken ingen synd tillräknas.<br /><br />Men det är inte nog med det, att vi är fria ifrån lagen och att ingen synd tillräknas oss, utan därtill kommer ännu, att tvärtom en rättfärdighet tillräknas oss, som inte finnes i oss, en hög, fullkomlig och evig rättfärdighet, nämligen Kristi oss förvärvade rättfärdighet. Såsom åter Skriften vittnar: "Kristus är lagens ände till rättfärdighet för var och en, som tror;" och åter: "Saligheten är den människas, vilken Gud tillräknar rättfärdigheten utan gärningar."<br /><br />Av detta kommer, att vi för Guds ögon inte bara är fria från all synd, utan också tvärtom fullkomligt rättfärdiga, ja, själva rättfärdigheten och alla stunder täcka i Honom, som är kärkommen, så att Gud nu kan helt obehindrat älska oss med hela sitt hjärtas kärlek. Allt detta kommer därav, att vi är iklädda Kristus med allt, vad Han var och gjorde för oss, så att Gud ser oss an bara i sin älsklige Son.<br /><br />— Se nu, säger Luther, "vad den kristna tron har för en översvinnelig rikedom, åt vilken alla Kristi verk och lidanden blir givna till egendom, att hon kan lika så fullt förlita sej därpå, som om hon själv gjort dem. Ty Kristus har sannerligen inte gjort dem för sej själv, utan för oss. Han behövde intet av dem, utan Han har samlat oss denna skatt, för att vi ska tro och äga Honom". Och åter: "Eftersom Kristus är min genom tron, och jag är hans tillbaka, kan ingen lag beskylla mej mer än Kristus. Och om än lagen kommer och angriper mej, kastar jag dock sådant emot honom och säger: Jag har ju gjort allt och mer, än du ens vill ha (genom min borgesman, Kristus); och änskönt jag ännu har synd i mitt kött, har jag dock min rättfärdighet i Kristus; Han är min och ger mej allt vad Han har, alltså är jämväl hans renhet min — alltså kan lagen inget uträtta emot mej. Men ser jag ner på mej själv, finner jag ännu mycket orent på mej, därtill lagen har rätt. Lagen säger: Du har synder (inför Gud). Svarar jag: ja, så är jag förlorad. Säger jag: nej, måste jag ha en stark grund att stå på. Varifrån vill jag väl ta detta mitt nej? I min egen barm lär jag sannerligen inte finna det, utan i Kristus; där måste jag hämta det och kasta det för lagen. Han kan säga nej emot lagen, har också därtill grund, ty Han är helig och utan synd. Och detta sitt nej skänker Han mej, eftersom Han skänker mej sin rättfärdighet."<br /><br />Se, sådant menar Skriften, då hon säger: "Ni är döda ifrån lagen genom Kristi lekamen", eller att Kristus är lagens ände till rättfärdighet för var och en, som tror; att det är ingen fördömelse i dem, som är i Kristus Jesus; och att ingen synd tillräknas dem.<br /><br />O, här skulle vi dock stanna och besinna oss — besinna våra konungsliga fri-och rättigheter — besinna, om allt detta är sanning eller inte. Antingen måste ju allt detta vara sanning, eller är det lögn. Är det sant att inget är fördömligt i dem som är i Kristus Jesus, att fastän synden ännu bor i dem, ja, överrumplar och kullkastar dem, den ändå aldrig tillräknas dem, eftersom de inte är under lagen, utan under nåden, och att de alltså aldrig ska stå till rätta inför lagen, så länge de håller sej till Kristus i tron? Är detta sanning, så är det en förvånande herrlig sanning. O, en förvånande sanning!<br /><br />Och dock, sanning är det, så visst som Guds ord inte kan ljuga. Sanning är det, trots allt vad djävulen, verkhelgonen och vårt eget förnuft må säga därom. Sanning är det, om jag också nu inte har den ringaste känsla därav.<br /><br />O, här vill vi stanna, här förlusta oss och fröjdas mitt i jämmerdalen, att Herren vår Immanuel har grundat ett sådant saligt rike på jorden, att syndare ska vara inför Gud inte syndare, utan heliga, täcka och älskliga.<br /><a href="http://sionstoner.blogspot.se/2013/04/sa-ar-nu-var-sak-av-guds-lamm-stalld.html"><br /></a><i><a href="http://sionstoner.blogspot.se/2013/04/sa-ar-nu-var-sak-av-guds-lamm-stalld.html">Må verkhelgon knorra och skriftlärda bråka,</a></i><br /><i>de gör ju så ofta förbund med varann,</i><br /><i>de fyller sitt koger i syfte att råka</i><br /><i>just den som i enfald vill tro på Guds Lamm.</i><br /><i><br /></i><i>Men aldrig de eländas sköld ska fallera,</i><br /><i>än tål den en dust ifrån fiendens här,</i><br /><i>och visste de förut hur allt skall passera</i><br /><i>de skulle bespara sej många besvär.</i><br /><i><br /></i><i>Friskt mod, hur än satan vår ofärd bereder,</i><br /><i>den klippa står fast som vi bor i ändå.</i><br /><i>Vi fäller ej modet förrn klippan skjuts neder,</i><br /><i>men klippan är Gud, och nog skall han bestå!</i><br /><i><br /></i><i>Ja, pris vare Gud, som sej själv oss har givit</i><br /><i>till livsgrund, rättfärdighet, klippa och sköld!</i><br /><i>I dej, Herre Jesus, vi härskar i livet</i><br /><i>och sjunger för evigt om seger och fröjd!</i><br />Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3908110976231471782.post-85264351167940093492023-11-12T16:19:00.004+01:002023-11-12T16:19:47.799+01:00"Mitt rike är inte av denna världen." (Joh. 18:36)<p>Vad ett rike av denna världen är, det ser vi med ögonen: det "kommer med utvärtes åthävor", med yttre prakt och anseende, makt, härar, vapen, ära, titlar och allehanda anstalter, som tjänar för detta yttre lekamliga livet. Kristi rike åter är ett andligt och osynligt rike, för människoögon föraktligt och eländigt, och tjänar inte för detta livet, utan för vårt eviga goda och för en annan tid.</p><div>Emot vårt allrastörsta onda, det andliga och eviga, har alla världens riken ingen hjälp. Synden böjer de mäktigaste konungar under sitt välde; djävulen, "denna världens furste", tvingar alla konungar och furstar att tjäna sej, då de inte flytt till Kristus och blivit av honom förlossade; för döden nedlägger varje konung sin spira och låter stilla bortföra sej, ja, den eviga fördömelsen drabbar lika visst en obotfärdig konung som någon annan människa. Således, för detta eviga onda har världens riken ingen hjälp, men här är det, som Kristi rike ska tjäna oss. </div><div><br /></div><div>Kristi rike har väl i världen inget anseende, det är för människors ögon eländigt och jämmerligt, såsom dess konung var, då han stod kindpustad, bespottad och försmädad inför Pilatus. Hans rike syns alltså högst eländigt, det skyddar inte mot förakt av världen, inte mot förtryck av människor, inte mot kors och lidande, inte ens mot frestelser och anfäktningar av synden och satan, nej, det drar hellre allt sådant över oss. </div><div><br /></div><div>Men för Guds vrede och den eviga döden skyddar det; från synden, både dess straff och herravälde, befriar det; från djävulens hela regering och övermakt frälsar det; mot helvetet och den eviga elden bevarar det. De människor, som tror på Kristus och är i hans rike, ska inte dö evinnerligen, utan när den lekamliga döden gör slut med det eländiga jordelivet, då ska de först börja att rätteligen leva — likasom Kristus just då ingick i sin herrlighet, när han blev dödad. Sådant är Kristi rike, sådan hans mening i de orden: "Mitt rike är inte av denna världen". </div><div><br /></div><div>Men detta ska vi isynnerhet inprägla hos oss genom bilden av själva konungen; ty även därtill skulle Kristi djupa förnedring och lidande i så gripande drag framställas för våra ögon, att de trogna i alla tider skulle i honom se en förebild till deras egen väg genom lidande till herrlighet. Och så nedslående och besynnerlig blir oss ofta den vägen, eller Kristi rike på jorden, att också dess egna mest upplysta medlemmar oupphörligt förbryllas däröver. Därför måste du väl och flitigt betrakta konungen såsom ett exempel på rikets art och beskaffenhet. </div><div><br /></div><div>Öva dej då i synnerhet i att väl sammanhålla de stora motsatserna hos Kristus, motsatserna mellan väsendet och utseendet. Se, vilken stor och herrlig person! Och se, vilken djup förnedring, vilket ömkligt utseende! </div><div><br /></div><div>Till personen och i verkligheten är han den store "ärans konung", Faderns enfödde Son, åt vilken även såsom människa Fadern "givit all makt i himmelen och på jorden" och givit "ett namn, som är över alla namn, att i Jesu namn alla knän ska böja sej, deras som är i himmelen, på jorden och under jorden, och alla tungor ska bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader till ära". Sådan är konungen i verkligheten. </div><div><br /></div><div>Men se, vad därav synes på honom. Han föds i en stallkrubba, han är genom hela sitt liv den mest "föraktade och vanvördade, full med värk och krankhet", så fattig, att när "rävarna hade kulor och fåglarna under himmelen nästen, hade människans Son inget, där han kunde luta sitt huvud"; och när han håller sitt betydelsefulla, hos profeterna förebådade intåg i Jerusalem, då rider han på en lånad arbetsåsna med sina fattiga lärjungars kläder till sadel. </div><div><br /></div><div>Är detta den store ärans konung, om vilken profeterna sjungit ifrån världens begynnelse? Ja, han är densamme, "ärans konung, Herren, mäktig i strid". Men så alls intet synes detta nu, att man inte kunnat undra, om alla människor frestats att hånle åt hans konunganamn och säga: Det är då visst en tiggarkonung. </div><div><br /></div><div>Läggom nu härtill den åsyftade lärdomen, att sådan som konungen är, sådant är hans rike — ett rike av de skarpaste motsatser, den största ära och herrlighet inför Gud, men under den största uselhet inför oss själva och alla människor. </div><div><br /></div><div>Hans rike är ett rättfärdighetens och fridens rike, och då är där på samma gång också en beständig synd och strid och oro. </div><div><br /></div><div>Hans trogna är i den allrahögsta nåd och ära inför Gud, är inget mindre än Guds barn, "söner och döttrar, säger allsvåldige Herren", ja, vi är Kristi bröder och medarvingar, som ska "skina såsom solen i vår Faders rike"; och då går vi här på jorden ofta såsom alldeles övergivna av Gud, såsom vore vi under hans vrede för våra synder. </div><div><br /></div><div>Då ska vi komma ihåg vår konungs gestalt, och att det just tillhör hans rike, att den stora nåden och herrligheten här i tiden ska vara fördolda under all jämmer och uselhet, för att tron ska ha en beständig övning.<br /><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Konung%20%C3%A4r%20du%20visst"><br /></a><i><a href="http://www.sionstoner.blogspot.se/search/label/Konung%20%C3%A4r%20du%20visst">Konung är du visst,</a></i><br /><i>Herre Jesus Krist,</i><br /><i>om du bär en törnekrona</i><br /><i>eller högt i himlen tronar,</i><br /><i>Herre Jesus Krist, </i><br /><i>konung är du visst.</i><br /><i><br /></i><i>Men ditt rike är</i><br /><i>ej av världen här.</i><br /><i>Du med svärd ej seger vinner,</i><br /><i>ej med våld ditt folk du binder,</i><br /><i>ty av världen här</i><br /><i>ej ditt rike är.</i><br /><i><br /></i><i>Konung, gör mej ren</i><br /><i>ifrån lögn och sken!</i><br /><i>Låt mej av din sanning vara,</i><br /><i>lär mej korsets visdom bara!</i><br /><i>Konung, kom hit in!</i><br /><i>Rena själen min!</i></div>Andreas Holmberghttp://www.blogger.com/profile/16111280125843714855noreply@blogger.com0